Förändring, modell mindre

Saker är i rörelse när det gäller sociala normer. Gamla sådana är inte riktigt applicerbara på rådande förhållanden, och nya sådana uppstår när de gamla inte riktigt räcker till.

Inom piratrörelsen finns det, exempelvis, ett fenomen som kallas "baggy pants". När någon, i ett distraherat ögonblick, lämnar sin dator eller mobiltelefon obevakad utan att ha loggat ut från saker och ting, fnns alltid risken att någon annan tar tillfället i akt att skriva - well, vad som helst. För det mesta roliga saker, men bland desto elakare sådana.

De flesta tenderar att anse att den som varit tankspridd nog att lämna sitt konto obevakat får skylla sig själv när elaka saker händer. Pirater skriver dock "I have baggy pants", och väntar på att personen ska komma tillbaka till sin senaste kommunikation. Beroende på vem det rör sig om så är nästa steg antingen ett "åååååh" eller en förklaring om vikten att inte lämna sin digitala identitet obevakad.

Att det är just säckiga byxor är en historisk tillfällighet, men normen att skriva någonting harmlöst och sedan förklara varför är ändå viktig. Den påminner om att en skulle kunna ha skrivit vad som helst, men ändå valde att göra en pedagogisk erfarenhet av det hela - och efter hand blir gemenskapen som sådan desto bättre på att inte lämna datasäkerheten vind för våg. En kan lita på att pirater inte skriver om någonting annat än säckiga byxor, men en borde inte lita på att resten av världen har samma normer och värderingar.

En annan norm i förändring - som inte är exklusiv för piratrörelsen - är det här med att tacka för senast. Det är ett fenomen som inte finns i min generation, och det eftersom det är anpassat för en tid med väldigt mycket lägre grad av kommunikation än vår. Förr träffades folk med ojämna mellanrum, och det var viktigt att ha en ursäkt att göra sig påmind - och att tacka för de där tillfällena var en fenomenal ursäkt. Nuförtiden finns alla alltid i facebook-, twitter- eller RSS-flödet, och att hålla kontakten är lite mindre arbete än det brukade vara.

Den latenta kommunikationen förändrar saker. Den ständiga kommunikationen likaså.

Och det är inte underligt att vi människor också gör det. Det vore nästan märkligare om vi inte gjorde det.