Ordning på torpet

Jag får feedback om att min serie om klass är svår att omsätta i verkligheten. Vilket inte är helt märkligt, eftersom jag försöker ge er tillgång till begrepp snarare än övertyga er om att jag har rätt. Det är en väldigt akademisk sak att göra, och som sådan är det lite ovant så här i den mer öppna och begreppskaotiska delen av världen.

Ja, jag ställer krav på er. Learning by doing gäller, och det enda sättet att hänga med i svängarna är att försöka normalisera sitt habitus tills ens kulturella kapital höjs en smula i ett aha-ögonblick. Hutt hutt.

Men när en väl gjort det så är det det lättaste i världen att omsätta dem i verkligheten. Så som när det gäller skolpolitiken.

Vi kan alla hålla med om att skolan ska forma demokratiska medborgare. Som överkursmål brukar vi ibland säga goda människor, men det blir oerhört märkligt om vi har det som politiskt mål (och ännu märkligare om det skrivs in i läroplanen), så demokratiska medborgare får duga.

Vad behöver demokratiska medborgare?

De behöver kunna the basics om hur det politiska systemet fungerar. De behöver kunna diskutera och samordna med andra medborgare. Och de behöver kunna göra sina röster hörda i den offentliga debatten.

Inga märkligheter, som synes.

Vi kan med enkelhet göra skolpolitik av det hela genom att säga att skolan ska förse eleverna med så pass mycket lingvistiskt och digitalt kapital att det inte blir en klassfråga vilka av dem som blir fullvärdiga medborgare vid skolans slut. Att skolan ska forma elevernas habitus på ett sådant sätt att alla kan uttrycka sig med en självklarhet som bara grundmurad vana kan ge - och därutöver vara utformad så att de som av någon anledning inte träder in i skolan med mindre kapital än andra inte automatiskt träder ut med lägre än andra.

Det konkreta förslag som följer på detta är att införa retorik och praktisk datakunskap i skolan. Det senare då mer i termer av "hur sätter jag upp en blogg och hur fungerar sociala medier?" snarare än "hur fungerar Word?".

Nu kanske du tänker - men behöver vi verkligen just begreppen kapital och habitus för att ställa sådana krav?

Svaret är förstås nej. Men vi behöver dem - eller andra, likvärdiga - för att förstå varför vi ställer dem, och än mer för att förklara för andra varför vi gör det. Utan en teoretisk grund att basera våra krav på blir det bara en tom förhoppning om att skolan levlar upp angående datorundervisningen, snarare än ett lite mer relevant krav på att skolan ska vara en grogrund för en demokratisk morgondag.

Att jag utgår från just Bourdieu, Foucault och den person som kommer härnäst (förmodligen Weber) beror på att jag råkar kunna dem, och en måste ju trots allt börja någonstans i sina begreppsgenomgångar.

Vart de slutar, vet ingen. Men om du är otålig så kan du sätta igång redan nu. -