Nuet med Janus ögon

Det finns saker en kan säga för att göra folk helt stumma av förvirring. Saker som dessutom är både grammatiskt korrekta, semantiskt giltiga och sagda på ett indoeuropeiskt språk.

Vem som helst kan förvirra genom att vara nonsensobegriplig eller prata danska. Det är lite mer utmanande att göra det på riktigt, dock.

Eller, tja. Det räcker för det mesta med att säga att en jobbar som medieanalytiker och arbetar med att utarbeta strategier för att skapa virala plattformar för varumärken inom sociala medier. Och specialiserar dig på att bygga subkulturer som är specifikt mottagliga för raffinerandet och spridandet av memer vinklade för att stimulera emergenta intressebaser för varumärket i fråga.

Det är fortfarande på svenska, det är grammatiskt korrekt och det betyder faktiskt någonting. Det är bara det att de flesta inte har några referensramar för det just sagda bortom de rent grammatiska nödvändigheterna ("och" tenderar att förstås även när allt annat är obegripligt). Allt det där andra är bara ord, ord, ord, och det faktum att en använder så många av dem får i de flesta sociala sammanhang duga som bevis för att den talande vet någonting om vad de betyder.

Ibland känns det lite som att det där glappet mellan vardagsspråk och specialiserat språkbruk har blivit synnerligen ambitiöst, och satsat på att göra Grand Canyon till det exempel en använder som näst sista steg i kedjan av exempel på "stora raviner". Vardagsspråket talar om saker som om världen vore kvar i något slags odefinierat förflutet - skomakare, bliv vid din läst. Den mer specialiserade jargongen tycks å sin sida leva i någon slags framtid som inte riktigt blivit realiserad ännu, men som ändå tycks vara på väg att självgenerera sig själv in i existensen.

Det är både spännande och läskigt samtidigt.

Det spännande ligger förstås i att sådana saker som LHC byggs. Enorma experimentanläggningar med bokstavligen astronomiska ambitioner, där möjligheten att finna oändligheten i en vattendroppe är mer än bara en okynnesciterad diktstrof. To boldly go where no man has gone before!

Det läskiga ligger i att det finns gott om folk som tror att forskarna bokstavligen håller på att förstöra universum där inne. Och i att vissa av dessa är beredda att agera utifrån denna tro.

Vi kanske skulle må lite bättre om det där glappet minskades en smula. Särskilt de bland oss som slipper känna oro över att världen håller på att gå under. Och än mer särskilt hos personer som kommit över atombombskräcken och inte behöver påminnas i onödan om att världens undergång är en reell möjlighet.

Någonstans behöver historien och framtiden sätta sig ner och börja finna någon slags gemensamma mellanlägen. Annars kan nuet få för sig att bli väldigt, väldigt märkligt, väldigt väldigt fort.