Vi kan kalla det att befinna sig i gott sällskap.
När en kommer in i ett nytt sammanhang är det sällan en bara brakar in med hull och bull och säger det första som poppar upp i ens huvud. En avvaktar lite, försöker göra en ungefärlig bedömning av sällskapet och situationen: vad som sägs, hur det sägs och vad som verkar vara på gång. Kanske inte medvetet, men en lyssnar lite mer på folk än vanligt, ser detaljer som en vanligtvis inte letar efter. Och efter hand får en en känsla av vad som är passande och opassande, och gör sedan ett försök att hålla sig lite närmare det passande än det opassande.
Det är inga märkligheter på gång. Det är bara gammal hederlig artighet, kombinerat med ett uns sunt förnuft. Du säger inte samma sak till din sambo som till dennes föräldrar, och möhippan har en annan uppsättning förväntningar än den följande vigselceremonin. Och det finns över lag fördelar med att anpassa sig till dessa. Jfr bilden till höger.Det mer tekniska ordet för detta är "dekorum". Och det Unni förfasar sig över är att folk så brutalt skiter i att ens erkänna att dekorum finns - för att sedan insistera på att dekorum gäller!
En kan ju bli hårslitande förtvivlad för mindre.
Now, den diskursetiska frågan att ställa sig är ifall personerna i fråga vet vad de gör eller inte. Om de vet vad de gör men gör det ändå, så finns det ingen anledning att ta dem på allvar - upplyst idioti är ett mongobeteende, och kan med rätta betraktas som sådant. Om de däremot inte vet vad de gör, så gäller det att applicera biblisk förlåtelse och med goda pedagogiska medel försöka förklara för dem vad de gör och hur de kan göra i stället.
Den mer självkritiska frågan att ställa sig är om en själv beter sig motvallsigt. Som tur är så tenderar folk att vara relativt snabba med att påpeka det för en, och om du går omkring och beter dig som en idiot så kommer du få reda på det.
Om du befinner dig i gott sällskap.
Posts
Jag har aldrig förordat eller förstått vitsen med anonyma kommentarer till morgontidningars artiklar, och det både förbluffar och förfärar mig att massmedia har fortsatt med det här experiementerandet så länge.
ReplyDeleteSka man försöka förstå det, så måste det hänga ihop med att massmedia sedan länge abdikerat från allt vad ansvar heter för demokrati och folkbildning. Man kommer lätt till misstanken att kommentarsfält och andra sätt att skapa "interaktivitet" har ekonomiska syften.
Men i samtal med olika Piratparti-sympatisörer är det lätt att få intrycket att anonymitet är viktig för många, och tjänar ett högre syfte.
Jag kan bara inte förstå vilket.
Har du, med dina bättre insikter i nutida tänkande, något ljus att kasta över saken?
Det är två olika diskussioner som använder samma begrepp. Å ena sidan är möjligheten att kommunicera anonymt livsviktigt i stater där offentligt avvikande från den officiella linjen är belagt med dödsstraff - bokstavligen, as it were. Å andra sidan är möjligheten att kommentera anonymt på saker och ting någonting som mer och mer blir synonymt med horder av obildade massor som vräker ur sig hat mot allt som rör sig.
ReplyDeleteInte riktigt samma sak, och en vill inte blanda ihop dem. Det blir oerhört märkligt då - den hatiska nätmobben är inte av samma kaliber som frispråkiga regimkritiker.
Så det högre syftet är inte att låta Rasse Rasist vråla hat strax under en välformulerad text om förståelse, utan snarare demokratikamp. Även om vår tids Rasse Rasister gärna vill blanda ihop korten och säga sig vara demokratins förkämpar par excellence.
Månne är det värt att skriva ett inlägg på temat. ;)
Tycker dekorum har sin plats och att Guillou har det klart for sig, aven om SD anhangare sallan har det som du visar. Unni verkar inte klara av det, utan tror man ar pisshumanistisk om man bemoter idioter.
ReplyDeleteTa efter The Hitch, le och ta ett djupt andetag: www.dailyhitchens.com
Avsluta med Jack Daniels och Philip Morris
Janne Sj
För att knyta an till det där med "riktiga" regimkritiker i motsats till populister:
ReplyDeleteJag blir lite fundersam när du så tvärsäkert avfärdar rasister som Något Annat än regimkritiker. Med det höjer du upp anti-rasismen till en dogm som inte får ifrågasättas. Och då blir det genast svårt att dra gränsen till exempelvis oppositionella som förföljs i teokratier för att de inte erkänner rätt dogmer.
Är inte det en form av förminskande av dessa våra oppositionellas medborgarrätt? Ett kontraproduktivt förminskande som bara förstärker deras egna uppfattning om att representera en förtryckt opinion?
Det finns ju en god grogrund i människors anti-elitistiska misstänksamhet.
Jag ser, tycker jag, en linje från 1700-talets politiska diskussioner emellan förhållandevis maktlösa hantverkar, krämare, präster och statstjänare till det tidiga 1900-talets diskussioner mellan bildade och solventa ...och vidare till dagens förenklade nätdiskussioner.
Det är som om demokratiseringen aldrig hade inträffat. I den populistiska diskursen är en röd tråd kritiken mot de makter inför vilka man upplever sig vara lika renons på inflytande som 1700-talets undersåtar var inför suveränen och dennes favoriter.
Utmärkande är en form av ansvarslöshet: Man behöver inte fundera på om det man förespråkar är möjligt att förverkliga, hur en förverkligandet skulle genomföras steg för steg, och hur resultatet skulle te sig i verkligheten; ty man vet ju att man saknar inflytandet för att åstadkomma det där förverkligandet. Och eftersom man inte tror att det demokratiska systemet fungerar, så behöver man inte heller försöka övertyga en majoritet av den allmänna opinionen. Man tror ju gärna att man redan företräder den där (tysta) opinionen, och att det bara är Maktens Män som negligerar folkets sanna vilja.
Kritiker av andra regimer kan sällan vara mera säkra på att de skulle företräda en tyst majoritet och folkets sanna vilja.
Rasse Rasist är mitt pedagogiska exempel på typ 1A bland trollkommentarerna. De kommer inte från någon specifik inriktning, driver ingen politik och ställer inga andra krav än att så fort som möjligt kasta ut invandrarpacket. De är fientliga mot all bildning bortom och över ungefärlig rättstavning, har inga visioner bortom halvformulerade nationalistiska floskler, och tenderar att besvara alla försök att skapa dialog med argument som får "din mamma" att framstå som höjden av retorisk fingerfärdighet.
ReplyDeleteOm internet hade en ädel vilde skulle de vara ett prima exempel på detta. Inte det enda exemplet, men väl ett prima sådant.
Allting faller tillbaka på textkvalitet. Om de skulle börja skriva välformulerade manifest med bitande kritik av den rådande ordningen och en kulturellt förankrat bakgrundsförklaring skulle de vara en skymf att vifta bort dem som irrelevanta utbrott. Men det finns ingen anledning att upphöja "käften ditt PK-svin muslimerna dödar barn för att Allah säger det" till någonting annat än vad det är:
Icke konstruktiva utgångspunkter för någon som helst dialog mellan folket och folket.
Så. Å ena sidan regimkritik, å andra sidan ytterst generellt kritiska omdömen. Det ena klarar sig utan det andra, skulle jag tro. ;)
Jag tycker (tro't den som vågar!) att vi kommer framåt här.
ReplyDeleteFör din Rasse Rassist är ju ett strålande exempel på någon som är inte bara anti-elitistisk utan i högsta grad anti-intellektuell.
Och "problemet" är att det finns sådana människor. Många fler, skulle jag misstänka, än vad som syns i bloggkommentarer, artikelkommentarer och på #svpol. Och många, många fler än vad jag kunde föreställa mig när jag var ung och optimistisk.
:-/
Och, misstänker jag, dessa anti-intellektuella har nog tilltagit i antal under den här perioden efter 1972 års oljekris, när fler och fler människor blivit pessimistiska om framtiden.
Och det är lätt hänt att dessa anti-intellektuella (och anti-elitistiska) uttryck negligeras av oss som är vana vid att respektera stringens och logik. Men kanske missar vi då också opinionens tillväxt (givet att den nu är faktisk) - och de krafter som driver på den där tillväxten - därför att det mesta av det här sker under vår radarhorisont.
Och då blir risken stor att vi rätt snart kommer att stå där och upptäcka att det är vi som blivit regimkritikerna medan Folket entusiastiskt hyllar den moraliska pånyttfödelsen och det nationella uppvaknandet, eller något i den stilen.