Den ljuva ungdomstid - denied

Kommer ni ihåg hur det var att vara femton? Världen låg för ens fötter, allting var möjligt och framtiden var ett oskrivet blad av saker att åstadkomma. En tid av framtidstro, identitetsskapande och begynnande frihet - den ljuva ungdomstiden!

Ni som är eller nyss har varit femton vet att det där är mer myt än sanning, och att hela den där ungdomsglorifieringsmyten på det hela taget gör sig bättre som litteraturgenre än som livsföring. Och, än mer, att vardagen precis som alltid kretsar kring görandet av normala saker och hanterandet av vardagskriser av varierande grad. Ungefär som vuxentiden, fast med mindre pengar och mer skola.

Men i teorin ligger världen för ens fötter, allting är någorlunda möjligt och framtiden är bara skissad i konturerna.

Att teori och praktik inte hör ihop är dock inte ett argument för att föredra praktiken. Särskilt inte när praktiken är att femtonåringar dras inför rätta för någonting som en övervägande majoritet av ens vänner också gör. Ännu mindre när samma praktik leder till att det finns konkreta och empiriska belägg för att det är direkt farligt att vara ärlig för vuxenvärlden, och att det är bättre att lära sig vilka lögner som är bäst att dra när kontakt ändå måste ske.

Idag ställs en femtonåring inför rätta för att ha berättat för skolan att hen hade virus på sin skoldator. Det gynnar inte bilden av samhället som en rättvis, god och hoppfull plats att befinna sig.

Vare sig i teorin eller praktiken.