Självuppfyllande profetior

Självuppfyllande profetior är underliga och underbara saker. Till skillnad från uråldriga profetior som med svårighet och efter mycken möda kan utläsas ur akut sönderfallande papyrusrullar, så är den här sorten lite mer omedelbar till sin natur. Det hela går ut på att någonting händer på grund av att någon förutspår det. I all enkelhet.
Det klassiska exemplet på det här är studenten som står inför en tenta. Hen kan antingen tänka att, aye, det här klarar jag, och sedan sätta sig ner och grundligt börja studera de kursbokar som behöver läsas för att klara denna tenta. Eller så kan hen tänka att, gnarg, den här tentan är omöjlig, jag kommer aldrig att klara av den, så det är inte lönt att ens försöka. Vilket, förstås, leder till att hen failar. Beroende på hur en förutsäger att framtiden ska bli så förändras samma framtid, som synes.

Ett annat exempel, som den gode Zizek använder, handlar om toalettpapper. Låt oss säga att en tung institution förutsäger att toalettpappret kommer att ta slut inom kort, och att tidningarna slår upp denna förutsägning på ett enormt och omissbart vis. Resultatet blir då, förstås, att folk rusar iväg till affärerna och hamstrar så mycket papper de kan få plats med i sina bilar, cykelkorgar eller vad de nu har - och, efter en kortare tid, att det faktiskt är helt tomt i alla lager som affärerna någonsin bunkrat upp. Det spelar ingen roll om pappret faktiskt håller på att ta slut eller inte; förberedelserna inför deras eventuella bortfall leder till att de faktiskt i praktiken tar slut.

Ni anar säkert att det här med självuppfyllande profetior är kraftfulla saker, som bör hanteras varsamt och med största omsorg. Om det finns någonting sådant som TNT för hjärnan så är det här ett av de starkaste av dem. Det är inte helt ansvarsfullt att förutspå exakt vad som helst, särskilt inte i närheten av folk med svaga hjärtan.

En svårighet är dock att det är omöjligt att skilja en självuppfyllande från en självförnekande profetia, dvs en förutsägelse som negerar sig själv genom att bli förutspådd. Samma sak fast baklänges, med andra ord. Student kanske anar att nästa tenta kommer att bli svårare än svårast, och därför pluggar dubbelt så hårt inför den, bara för att upptäcka att den egentligen är jätteenkel när den väl kommer - eftersom hen pluggat så mycket. Om hen förutspått en enkel tentasak så kanske hen inte hade pluggat särskilt hårt, för att sedan upptäcka att, yikes, det är the mother of all tentor.

Vi i Piratpartiet förutsäger, med viss rätta, att vi kommer att komma in i riksdagen nästa år. Detta kanske eller kanske inte kommer att inträffa - det är omöjligt att avgöra innan det har hänt. Frågan är om detta är en självuppfyllande eller en självförnekande förutsägelse. Om vi tar för givet att vi kommer in så kanske vi inte jobbar så hårt som vi borde, och får typ 2.1% av rösterna. Om vi däremot tar den som det givna slutmålet av vårt hårda och övertygande valarbete så kanske denna vision håller oss igång i den där sega perioden mellan valupptakt och slutspurt - den där sega, krypande perioden där folk börjar tröttna på valretoriken och bara vill att deras medieflöden ska handla om någonting annat, vad som helst, som inte har med val, fläsk eller politiska floskler att göra.

Hur går det för oss, tror ni?