Med Gud på arbetsplatsen

Den som övar upp sina diskursiva muskler genom att jogga genom gamla texter finner ibland de märkligaste av ting. Särskilt om det är såna där texter som folk hänvisar till mest hela tiden utan att för den skull faktiskt läsa särskilt ofta - skillnaden mellan det sätt de hänvisas till och det de själva säger är ibland intressantare än vad endera säger var för sig.

Om du nu omedelbart tänker "aha, arbetslinjen", så tänker du märkliga tankar indeed. Men det är dit vi är på väg. Arbetslinjen, nu vs då.

Nuförtiden är det Moderaternas stora svar på allt, bredvid jobbskatteavdragen. Om alla arbetar så blir världen en bättre plats, och det finns ingen större trygghet än vissheten om att jobbet finns kvar i morgon också. Meningen med livet är jobb, och därför är jobb och jobbskapande svaret på frågan. Vilken den än må vara.

Jag är inget större fan av arbetslinjen.

Någon som däremot diggade arbetslinjen redan innan Moderaterna fanns var John Locke. Hen hade den smått radikala idén att en människa hade rätt till frukten av sitt arbete, och att personlig egendom som förskaffats med egen arbetsinsats är det viktigaste som finns. Den radikala delen är att individen enbart har rätt till frukterna av sitt eget arbete. Det är också den obegripliga delen, eftersom den tycks komma ut ur ingenstans - och jag anar att jag inte är ensam om att alltid ha tyckt att hela den liberala idétraditionens fokus på personlig egendom varit lite smått random.

För Locke är det inte en liberal idé, dock. Det är en teologisk sådan. När Gud skapade världen, blev Hen samtidigt ägare till den. Vilket är en rimlig tanke - om någon äger världen så borde det rimligtvis vara Gud. Problemet är dock att om Gud skapade världen, och allt i det, och alla människor, så blir det svårt att hävda folks äganderätt till saker och ting. Gud är liksom ägare per default, och vi människor lånar bara saker tills vi lämnar tillbaka dem, och det blir fenomenalt svårt att motivera skillnader mellan människor om vi alla är låntagare under Gud.

Som synes behövs det ett teologiskt tillägg för att inte upphäva individens rättigheter och börja förespråka kristen socialism med gemensamt ägande som grundpelare.

Detta tillägg är att människan är skapad som Guds avbild, och därmed är försedd med samma egenskaper som Gud. Mer specifikt - precis som när Gud skapade världen och blev ägare till den, så blir människan ägare till det hen skapar. Men bara det. Och därför blir det viktigt att människor är aktiva och arbetar - det ligger i sakers natur, så att säga.

Om vi går tillbaka till Moderaternas arbetslinje så kan vi direkt se att - hey, det är ju Lockes teologiska argumentation rakt igenom! Gud lever i kulisserna!

Vilket är betryggande på sitt sätt, eftersom det är ett tecken på att allt inte bara är politisk retorik utan grund. Men det får en också omedelbart att ställa sig frågan - har inte saker förändrats sedan Lockes tid? Gud må vara evig och oföränderlig, men den mer profana vardagen tenderar att förändras desto mer, och det särskilt de senaste årtiondena. Det skulle kunna tänkas att vår värld inte är Lockes, och att det är fullt möjligt med en politik som inte baserar sig på guds absoluta äganderätt till allt som inte är arbetslinjerat.

Om du nu tänker att detta även har vissa implikationer för piratkopiering, så tänker du vilda tankar indeed. Men det verkar inte bättre än att väldigt många tänker en mer eller mindre artikulerad variant av Lockes arbetslinje när ämnet kommer på tal, vilket onekligen är en svår sak att argumentera mot. Särskilt som Moderaterna bevisligen går omkring och hamrar in just den tanken, utan att egentligen ha denna aspekt i bakhuvudet.

Det blir onekligen något av en uppgift för Piratpartiet att ta sig förbi detta.

Hursom. En hittar de märkligaste av ting om en joggar omkring lite i gamla texter, och därefter tar sig tid att ta med sig intryck från sin motionsrunda. Samtiden framstår i ett nytt ljus, på så väldigt många sätt.

Nåväl. Bygga framtid, var det. Mycket arbete återstår. -