Utan vidare ado

Jag har kategorier jag inte använder så ofta. En av dem är Postrock, som är till för att det ska vara lätt att hitta den inlägg som innehåller musik från just den genren.

Så, utan vidare ado, lite sådan:

Praktisk demagogi

I don't have to tell you things are bad. Everybody knows things are bad. It's a depression. Everybody's out of work or scared of losing their job. The dollar buys a nickel's worth, banks are going bust, shopkeepers keep a gun under the counter. Punks are running wild in the street and there's nobody anywhere who seems to know what to do, and there's no end to it. We know the air is unfit to breathe and our food is unfit to eat, and we sit watching our TV's while some local newscaster tells us that today we had fifteen homicides and sixty-three violent crimes, as if that's the way it's supposed to be.

We know things are bad - worse than bad. They're crazy. It's like everything everywhere is going crazy, so we don't go out anymore. We sit in the house, and slowly the world we are living in is getting smaller, and all we say is, 'Please, at least leave us alone in our living rooms. Let me have my toaster and my TV and my steel-belted radials and I won't say anything. Just leave us alone.' Well, I'm not gonna leave you alone. I want you to get mad! I don't want you to protest. I don't want you to riot - I don't want you to write to your congressman because I wouldn't know what to tell you to write. I don't know what to do about the depression and the inflation and the Russians and the crime in the street. All I know is that first you've got to get mad.

You've got to say, 'I'm a HUMAN BEING, Goddamnit! My life has VALUE!'

So I want you to get up now. I want all of you to get up out of your chairs. I want you to get up right now and go to the window. Open it, and stick your head out, and yell:

'I'M AS MAD AS HELL, AND I'M NOT GOING TO TAKE THIS ANYMORE!'

I want you to get up right now, sit up, go to your windows, open them and stick your head out and yell - 'I'm as mad as hell and I'm not going to take this anymore!' Things have got to change. But first, you've gotta get mad!... You've got to say, 'I'm as mad as hell, and I'm not going to take this anymore!' Then we'll figure out what to do about the depression and the inflation and the oil crisis. But first get up out of your chairs, open the window, stick your head out, and yell, and say it: 

"I'M AS MAD AS HELL, AND I'M NOT GOING TO TAKE THIS ANYMORE!"



Detta, govänner, är demagogi. Och för varje ny övervakningslag, för varje nytt integritetskränkande moment i vardagen, för varje extra uns förtryck, för varje liten bit social misär, för varje ny desperat arbetslös, för varje ny arg, ung och outbildad ensamvarg, för varje nytt hurrarop för fler hårdare tag, för varje obegriplig utförsäkring, för varje orättvisa som på något vis placerar den vanlige medborgaren inom räckhåll för den batongliberala brutalitetens räckhåll - ges mer och mer retoriskt råmaterial för demagogen att arbeta med.

Det var ingen överraskning att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen.

Och det kommer att bli ännu mindre av en förvåning när deras väljare inser att effekten av deras intåg i den lagstiftande församlingen är väldigt mycket ihåligare än deras retorik.

Allra minst kommer förvåningen att vara när revolter och upplopp blir vardagsmat även för den allt mindre grupp människor som inte upplever sig ha anledning att sticka ut huvudet genom fönstret och vråla ut sin berättigade ilska.

Mata inte trollen. Mata demokratin i stället.

Ett kort uppmärksammande

Ibland skriver jag långa saker. Ibland skriver jag korta. Idag är det dags för ett kort skriveri - ett kort uppmärksammande.

Det första att uppmärksammas är ett Livbåtsinlägg som jag fått nys om via Marie och Elis. Ett synnerligen läsvärt inlägg som är skrämmande aktuellt även i dessa valtider - särskilt i dessa valtider, där de parallella verkligheter vi lever i blir brutalt synliga.

Det andra är ett par nischade bloggar som kanske inte får den uppmärksamhet de behöver. Dels Kampanj, som är en ständig källa till inspiration och en något underskattad läsning rent generellt; dels Örebrobloggen, som alldeles nyss skrivit ett mästerligt inlägg om varför du som enskild individ är valrörelsens viktigaste beståndsdel; dels A6aktivism som, både trots och på grund av sin sporadiska uppdateringsfrekvens, behöver fler läsare; och till sist Tankefel, som kanske eller kanske inte behöver fler författare.

Det tredje är att det var länge sedan jag körde en postrockvideo helt okynnes, så nu gör jag det. Det gäller ju, som de konservativa säger, att hålla på traditionerna - särskilt som det är en video som synnerligen väl förklarar det här med den unga generationens mentalitet:

Kanada, oh Kanada...

Jag läser med viss sorg hos Rick att källskyddet i Kanada försämrats drastiskt alldeles nyligen. Detta är förstås en fruktansvärt dålig sak, då det innebär att kritiska röster så mycket lättare kan tystas med hjälp av diverse påtryckningar från statens sida. Vilket de av er som läst på om statens historia mycket väl känner till är en sak som statsmakter sällan låtit bli att göra när de väl fått - eller tagit sig - chansen.

Idag passar sig av förståeliga skäl bättre än annars att ta del av denna elegi:

Skillnaden mellan verklighet och fantasi

Skillnaden mellan verklighet och fantasi? Har ingen berättat för dig? Det finns ingen. Och om det finns en så är den väldigt svår att hitta eller definiera nuförtiden.





Imagine the view...

Tentativt

Det har varit lite slött på uppdateringsfronten på sistone. Detta beror förstås på att jag drabbats av den konstant återkommande åkomma vi studenter ständigt drabbas av lite då och då - en tenta. Som ni förstås redan vet så finns det bara två möjliga utfall från en tentainfektion, varav det ena är av det här slaget:



Och det andra är av detta:



Ibland vägrar världen dock att bry sig om denna praktiska tudelning, som den luriga fax den är, och ger oss besked som är båda de två ovanstående formerna samtidigt. Ungefär så här:



Världen är inte bara större än vi tror. Den är dessutom större än vi kan tro.

Stenhealing

Det finns ett stort antal problem med stenhealing, men om vi ska försöka sammanfatta det hela i en enda kort formulering så kan det sägas att det har större terapeutisk effekt att ta sig till ett café och prata med sina vänner. Eller att lyssna på musik, för den delen. Musik så som, säg, de här strategiskt placerade och till synes slumpmässigt utvalda låtarna.

Whoa, yeah, neat!

Vad säger du, finns det en blogg med det namnet? Och är dagens bbb ett episkt långt inlägg om meningen med livet?

Det måste vara den typen av dag. Helt klart. Så - för att matcha dagens stämning, så får ni här lite passande musik. Helt okynnes.

En sån där dag

Det finns såna där dagar, och så fnns det såna där dagar. Idag är en sån där dag. Ni vet hur det är.

För öron med synen i behåll

Jag lovade ju att dela med mig av mer postrock i år, och vad vore jag för människa om jag inte aktivt gick omkring och höll mina löften? Precis. Sålunda - here goes:

Fredag eftermiddag

Det är fredagseftermiddag, så jag tänkte - varför inte ge mina kära läsare lite passande musik, bara för att vara en del av stämningen? Sålunda - lite Saxon Shore och Bonobo. Helt okynnes.

Gregor Samsa

Det sägs ibland att musiken i vår tid har nått någon slags slutpunkt, och att allt numera är schlager och bästsäljarmusik och att fildelningen brutalt mördar kvalitetsmusik till den dör. Jag tror det snarare har att göra med att vår vardagliga gemmalmediatillvaro inte riktigt har lyckats hänga med på den deliberativa demokratins förslag om att utgöra en reellt inkluderande och för alla representativ verksamhet - även i praktiken.

När hörde du, exempelvis, Gregor Samsa på radio senast?

Immanu El

Vissa gnäller på att de spelar kristen musik med kristna inslag. Jag säger bara att det inte spelar någon roll om de så är radikalkristna, superfeminister, extremistiska islamister, hammarbyfans, nynazister, rejvkommissionärer, peronister, företrädare för antipiratbyrån, naturvetare, ultrahöger eller ens snygga - om de låter så här så kommer jag att lyssna på dem, utan några som helst om, men eller ursäkter. Så är det bara.

Remixkultur

Det pågår just nu en något decentraliserad diskussion med, om, kring och ibland till och med inom Netopia kring det här med upphovsrätt. Jag har tenta OCH seminarium idag, så jag hinner inte riktigt kommentera saker och ting lika utförligt men tentativt som jag brukar, så i stället får det bli någonting lite kortare.

Upphovsrättsivrarna insisterar på att utan en stark och med våld - dvs med lagens hjälp - upprätthållen upphovsrätt så kommer kulturen att självdö. Den kommer att förvandlas till det här om upphovsrätten lättas ens det minstaste lilla minsta:



Alternativet, dvs att upprätthålla de smått drakoniska lagar vi har idag, sägs i stället spotta ut mästerverk som det nedan på löpande band. Se bara:



Now, jag hinner som sagt inte lägga ut texten, så jag låter ett alldeles översnyggt remixprojekt tala för sig själv:



Och det är därför jag älskar remixkultur. Till och med mer än jag älskar skyldigheten att få försörja artisters livsverk 75 år efter att de har dött.

Kärlek är en märklig sak.

Våra soldater dör i krig

Det är vad krig gör. Krig dödar. Inga om, inga men, inga ursäkter, inga bortförklaringar.

Krig dödar våra soldater.

Påminn mig - varför ligger vi i krig nu igen? Och med vem? Och under vilka omständigheter anser vi att vi har uppnått det vi vill uppnå, så att vi kan sluta fred igen? Om krig är politik med andra medel - vilken är då vår politiska hållning och ståndpunkt i det här fallet?

Påminn mig.

Uppsatsarbetet fortsätter

Why yes indeed. Jag vill dock inte låta feeden ligga i träda, så i stället tar jag dagens 13:37 i anspråk genom att ge er ännu lite mer musik att digga i all stillsamhet.

Here goes:

Effektiv retorik

Ibland händer det att jag blir tillfrågad om hur effektiv retorik ser ut.

Jag brukar svara: Så här:

Nyårslöfte

Jag tänker göra ett och enbart ett nyårslöfte till året 2010, och det är att hitta mer musik av den här typen:






och




Gott nytt år, allesammans!

Parkour

Andreas sysslar tydligen med parkour. Efter att ha sett den här rörande och informativa videon så förstår jag varför.

Tentavecka

I morgon har jag inlämning på ett helmanus till ett tal på tio minuter, plus en tre sidor lång reflektion kring samma tal. I övermorgon ska jag hålla dessa tal. På torsdag släpper de lös hemtentan i retorik över världen, med inlämning på fredag. Samtidigt som denna pågår på fredag morgon så har jag salstenta i filosofi.

Det är lite mycket nu.

Ni får ursäkta om det inte blir helt många inlägg den här veckan. Dock. En video, helt fri från reklam: