Lön för mödan

Vissa sorters människor har vissa sorters saker. Vissa människor har, exempelvis, julledigt. Vissa har dessutom någonting sådant som lön. Vissa har, andra har inte.

Julledighet vore mysigt att ha, men med en uppsats som ska vara färdig och inlämnad på ett datum som ligger närmare 2009 än nästa termin så är det en dröm att glömma. Jag hyser inga större tvivel om att jag kommer att bli klar tills dess (i och med att jag diggar bild nummer tre i gårdagens inlägg), men om jag vore en sådan som läste på ett universitet långt bort så skulle det här med att åka hem och hälsa på familjen över jul gå - för att använda ett akademiskt uttryck - fetbort. Precis som resten av julledigheten.

Veckan efter denna deadline så finns det dessutom en salstenta inplanerad, så det här med att njuta av det nya årets nymodighet lite snyggt så där efter uppsatsen finns inte. Särskilt inte som det finns viss risk att opponeringen på nämnda uppsats planeras in precis samtidigt som denna - så där som det blir när en förväntas ha 80 timmar på en arbetsvecka. Oh, justja, och ett PM ska vara klart och inlämnat ungefär vid den tiden också. Icke att förglömma.

Now, nu är denna min akademiska överbelastning helt självförvållad. Som Lisa visar så blir en inte antagen som parallelläsande student utan att genomgå en hel arsenal av hopp, skutt, manövrar och blankettifyllningar, så det är ingenting en drabbas av helt oförhappandes, som cancer eller böldpest. Nope. En ansöker, fyller i bekräftelsen, bekräftar bekräftelsen och får detta bekräftat av tre oberoende vittnen. Jag visste vad jag gav mig in på, och nu får jag ta varje ursäkt att gnälla på mitt val och komprimera in dem i ett enda inlägg, för att sedan vara klar med dem.

Lön vore också mysigt att ha, men det verkar svårt. Ni vet, med den ekonomiska krisen och allt. Faktum är att jag inte haft någon som helst fast inkomst sedan juli månad, så jag är för en gångs skull i full samklang med samtidens sammanbrott. Dock, med allt detta jobbande och läsande jag företar mig - 80 timmars arbetsvecka, ni vet - så hinner jag inte riktigt vara så där entrepenöraktig och arbetssam och starta eget eller liknande. Inte heller hinner jag vara en sån där arbetssökande, vilket tydligen gått och blivit en heltidssysselsättning bara det. Så det här med att skaffa sig en lön - no dice.

Så ser mitt liv ut. Jobb, jobb, jobb, jobb. Ingen ledighet så långt ögat når. Och ingen lön får jag heller. Eller lån. Eller bidrag. Eller -

Ändå kommer jag om tjugo-trettio år att minnas den här tiden som en oerhört lycklig tid.

Om inte det är lön för mödan så vet jag inte vad som är det. -