Magnihasa

Monday, August 24, 2015

Ledarskribenter utan traditioner

Det finns ett antal skribenter på våra tidningars ledarsidor. Jag vill inte nämna namn, men du anar nog vilka de är. De skriver ganska ofta, och lika ofta blir en besviken på dem.

Det finns något av en korrelation.

Besvikelsen grundar sig dock inte där en tror. En skulle kunna tro att den grundar sig i att de med jämna mellanrum häver ur sig de mest hårresande dumheter som skulle få åsiktskorridorsanhängare att tappa hakan. Eller att de gör det upprepade gånger, på ett sådant sätt att det framgår att det inte bara är ett enstaka olycksfall i arbetet. Men det är det inte.

Nej, besvikelsen grundar sig i att en tror att de är liberala. Eller i alla fall håller sig något så när positivt inställda till de liberala fundament som vårt samhälle grundar sig på.

Varje gång en inser att de inte gör det, anfaller besvikelsen.

När en exempelvis tror att det här med likhet inför lagen är något vi alla kan komma överens om som generell bra idé, säger de någonting annat. Vissa ska drabbas hårdare av lagen, andra mindre. Vissa - exempelvis tiggare - anses inte behöva något lagstadgat skydd alls, vilket är en drastisk avgränsning av lagens omfattning.

De har en rad frågor där de på liknande sätt gör avsteg från liberala grundfundament. Gång på gång. Systematiskt.

Now, jag säger inte att de inte får skriva och tycka så. Men de blir väldigt mycket mindre besvikande om en redan från början utgår från att de har en apart hållning till den svenska statsförvaltningstraditionen, och vill göra någonting annat i stället. Det är den identitet de antagit, och den politik de valt att föra fram. Det finns inget att göra åt detta, och vi får helt enkelt utgå att de kommer fortsätta vara på det här viset.

Radikala.

Låt oss kalla det en trigger warning, och gå vidare med sundare läsningar. -

Flattr this

Thursday, August 13, 2015

Befria de tråkiga handelsavtalen!

Sverige befinner sig i en unik position att ta täten i internationell politik. Det enda vi behöver göra är att ta mod till oss och göra det rätta.

Publicera de utkast vi har av TTIP, och vad vi förväntas få ut av vidare förhandlingar.

Det är en väldigt enkel sak att göra, och det skulle vinna väldigt många sympatipoäng. Särskilt om det skulle visa sig att det bara handlar om ytterst tråkiga förändringar av tullar, tariffer och andra handelsavgifter. Inte nog med att det skulle demolera allt tal om att det är hemliga förhandlingar som syftar till att underminera den demokratiska processen. Det skulle dessutom få de som oroat sig att se utomordentligt fåniga ut.

Det är dessutom hälsosammare att känna sig tillfälligt fånig, än att gå omkring och oroa sig över att ens ledare i hemlighet förhandlar bort ens självbestämmande. Det vore en insats för folkhälsan.

Likaså vore det en välgärning att klargöra vad det är vi förväntas vinna på det hela. Även om det bara handlar om någonting så vardagligt som två procentenheters sänkning av tullar på pappersmassa eller liknande. Inte minst för de företag som direkt berörs av dessa förändringar. Långsiktig planering underlättas oerhört av att ha tillgång till relevant information.

Nu skulle någon kunna invända att det vore en nackdel för vår förhandlingsposition. Problemet med denna invändning är att de vi förhandlar med redan vet vad vi är ute efter. Dels kan de titta på en karta och utläsa ur vår geografi vad vi har och inte har. Dessutom har de tillgång till allt som skrivits om dessa förhandlingar i epost eller i annan elektronisk form. USA har bortom varje rimligt tvivel bevisats ha tillgång till dessa dokument, och det finns ingen anledning att tro att de är ensamma om denna tillgång.

Om TTIP är ett tråkigt frihandelsavtal, så är det enda rätta att göra dess nuvarande utformning tillgänglig för allmänheten. Det skulle omintetgöra de konspirationsteorier som växer fram i bristen på information, stärka de inhemska företagens förmåga att planera inför framtiden, och påminna världen att Sverige fortfarande är öppenhetens och tillgänglighetens land.

Den som inte har något att dölja har inget att frukta. Eller hur var det nu?

Flattr this

Tuesday, August 11, 2015

Det är förbjudet att läsa och sprida det här inlägget

Nu när det gått ett tag sedan den berömda propagandaincidenten i tunnelbanan, så kan vi konstatera att saker förändrats på yttrandefrihetsfronten. Och, för att inte försköna läget allt för mycket, att det förändrats till det sämre.

Till att börja med så måste allt som publiceras genomgå en granskning innan det släpps för allmän beskådan. De skrifter som anses strida mot sunt förnuft och god moral godkänns inte. Skrifter som uppmanar till kritik av den rådande ordningen går inte heller igenom, och för första gången på mycket länge hinner en vanlig människa läsa bokstavligen allt som publiceras.

Detta gäller dessutom retroaktivt. Det vill säga att skrifter som redan är publicerade men som strider mot förnuft och moral från och med nu är förbjudna att inneha och sprida. Den som innehar en kopia av en sådan skrift drabbas av dryga böter, och i ett par fall där det handlade om väldigt många otillåtna böcker utdömdes även fängelsestraff. De otillåtna texterna samlas in och bränns, för att minimera spridningsrisken. Det talas även om att bränna de som envisas med att producera otillåtna texter, i förebyggande syfte.

Utöver detta har även presslicensiering införs. Den som vill publicera någonting - alls - måste först registrera sig hos en central myndighet, och därutöver avlägga diverse administrativa avgifter. Den som bara vill publicera ett blogginlägg kan komma undan med att lägga ut några tusen, men de som vill publicera tidningar behöver rejäla ekonomiska muskler. Böcker är få förunnat.

...vafalls? Du tror inte på mig? Du säger att jag överdriver? Att inget av detta inträffat?

Tja

Det som beskrivs ovan är inskränkningar av yttrandefriheten. Det är ytterst osannolikt att något av dem kommer att inträffa som resultat av den osmakliga propaganda som SL av outgrundlig anledning tillät. Den nuvarande yttrandefrihetslagstiftningen lär vara brutalt oförändrad av det som inträffat, och vi kommer även i fortsättningen kunna skriva och publicera kritiska texter utan att behöva fråga någon om lov.

Om det som hände ska diskuteras i termer av yttrandefrihet, så behövs en påminnelse om hur inskränkningar av yttrandefriheten ser ut. Det är lätt att tappa bort sig i armviftarargument om vem som får och inte får säga vad, och glömma bort vad yttrandefrihet egentligen handlar om.

Känn dig påmind.

Flattr this

Thursday, August 6, 2015

Vänsterns propagandamaskin

Om du varit uppmärksam, så har du märkt att vänstern varit igång på sistone. Den har gjort både det ena och det andra, och ställt till med oändligt elände. Det tycks inte finnas någon ände på dumheten, men ändå envisas de med att fortsätta. Det är nästan som att de är oemottagliga för kunskap och framsteg.

Det finns ett problem med ovanstående stycke. Inte nog med att det är tillräckligt långt för att gömma nästa stycke från Facebooks förhandsgranskning, det innehåller dessutom en synonym.

"Vänstern" är en synonym till "PK-eliten". Och till "kulturmarxister".

Detta kommer förmodligen som en överraskning. Särskilt om du läste inledningen och tänkte att vänstern nu ska få sig en rejäl välförtjänt utskällning. Så är det du som blir utskälld i stället.

Ja, du. Precis just du. Som helt oförhappandes börjat använda "vänstern" som generellt skällsord, och lika oförhappandes genom detta börjat ruta in dig i ett fascistiskt språkbruk.

Om du nu kommer med invändningar, så vill jag inte höra dem. Du får gärna motivera denna inrutning för dig själv, men du kan inte hävda att du inte vet vad du gör. Du anammar ett fascistiskt språkbruk, och du gör det i full visshet om vad du gör.

Det är dumheter. Och jag har inget tålamod när det gäller dumheter.

Du har nu två val. Det ena är att fortsätta prata om "vänstern", och genom detta fortsätta närma dig den fascistiska diskurs som använder begreppet som propagandaverktyg. Det andra är att se det som det propagandaverktyg det är, och omedelbart bränna det med samvetets eld.

Jag har fullt förtroende för att du väljer att inte vara medvetet dum i huvudet.

Flattr this

Thursday, July 23, 2015

Så hur ska artisterna få betalt?

Konkurrens är ett märkligt fenomen. När det bara finns en spelare på plan så är hen fri att improvisera lite som hen vill. När det finns två spelare, så uppstår en helt annan dynamik. När det finns ett helt gäng spelare, så expanderar dynamiken geometriskt.

Det gäller att slå sig fram. Ha vassa armbågar. Vara bäst i mängden. Ge bäst och mest valuta för pengarna.

Pressen på att bli bättre drivs av att alla andra blir det. Det är en självgenererande process, i och med att ens egna framsteg leder till att andra behöver göra liknande framsteg för att hänga med dig. Och, omvänt, andras förbättringar innebär att du behöver hänga med i uppgraderingsracet. Alla ska med, och de som inte ska med konkurreras ut.

Resultatet över tid blir att de som presterar bäst till rimligast pris blir framgångsrikast. Vad som är "bäst" respektive "rimligast" förblir en öppen fråga som besvaras av marknaden.

För att konkretisera: om ett företag tar tre timmar på sig att producera en stol, så måste dessa tre timmar betalas. Dels lönekostnader, och dels de andra diverse utgifter som hör till produktionsprocessen. Vanligtvis översätts detta till ett pris som gör det lönsamt att fortsätta tillverka stolar, det vill säga att betala alla kostnader och lite till. Ingen lunch är gratis, och facket har någonting att invända när det gäller gratis arbete.

Detta leder till att företag som tar sex timmar på sig att producera en stol får svårt att hävda sig i konkurrensen. De måste dels betala för alla timmar de lägger in i produktionen, och dels konkurrera med de billigare stolar deras konkurrenter säljer. Inte nog med att konkurrentens stolar är billigare, det finns dessutom fler av dem, eftersom produktionen går fortare. Konkurrensen pressar priset, och pressar företag att anamma det produktionssätt som är effektivast.

Detta innebär att om någon hittar ett sätt att producera stolar på två timmar, så kommer konkurrensen över tid att leda till att företagen anammar detta sätt. Marknaden ger inga pluspoäng till den som tar lång tid på sig i onödan, och tesen att det ska löna sig att arbeta gäller inte för improduktiva arbeten. Inte minst som lönekostnader räknas per timme, och måste betalas med de intäkter som genereras av dem.

Det är värt att notera att allt detta gäller för reguljär kontinuerlig massproduktion. Kostnaden för att designa nya modeller ingår inte i kostnaden för att producera gamla modeller. Denna kostnad måste dock betalas, och betalas av de intäkter som generas av produktionen av de gamla modellerna.

När den väl är designad så behöver den inte designas igen. Eller, för att uttrycka det annorlunda: hjulet måste inte uppfinnas två gånger. När det nya sättet väl är satt i arbete, så kan konkurrenterna också sätta det i arbete. Med konkurrensfördelen att de inte behöver betala för design- och uppfinningsarbetet. De kan fritt anamma de effektivare metoderna, och sälja till billigare priser utan att behöva bry sig om hur svårt design- och uppfinningsarbetet var.

Som sagts tidigare: det ges inga bonuspoäng till den som tar lång tid på sig i onödan. Marknaden belönar den som kan göra något bäst till rimligast pris, oavsett omständigheter så som vem som uppfann det bästa sättet att göra detta något på. Kostnaden för att producera den första kopian är inte vad som avgör marknadspriset, utan kostnaden för att producera den andra kopian.

För att parafrasera Marx: det är så kapitalismen fungerar, motherfucker.

Allt detta är direkt relaterat till frågan om hur artisterna ska få betalt. Deras arbete består till största delen av att se till att den första kopian blir till. Det är dock inte det som sätter marknadsvärdet, och deras arbete är inte det som belönas av marknaden. De tar oerhört lång tid på sig att producera ett exemplar, som därefter kan kopieras i all oändlighet till en kostnad av noll. Den socialt nödvändiga arbetstiden för den andra kopian av en inspelad låt är noll, och således är dess pris noll.

Frågan om hur artisterna ska få betalt är en direkt utmaning till kapitalismen som samhällelig organisationsform.

Låt oss anta denna utmaning.

Flattr this

Wednesday, July 22, 2015

Breiviks sida av historien

Idag är fyraårsdagen av terrordådet på Utöya, och skiljelinjen kvarstår.

Skiljelinjen mellan de som kallar det ett terrordåd och de som kallar det en ensam galnings verk.

Det är inte en subtil skiljelinje. Det är historiens skiljelinje, och den skiljer de som är på rätt sida av historien från de som är på fel sida av den.

Att vara på fel sida historien är inte något att sträva efter. Om du inte hört begreppet förr, så kan det sammanfattas så här: att strida på sydstaternas sida för att skydda slaveriet; att rösta nej till kvinnlig rösträtt; att försvara apartheid. Att aktivt kämpa för det vars tid är över. Historien har en riktning, och det gäller att vara på rätt sida om den. Utvecklingen går framåt, och vissa saker är dömda att försvinna när historien tagit vid.

Linjen syns tydligast i eftermälet till terrordådet. De som ser det för vad det är - ett planerat och utfört våldsdåd i syfte att sätta skräck i den utvalda befolkningen - hyser inga illusioner kring vad som hänt. De som försöker få det till någonting annat, däremot, befinner sig på väldigt fel sida av historien. Inte minst som de aktivt håller med Breivik i den analys som ledde upp till dådet.

De förnekar förstås att de gör det. Genom att lisma och använda alla retoriska fulknep de kan hitta försöker de påstå att de inte tror att muslimer försöker ta över världen, att den nationella motståndskraften förstörs av ett liberalt/feministiskt omanligt medieklimat, och att svaghet är någonting att förakta. Detta är vad de tror, detta är vad Breivik tror, och detta är vad historien lämnat bakom sig.

De kommer inte undan att Breivik är deras rörelses Jar-Jar Binks. Hur mycket de än vill förneka det, så är terroristen en del av deras ideologiska kanon.

Det krävs en särskild sorts dumhet att fortsätta hävda att terroristen hade rätt. Än mer att gång på gång glatt utropa att de oreserverat håller med. Att medvetet bekänna sig till historiens baksida är inget att skryta med - likväl är det precis vad de gör.

Om de inte ville döda oss skulle jag skratta åt dumheten. I stället får jag dela och delta i sorgen.

Flattr this

Friday, July 17, 2015

Adam Tensta är smartare än du

Jag vill redan nu slå fast en sak:

Jag tittar inte på teve. Alls. Över huvud taget. Det är inte en slump, eller en oavsedd bieffekt av en upptagen vardag. När jag i samband med en flytt blev erbjuden en gratis teve när jag ändå var i farten med att flytta saker, tackade jag nej. Jag tittar inte på teve, och det är ett ytterst medvetet beslut.

Det kan verka vara en märklig sak att inleda ett inlägg med, men det är viktigt att ha i åtanke. Eftersom inlägget du nu tittar på handlar om någonting som sänts på teve.

Du vet att du haft impact när människor som inte ens tar del av det medium du agerar i skriver om det du gjort i detta medium.

Om du läser det här i framtiden, så är kontexten att Adam Tensta deltagit i Nyhetsmorgon i TV4 och utan pardon lämnat studion mitt under pågående sändning. Vilket - för att uttrycka det milt - genererat reaktioner.

Detta var ett mycket medvetet agerande. Det var överlagt, strategiskt och planerat. Det var en handling utförd i visshet om sig själv, och det finns inga tvivel om att den handlande utövade sin rationella agens i den givna situationen. Det planerades, utfördes, och fick avsedd effekt.

Detta är en lika subtil som brutal poäng. Den är subtil i och med att det krävs ett visst mått av etisk reflektion för att förstå den, och brutal i och med att den rutinmässigt förnekas utan vidare omsvep i vardagen. Eller, för att uttrycka det osubtilt: människor som Adam Tensta tillskrivs sällan rationell agens.

För att uttrycka det brutalt osubtilt: de ses rutinmässigt som mindre vetande. Vilket är precis så rasistiskt som det låter.

Anledningen till att just detta studiolämnande väckt så pass stor respons är att det är oerhört svårt att inte tillskriva det rationell agens. Det sätter fingret på det rutinartade förnekandet av att invandrare är i besittning av förnuftets förmågor. Hur mycket studiolämnandet än vrids och vänds på, så kan det inte förnekas att det var ett medvetet val. Vilket skaver mot det rutinartade förnekandet. De går inte ihop, och rutinen måste ge vika mot fullbordat faktum. Meddelandet är sänt, avsändaren är nådd. Fait accompli.

Vissa invänder att detta är elakt. Vilket det inte är. Det är snarare effektivt. Dels genom att det når mottagare som inte ens tar del av sändningen, och dels genom att mottagarna inte har någon möjlighet att säga att de inte förstått vad som har hänt. Du har förstått, och du har inget annat val än att agera på denna förståelse.

De som eventuellt inte vill agera på denna förståelse kan från och med nu inte längre låtsas som att de inte vet vad de gör. De vet vad de gör, men gör det ändå.

Onekligen.

Flattr this