Självintervju

Över loppet av varje pågående diskurs så formeras det ett antal metafrågor som kanske men vanligtvis inte besvaras i nästa uttalande i denna. Frågor av typen - varför gör hen så där? - varför insisterar hen på att göra så där? - vad är grejen med x? - wth? - vet hen om att hen gör det där?

Ett sätt att hantera det här fenomenet är att brutalignorera det och låta det försjunka ner i bakgrunden av saker och ting som är som de är bara för att de har varit som de varit. Som jag är så förtjust i att säga så finns det vissa metodologiska problem med detta, så let's börja självintervjun där.

Metodologiska problem? Varför detta uttryck hela tiden?

Det är något av en ordlek. Å ena sidan så är det ett vedertaget begrepp när en kritiserar vetenskapliga studier av olika slag, och ett sätt att påvisa att de resultat som kommit fram kanske inte riktigt är så bra, säkra eller pålitliga som författaren kanske påstår. Å andra sidan så är det fullt möjligt att ha vissa problem med sin metod att utföra någonting, rent generellt - att öppna en dörr med metoden att dunka huvudet i den är kanske inte helt optimalt. Å tredje sedan så kan en metodiskt använda vissa problem för att åstadkomma saker, så som reklammakare metodiskt utnyttjar vår svaga självbild för att sälja produkter. Å fjärde sidan... - well, den här listan pågår ett tag, men det hela mynnar ut i att det är en sån där väldefinierad mångtydighet som kan tolkas och feltolkas på allehanda humoristiska sätt.

13:37? Vad är grejen?

Det hela tar sin början i ett blogginlägg. I ett av mina, förvisso, per definition, men tankegången kommer från ett inlägg på den något underrepresenterade bloggen Coding Horror. Den gode Atwood spiller förvisso mycken digitalt bläck innan hen kommer till saken, dvs att vägen till framgång är att fastslå och hålla sig till ett bloggschema en kan leva med. Det blir lätt lite kaotiskt om varje tanke ska bloggiseras så fort den formuleras, så jag beslutade för tid sedan att varje dag kring klockan 13:37 vore en bra tid att hålla sig till. Ibland lyckas jag till och med. Själva klockslaget är bara fåfänga, dock. (Och mindre uppseendeväckande än 4:20. Dessutom.)

För tid sedan?

Ungefär samma sak som "för en tid sedan", fast med mer godtycke och handviftande. När någon säger för en tid sedan så kan de vanligtvis peka ut när det hände på tre ungefär; för tid sedan är vetskapen om att det har hänt någon gång mellan skapelsen och nu, men orka ta reda på när.

Varför lägger du kategorilänkarna till bloggar.se i den löpande texten, i stället för efteråt som normalt folk?

Jag vet inte om ni märkt det, men det där tillägget som finns efter ack så många inlägg hos andra bloggare är, för att uttrycka det milt, FULT! Först kommer inläggstexten i all sin härlighet, och sedan kommer en helt inkongruent och malplacerad samling ord som bara finns. I all fulhet. Och eftersom jag är en estetisk själ, precis som Niclas, så kan vi inte ha det på det viset. Alls.

Är du elitist på riktigt? Tror du verkligen att du är smartare än andra?

Ack. Denna fråga. Den förföljer mig. Vilket förvisso är förståeligt, eftersom ett ständigt återkommande tema häromkring är uppmaningar om att släpa sig i väg till universitetet och läsa någon kurs eller fem bara för den nyttiga allmänbildningens skull. Likväl - för att svara på frågan: nej och nej. Jag tror däremot på orsak och verkan, och att orsaken till att jag inte ser några större problem med att slänga in passager så som "den eskatologiska diskursens epistemologiska fundament röjer sig vid en närläsning av dess proselyters förvisso retoriska men ändå inte helt persuasivt effektiva värvningsarbete" i vissa av mina inlägg är att jag sedan hösten 2003 läst ungefär fyra timmar om dagen, vilket har haft en viss effekt, en viss verkan. Jag tror också att denna verkan skulle drabba vem som helst som gör och/eller gjort detsamma. Det är inte någonting som har med mig att göra, utan det är ett allmängiltigt orsakssammanhang som är giltigt för alla.

[Den citerade meningen kom från ett utmaningsinlägg till Tankefel. Det publicerades aldrig, men tanken var att jag skulle skriva någonting brutalt svårt och sedan låta folk gissa vad det handlade om. Om intresse finns så kan jag slänga ihop ett nytt.]

Men - detta konstanta refererande till antalet högskolepoäng? What's that about?

Det är lite för att understryka för nytillkomna att det är helt okej att använda sig av svår terminologi i kommentarerna, och lite för att jag har tenta ungefär var tredje andetag nuförtiden. Men mest av allt är det en markering - så här många poäng har jag tagit utan att för den skull ta studielån. Det är med andra ord en pik i sidan till både kapitalister och kommunister - till de förra eftersom det är ett liv utan varken produktion eller konsumtion, och jag därför är överflödig ur ekonomisk synpunkt; till de senare eftersom jag lever i en slags kommunistiskt drömtillstånd utan att för den skull vara kommunist, och därför jag är överflödig ur ett revolutionärt synsätt. Oh, och så lite fåfänga också. Förstås.

Kan du sluta skriva så långa inlägg, plz?

Alltså, det går att kommunicera effektivt med få ord. Problemet är att det är svårare att läsa korta men effektiva texter än sådana som innehåller samma budskap men brer ut sig lite. Det har att göra med hur textmediet fungerar - det är bra på att kommunicera många budskap samtidigt, men våra ögon och hjärnor kan bara ta in en del av en textrad i taget. Varje del av texten borde innehålla en del av en tankegång, så att läsaren läser och tänker i ungefär samma takt. Om texten är snabbare än läsaren så blir det jobbigt att läsa, eftersom en ständigt måste stanna upp och blicka tillbaka och tänka - hmm, hur var det nu igen? Om bägge är i samklang så hinner läsaren tänka klart textens budskap lagom tills dess att nästa budskap kommer i blickfånget, och om texten är bra skriven så fortsätter det på samma vis tills den tar slut.

Så om jag skulle korta ner mig så skulle det bli väldigt mycket att ta in på en gång. Jobbigt. Svårläst. Irritation. Läsarförlust. Ledsamhet. Gnällighet. Bekymrad omgivning. Antidepressiv medicinering. Problem med medicinfinansieringen. Hot om våld. Tvångsvård. Förlorad framtid. Och så kan vi inte heller ha det. Så let's låta bli det, m'kay?

På tal om långhet så verkar här vara en bra plats att stanna upp och sätta punkt på. Tills i morgon, kring klockan 13:37. Aight?