Asociala nördar och andra sjuka otyg

Emma skriver om förhållandet mellan normalitet, sjuklighet och asocialitet. Att vara asocial på ett normalt/accepterat vis, exempelvis genom att meka med bilen, är okej, medan den lite mer nymodiga asocialiteten hos oss framför datorskärmarna fortfarande anses vara sjuklig och värd att, ni vet, göras någonting åt. En av kommentarerna nämnde dessutom den ytterst sjukliga asocialiteten det innebär att läsa - huvaligen!

Det finns ett förhållande mellan dessa tre fenomen - normalitet, sjuklighet och asocialitet. Att vara asocial på ett normalt vis är (per definition) normalt, och inget att lyfta vare sig fingrar eller ögonbryn åt. Att vara det på ett onormalt vis är däremot sjukligt, och kräver ibland extrema åtgärder för att rektifieras.

Den springande punkten blir då förstås var gränsen mellan normalt/friskt och onormalt/sjukt går. Björn Borg stod som bekant och spelade tennis med sig själv dag ut och dag in i tid och evighet, vilket så här efteråt framstår som fullt normalt och närmast som ett paradigm av välanpassad fritidsaktivitet. Det är dessutom, lite mer frankt, ett av de mest asociala sätten att fördriva tiden på som någonsin funnits.

Att sitta framför datorn är däremot asocialt på ett dåligt vis. Never mind att spelaren just i detta nu sitter och koordinerar en synnerligen komplicerad raid som kräver att ett tjog spelare samtidigt och på samma gång utför ett antal mycket specifikt utformade sekvenser av handlingar för att målet ska uppnås - hen är i vilket fall asocial/sjuklig, hus social och välanpassad till situationen hen än må vara. Jag vill inte göra våld på din definition av socialitet eller så, men komplicerade samordningar av komplexa handlingsmönster över kultur- och språkgränser tillhör mer kategorin att vara social än att, ni vet, inte vara det.

Samtidigt är det okej att vara asocial på grund av vissa sjukdomar. Att vara asocial på det viset att en inte går till jobbet - de flestas största källa till social interaktion - är helt okey om en råkar ha dragit på sig en svårartad influensa. Att stanna hemma och vara frisk är däremot en av de få giltiga anledningar en arbetsgivare har att ge en sparken utan vidare motivering. Att gå till jobbet och vara sjuk är inte heller det särskilt uppskattat.

Ni ser själva - sjukdom, asocialitet, normalitet. Växelspel pågår.

Frågan är nu förstås - vad är normalt? Vad är sjukt? Vad är asocialt?