Om makt och maktlöshet

Det finns en slags intuitiv och av alla delad bild av hur maktens folk ser ut. Det är en bild som innehåller kostymer, portföljer, höga löner och den sortens sammanträdesrum där viktiga saker händer när vi inte är där. Vad som händer i dessa slutna rum är inte alltid helt klart, men att det händer och att det påverkar människor i stor skala är det ingen som helst tvekan om.

Samtidigt finns det en bild av hur maktlöshetens folk ser ut - de är hemlösa, utslagna, marginaliserade och/eller fattiga. Precis så som det finns en intuitiv bild av makten, så finns det en intuitiv bild av maktlösheten.

Som alltid så är verkligheten inte lika enkel som vår bild av den. Om ett stort antal hemlösa skulle samordna sig och sätta sig utanför riksdagshuset och vara allmänt synliga dag ut och dag in så skulle det ha en större effekt på saker och ting än en riktigt välsvarvad debattartikel i någon av våra större dagstidningar. Det kanske inte är en lika omedelbar effekt, men den skulle vara desto påtagligare när den väl satt igång.

Makt är, som jag skrivit om tidigare, inte någonting som vissa människor har. Det är någonting som uppstår när folk befinner sig tillsammans i någon slags sammanhang. En ensam människa är maktlös - även om hen är både monark och president. Det måste finnas någon annan på plats att utöva makt på, annars finns ingen makt, utan blott fantasin om den.

Men makt är inte bara någonting som utövas på eller mot människor - den kan även användas med dem. Om en människa bestämmer sig för att göra något så kan hen göra det; om tio människor bestämmer sig för att göra något så kan de göra det tretton gånger effektivare än den ensamme människan. För att återgå till våra hemlösa ovan så kan en ensam hemlös fösas bort utan större problem, men när ett visst antal uppnåtts så blir det desto svårare. Efter ett lite högre antal blir det direkt omöjligt att ignorera deras närvaro, och snöbollen är i rullning.

Jag har mig en alldeles egen snöboll som jag vill sätta i rullning, och det är den att bilden av makt/maktlöshet behöver omformas. Den nuvarande är till för att få folk att känna sig maktlösa, och om de anammar denna självbild så blir de just maktlösa. Om vi i stället byter ut denna mot en bild av att den ensamme är maktlös, så skulle det på sikt leda till att alla - i någon mån - blev mäktiga. Ty om det är någonting vi alla har i våra liv så är det andra människor, och om vi kan komma överens med dem om saker och ting så är all eventuell maktlöshet ett minne blott.

So. Om du råkar vara en medlem av Piratpartiet så uppmanar jag dig att leta upp lokala likasinnade och börja kasta snöbollar på dem. Som ensam piratpartist är en förvisso värdefull som människa och partikollega, men om vi vill göra intryck av att vara en maktfaktor så gäller det att vi måste komma igång att vara organiserade, aktiva och, än mer, mäktiga. Makten är inte någonting som drabbas oss, utan någonting som vi kan komma överens om att använda för det gemensammas bästa.

Men bara tillsammans. Ensamma är vi maktlösa. -