Wednesday, August 24, 2011

Klass, del XV: Lärdomar från Bourdieu

Tänk dig att vi plötsligt en dag råkade lyckas. Allt det där vi kämpar för - hände. Helt plötsligt lever vi i ett fulländat paradis, en juridisk utopi. Alla institutioner är perfekt utformade och balanserade för att förvalta demokratin snarare än att överförmynda människor. Alla lagar är formulerade på ett sådant sätt att det är omöjligt att någon missgynnas. För första gången i världshistorien är alla medborgare lika inför lagen, och för första gången någonsin råder verklig jämlikhet.

Jag anar hur flera men formas i era huvuden

Det största menet som formuleras torde vara att det krävs mer än bara lagar och institutioner för att skapa reell jämlikhet, och att det mycket väl kan råda formell rättvisa samtidigt som en ytterst informell orättvisa dominerar folks vardag. Att det förvisso är en bra sak med formell jämlikhet, men att detta är ett delmål snarare än en ändstation i resan mot framtiden, och att det behövs lite mer arbete med de där informella faktorerna innan vi kan sätta oss ner och pusta ut.

Människor är olika. Vi kan inte förändra detta, men vi kan förstå de effekter som systematiskt uppstår på grund av detta. För att inte tala om mildra de avarter som obönhörligen uppstår - alla olikheter är inte jämlika, trots allt.

Betrakta internet. Det är, på det stora hela, det mest formellt jämlika som finns. Över en viss bandbredd är vi alla identiska i våra varanden. En anslutning ser på det stora hela rätt identisk ut med en annan, och om vi bortser från det fåtal tjänster som försöker hålla sig geografiskt begränsade så kan vem som helst ströva omkring var som helst på lika villkor. www. - välkommen!

Ändå tycks det som om vissa lyckas få ut mer av sin nätvaro än andra. Vissa hittar miljonpubliker från sina vardagsrum, medan andra knappt kan hitta en sökruta. Vissa twittrares ord blir samtalsämnen för en hel dag, medan andra kämpar förgäves för att få ens någon att bry sig. Vissa bloggare kan skriva "test" och få fler kommentarer än vad andra får under ett helt år.

När den formella jämlikheten väl når praktiken verkar det inte bättre än att vissa är mer jämlika än andra. Och det blir inte bättre av att de gamla ojämlikheterna fortfarande spökar i bakgrunden.

Kommer ni ihåg hur det var på den gamla tiden? Då det var möjligt att bli försenad till sociala tillställningar, snarare än bara fördröjd? Då det krävdes en hel del samordning och förberedelser för att anordna ens ett litet meetup? Då det faktiskt fanns telefonkiosker, och bristen på mobiltelefoner var en anledning att använda dem?

Det var andra tider.

Det var tider av extremt låg social mobilitet, med dagens mått mätt. Att träffa nya vänner var ett heltidsjobb, att behålla dem ett sisyfosarbete, och det här med att umgås över sociala, kulturella och än mer nationella gränser var så pass arbetsintensivt att många förpassades till sina befintliga sociala umgängeskretsar av rent praktiska skäl. Skomakare, bliv vid din läst - du hinner knappt göra skor för att föda familjen som det är, än mindre umgås med främlingar som inte är kunder!

Det säger sig självt att förutsättningarna för att göra sin röst hörd inte var jämnt fördelad. Att inte ha tid nog för att hinna ta ledigt och tänka på vad en ska säga är en sak; att inte ha pengar nog för att trycka upp tillräckligt många trycksaker för att kunna säga det till någon annan än sina närmaste en annan. Att ens veta vem en ska säga saker till en tredje. En hel uppsättning svårigheter ställer sig mellan den vanliga människan och effektiv kommunikation med sina medmänniskor.

Vi kan avrunda dessa svårigheter till termer av kapital. Mestadels brist på det, och då mest i form av ekonomiskt sådant. Men även i andra former, så som socialt, symboliskt, lingvistiskt eller utbildningsmässigt kapital.

Skillnaden mellan den gamla tiden och nutiden är att dessa kapitalformer har blivit mindre relevanta för den reella möjligheten att yttra sig effektivt i det offentliga. Det krävs inte längre en bemannad tryckpress och en komplicerad social organisation för att nå ut till en masspublik; det krävs snarare en dator, en blogg och en kvantitet tid att kombinera de tu.

Eller, rättare: med en mindre mängd digitalt kapital går det att åstadkomma vad som tidigare krävde ohemult mycket av de andra kapitalformerna.

Now, det viktiga här är inte att det blivit billigare rent ekonomiskt att prata med folk. Det viktiga är att detta är en aspekt av hur internet påverkat världen, en av många,  och att det är nödvändigt att se till de olika kapitalformerna för att förstå varför blogg A inte har lika många läsare som blogg B, trots att bägge har samma tillgång till internet. De må ha exakt samma anslutningshastighet, men de lyckas ändå inte ha samma effekt med det de faktiskt gör när de är anslutna. Även om de ibland råkar göra precis samma sak.

Formell jämlikhet är inte med nödvändigtvis reell jämlikhet. Och med kapitalbegreppen kan vi se hur, och varför.


Ett av de mer spektakulära exemplen på hur saker och ting förändrats är piratkopiering. Det är utan tvekan bland det enklaste i världen att ladda hem någonting om en bara besitter ett minimum av digitalt kapital, och detta för med sig en brutal mängd förändringar när det gäller tillgång till saker och ting. Inte för att det var omöjligt förr - bandspelare fanns, trots allt - men väl för att det blivit så väldigt mycket enklare. Och billigare.

Det skulle kunna ses som ett generellt framsteg för mänskligheten. Men stora steg för människan tenderar att trampa minst någon på tårna, och när en kapitalform devalveras i relation till en annan så tenderar den som investerat i fel form att försöka förhindra förändringen. Vanligtvis genom att mobilisera de resurser som finns - i piratkopieringsfallet de ekonomiska och symboliska sådana. Fältet - den komplicerade uppsättning institutioner som skapar och distribuerar kapital, i det här fallet kulturdistributionsindustrin - gör sitt bästa för att behålla sin betydelse.

Att ett fält blir mindre viktigt betyder inte att fält som sådana försvinner, dock. Det finns mycket att säga om varje historiskt specifik förändringsprocess, men när allt är sagt och gjort så kommer en ny uppsättning fält att finnas. Och de kommer inte att ha samma inträdeskrav för alla.

All html är skapad lika, men inte alla läsare. Det finns hierarkier även bland formellt jämlika. Vilket ni som någonsin förundrats över att Underbaraclara och Blondinbella tycks nå ut till ohemult många läsare har full inblick i. Och det är inte utan att en frågar sig - varför? What gives?

Skillnaderna uppstår som ett komplicerat resultat att hur de framväxande fälten tagit sig form, hur de enskilda aktörerna använt sina respektive kapitalresurser, och hur fru Fortuna varit närvarande under tidens gång. Främst de första tu, men alla konkreta framgångar har någon form av slumpmässigt lucky break.

Men den viktigaste faktorn för vår del ligger i vardagen. Hur folk är när de inte är något särskilt, och går omkring och gör det där de gör när kalendern är tom. Deras habitus. Det är där grunden för vår förståelse av morgondagens klassamhälle ligger, tillsammans med kapitalen och fälten.

Ty när de flesta går omkring och har ett habitus som förser dem med precis så mycket digitalt kapital att de andra kapitalformerna blir devalverade, är omfattande sociala förändringar oundvikliga. Alla kan nå världen från sitt vardagsrum, och de som tidigare haft ett intresse i att vara ensamma om detta kommer att streta emot, försöka hålla kvar folk i deras gamla (lönsammare) sätt att vara. Och under tiden kommer de som av någon anledning lever utan digitalt kapital att bli fattiga på helt nya sätt.

Gamla ojämlikheter slätas ut, nya skapas; gamla ojämlikheter förstärks, nya förändras.

Det här är inte en analys, utan en begreppssammanfattning. Du kan ta begreppen habitus, fält och kapital, och analysera vad som helst - bokstavligen, om du är envis nog. Jag råder dig att läsa igenom de tidigare delarna i den här serien, särskilt då de om just dessa begrepp, och sedan se på internet. Inte som den stora utjämnaren av skillnader mellan människor, men väl som den stora förändraren. Lokalt såväl som regionalt som globalt.

Världen var annorlunda förr. Människor är fortfarande annorlunda nu. Internet till trots.

Det här är del femton i en serie om klass, Piratpartiet och internets inverkan på samhället, och en sammanfattning av tidigare inlägg om Bourdieus begreppsapparat. Du finner alla tidigare inlägg här.

Flattr this

2 comments:

  1. Våldsutövning är inte så mycket ett resultat av faktisk brist, utan en upplevd relativ brist.

    En insikt om att ha dragit det korta strået på ett nytt kapitalfält innebär, även om inget kapital faktiskt *förlorats* på de gamla, ändå att tröskeln till våld sänks.

    Det är ett skäl för mig till att inte vilja fösa bort dem som tappat sitt ord och sin papperslapp (långt eller kort? Väl eller illa skrivet?) och enbart förmår uttrycka sig hatiskt i kommentarsfälten.

    De kan komma tillbaka med en påk i handen. Den talar ett tydligt språk...

    ReplyDelete
  2. Fält använder ofta exkludering för att reproducera sig. Den lagstiftande församlingen, exempelvis, har fyraprocentspärren, och den största vinsten en kan uppnå som liten aktör är att över huvud taget komma in.

    Många fält försöker göra sig exklusiva, genom att kräva absurda mängder kapital (valfri sort) för att en ny aktör ska få träda in. Vi lär, exempelvis, inte se någon ny kvällstidning börja konkurrera på allvar med Expressen/Aftonbladet, trots att det finns gott om kapital att starta upp en sådan.

    Om en vill förstå varför, behöver en analysera det fält de befinner sig i. Vilket är vad större delen av Bourdieus verk handlar om - fältanalysen och dess gränser.

    På mer individuell nivå vill du förändra personers habitus, så att de över tid får tillgång till de kapitalformer de behöver för att uttrycka sig. Vilket kanske eller kanske inte involverar ett moment av fösande - det beror på situationen, individen och exakt vad som behöver läras. ;)

    ReplyDelete