Dåliga sanningar vs bra argument

Det finns saker som är sanna utan vidare. Dessa saker behöver varken diskuteras, bevisas eller argumenteras - de är, och om detta tvista bara de olärde.

Denna kategori av sanningar är saker av typen "en ungkarl är en ogift man". De följer av själva begreppen, och måste vara sanna om inte språket självt ger upp sin semantiska funktion och blir betydelselöst. Så länge definitioner finns så får en helt enkelt leva med att saker betyder det de betyder, utan vidare pardon.

Detta blir viktigt om du läser filosofi, där de kallas "analytiska sanningar". Det blir också viktigt om du ger dig ut i världen för att övertyga någon om någonting. Dels eftersom det alltid är bra att säga saker folk kan hålla med om (och saker som är sanna utan vidare är fenomenala på det området), men även när det gäller att välja sina strider. Och, än mer, ämnesområden.

Det finns ett egenvärde i att hitta såna där analytiska sanningar. Saker som är, rent generellt, och som vi måste acceptera om vi vill vara konsekventa med oss själva. Alla begrepp vi använder har definitioner, och dessa agerar vare sig vi tänker på det eller inte. Det kan nästas uttryckas som så att vi målar in oss i ett hörn genom att använda dem, och att det är bättre att ha veta hur detta hörn är funtat än att inte göra det.

Problemet är förstås att det inte är överdrivet intressant för den genomsnittlige läsaren att läsa om sådant. Du behöver en relativt specialiserad läsekrets för att ens kunna använda begreppet "analytiska sanningar", och en desto mer engagerad dito för att kunna komma undan med det.

Om du vill greppa tag i en större publik, och än mer övertyga den om någonting, behöver du generalisera dig en smula. Låta bli att problematisera dina begrepp, börja ta saker för givna och i stort utgå från att den godtyckligt organiserade vardagen är så nära den analytiska sanningen din diskurs kommer att befinna dig. Saker är som saker är, och om du kan använda detta som en bred gemensam nämnare så har du en större chans att övertyga än om du säger att saker inte är så tautologiska som de sägs vara.

Eller, som webdesignfolk säger när kritiserar dålig design: don't make me think!

Sanningen är en dålig retoriker. Den argumenterar inte för sig själv - den bara är, rent generellt, och hoppas att människor ska gå med på den. Och även om den råkar säga emot de mer engagerade propagandisterna som gör sin grej och hoppas att ingen märker det, så vinner propagandisterna på att utgå från de där gemensamma nämnarna som det stora flertalet tar för givet. Och, än mer, på det rena engagemanget. Vilket många gånger är mer övertygande än de eventuella argument om följer med.

Jag, för min del, gillar dock mina specialiserade och engagerade läsare, så ni behöver inte oroa er för att jag ska bli Underbaraclara 2.0. Jag har ju trots allt en överspecialiserad och överanalytisk serie om klass att skriva klart.