En av mina är när Cicero går över Forum en morgon, på väg till en rättegång där hen är försvarare. Det är inte vilken morgon som helst, dock. Det är en morgon efter att många års oroligheter i Rom kommit till någon slags kulmination, och undantagstillstånd utlysts. De vanliga folksamlingarna är frånvarande, alla affärer är stängda, all kommers upphävd - en tryckande tystnad råder där det vanligtvis är allt annat än tyst.
För första gången sedan det senaste inbördeskriget står legionärer på Roms gator, och medan Cicero går kan hen se hur solen glimtar till i soldaternas hjälmar.
Soldater. På Forum, republikens hjärta.
Det är inte vilken rättegång som helst, heller. Cicero har chansen att hålla sitt livs bästa tal, och briljera på alla sätt och vis. Prestigen hänger i luften. Alla kommer att vara där, och inte en enda själ i hela det oroliga Rom kommer att missa det som sägs. Det är morgonen till dagen då världens bäste retoriker ska göra sitt bästa försvar av Roms lagar och ära någonsin - en liten högtid mitt i allt kaos. En stor dag.
Men samtidigt. Soldater, på Forum. Inte för att Senaten sagt att de ska vara där, utan för att de på grund av oroligheterna tvingats ge en man tillfälliga extraordinära befogenheter för att kunna komma tillrätta med situationen. Motsatsen till allt Rom står för, och därmed också vad Cicero står för.
Ju närmare Cicero kommer sin stora chans att briljera, desto tyngre blir hens hjärta. Hen ska försvara republiken och de traditionella romerska värderingarna, men för varje soldat hen passerar så blir insikten om att inget av detta finns kvar längre desto starkare. Den stora dagen blir en sorgens dag.
Väl framme vid rättegången kan Cicero - den store Cicero - inte göra mer än att stamma osammanhängande på grund av känslorna. Den store Cicero, rörd till mållöshet.
Soldater. På Forum.
Det är en sån där scen som sätter sig, och som ständigt påminner mig om vad det är jag håller på med. En påminnelse om vad som är viktigt här i världen, och en inspiration till att fortsätta hålla både låga och toga högt.
Jag vet inte riktigt vad som inspirerar Aschberg att göra det hen gör, men någon Cicero är hen inte.
Posts
Med tanke på vilka jeppar Cicero försvarat i sina mest retoriskt briljanta tal vet jag inte om han var riktigt så besjälad av den romerska republikens ideal. Jag tror att de idealen i hög utsträckning är en efterhandskonstruktion av sentida antikdyrkare. Den romerska republiken var en effektiv metod för de dåtida klanerna och klient-patronnätverken att dela upp landets kaka mellan sig, och hålla den enklare befolkning som skapade ryggraden i armén på gott humör ... Men det är naturligtvis en intressant tanke att det första talet mot catilina egentligen aldrig hållits ...
ReplyDeleteCatalina-fallet är den tidens JFK-mord - ingen vet egentligen, men konspirationsteorierna är både många, långa och invecklade. Sedan ligger det i retorikers ethos att göra sitt bästa när tillit ges, så det vore en mer befläckande egenskap att medvetet försvara folk dåligt. Om de inte kan försvaras bra så kan de ju inte försvaras alls, trots allt.
ReplyDeleteUtöver det hade republiken Rom oändliga problem med att bara landägare kunde vara med i armén, och dubbelt oändliga problem med att reformera den ordningen - mycket av förfallet till imperium kan sägas vara ett resultat av detta.
Vi har mycket att lära av den tiden. Både om goda och onda saker. I det här fallet om samtida mediediskurs. ;)