Rätt utbildning för jobbet

Så här just efter inskrivandet av mitt tvåhundrationde högskolepoäng i de offentliga registren så känns det som om det är dags att delge en liten men ändå insikt i det här med utbildningens relevans för ens fungerande på eventuella arbetsplatser. Ni kanske eller kanske inte gått omkring med den här insikten i bakhuvudet, men det är lika bra att skriva den rakt ut, för tydlighetens skull: relevansen är för 90% av arbetsmarknaden brutalt obetydlig.

Nu kanske ni som inte haft den här insikten i bakhuvudet tänker att, hey, doktorer måste ha utbildning, annars blir det fel! Doktorer tillhör dock de där tio resterande procenten. De allra flesta andra yrken går att lära sig på två eller tre veckor genom att vara på plats, via socialisation eller via övning. Den stora hemligheten med många arbeten är att de faktiskt inte är direkt svåra att utföra, lära sig och bemästra, men att det ändå av olika anledningar kommit att bli så att det krävs ohemult många kvalifikationer för att få dem.

Det här är både bra och dåliga nyheter. Det är bra nyheter så här i tider av arbetslöshet, då det sänker tröskeln för vilka som kan anställas till de flesta jobb. Det spelar ingen roll om en inte vet någonting om vad som görs på ett visst jobb - ge henom en två eller tre veckor lång inlärningsperiod och hen är lika good to go som en som läst intressanta men per definition inte helt relevanta kurser på universitetet. De dåliga nyheterna ligger i att relevansen för mina uppmaningar till folk att släpa sig till universitetet och läsa intressanta kurser sjunker som en sten. Vilket är ganska fail, eftersom jag bevisligen uppmanar ungefär alla att göra just detta.

Likväl finns de där tio procenten fortfarande kvar, så det går inte att lägga ner universiteten riktigt riktigt än. Doktorer måste veta vilken del som sitter ihop med vilken annan i människans inre; byggnadsingenjörer (så som min partikollega kommer att bli när hen är klar) måste veta hur en hållbar bro ser ut för att kunna rita nya sådana; kärnfysiker måste få tillräckligt tid och lokaler för att inte av misstag råka spränga universum på fritiden. Det kanske inte behövs en utbildning för 90% av alla jobb där ute, men de som behöver dem behöver dem desto mer.

En skulle kunna tro att det krävs en hel del utbildning för att bli riksdagsledamot. Det ligger lite i sakens natur, och än mer i arbetsbeskrivningen: att tillsammans med en församling inte helt likasinnade men av naturen lika begåvade människor i jämlik diskussion väga rationella argument för och emot olika ställningstaganden i frågor rörande lagstiftning som i förlängningen kommer att beröra miljontals människors liv, leverne och vardag. Dock - det krävs ingen direkt utbildning för detta. Eller, rättare, för att få jobbet - det tillsätts i allmänna demokratiska val, och den (medborgare) som får tillräckligt många röster är per automatik anställd.

Det här har sina för- och nackdelar. Å ena sidan skulle varje form av restriktion vara ett demokratiskt problem genom att förhindra representation från ekonomiskt och kulturellt fattiga segment av befolkningen, vilket skulle snedvrida den lagstiftande församlingens representation till förmån för de redan besuttna; å andra sidan så finns det vissa metodologiska bekymmer med att låta folk som inte helt och fullt inser vidden av lagstiftandets effekter stifta lagar utifrån sina egna personliga åsikter om saker och ting. Att utesluta folk är demokratiskt felaktigt, men att inkludera kreti och pleti leder eventuellt till lagar av den typ som den danska riksdagen just röstade igenom, där oskyldiga människor kan slängas i fängelse för att de står och diskuterar pacifistiska tillämpningar av neoaristotelisk retorik inom synhåll av ett demonstrationståg. För att inte tala om.

På samma sätt är det problematiskt med nämndemän. Mårten Schultz har skrivit mycket, länge och övertygande om varför dessa är ett gissel, men för de av er som inte orkar läsa så är den korta sammanfattningen av hens argumentation att outbildade människor sätts att döma människor efter eget godtycke, utan att nödvändigtvis känna till sådana saker som rättssäkerhet, bevisprövning eller - för den delen - gällande svensk lag. Ni anar säkert parallellen till resonemanget ovan.

Det här med att ha rätt utbildning för jobbet är med andra ord lite småproblematiskt i den demokratiska längden. Å ena sidan räcker det med att kunna läsa lagom bra, skriva godtagbart, räkna lagom fort och vara lagom socialt kompetent för att klara av det mesta i arbetsväg: å andra sidan lever vi i ett klassystem där ens arbetssituation baserar sig på ens arbete; å tredje sidan sägs vi leva i en demokrati, där folkets vilja ska vara vägledande för statens agerande. Människan spelar samtidigt en roll som arbetare, som klassvarelse och som medborgare; den första rollen spelar in på hur hen kan spela den andra, som i sin tur är direkt avgörande för hur hen spelar den tredje.

Om du finner den här problematiken relevant, och bor i Örebrotrakten, så finns det fortfarande platser kvar på vårterminskurserna i sociologi. Det enda du behöver göra för att komma in är att skicka in en anmälan (kod ÖU-25567 för A-kursen, ÖU-25569  för B) och vänta på bekräftelse. Jag kan nästan garantera en intressant vår. -