Klass, del V

Varje gång någon nämner någonting som ens påminner om klass-begreppet så dyker fenomenet med individer upp. Dels som intellektuell utmaning - hur kan någonting som är så individuellt och (häromkring) individualistiskt präglat som människan (eller, förvisso, vilket komplicerat fenomen som helst där de enskilda manifestationerna är av unik karaktär, med litteratur som exempel par excellence) ändå envisas med att uppvisa beteendemässiga och karaktäristiska mönster närhelst många av dem samlas i samma sammanhang.

Men också som direkt retoriskt motsvar av typen - jag känner minsann någon som kommer från [omständighet] och som sedan gick vidare till att vända upp och ner på hela den däringa klassgrejen du talar om!

Det roliga är att den som jag norpat begrepp från i de tidigare inläggen (utan att direkt credda henom annat än underförstått till de som känner till namnet sedan tidigare) gjorde sig en egen klassresa. Bourdieu började väldigt långt ner i den franska klasshierarkin - föräldrarna var av traditionell arbetarklass, och när allt väl var sagt och gjort befann hen sig ungefär så långt upp en kan komma utan att bli president eller utropad kejsare i en ny fransk monarki. Hen är ett levande exempel på individen som trotsar strukturen - och behandlar det hela som en intellektuell och strukturell utmaning, snarare än som ett försök att klassificera och förtrycka folk.

Det är en sak att sortera ut folk för att kunna peka finger åt dem och glädjas över att inte vara som dem; det är en annan att utgå från någon slags objektivt (om än inte värdeneutralt) mått och försöka förstå varför det systematiskt visar sig att vissa har mer och andra har mindre av detta.

(Foto: Mariluz Rodriguez)

Bourdieu gör detta genom att tala om olika sorters kapital - vi har hittills nämnt kulturellt, ekonomiskt och socialt, men de av er som läst ett par bokar av eller om henom vet att hen tycks vara lite metodologiskt flexibel när det gäller att hitta nya sorters sådana. Några av de mer återkommande är symboliskt, utbildnings-, lingvistiskt och - de få gånger hen tvingats ge efter för feministisk kritik - kvinnligt** kapital. Tricket är att inte stirra sig blind på de olika formerna, utan försöka se vad deras distribution avslöjar om det sociala sammanhang vi befinner oss i.

Bourdieu spelar även en smula på metaforen om kapital. Precis som det bokstavligen går att konvertera pengar till utbildning - eller, i länder med avgifter på högre utbildning, är nödvändigt att göra det - går det även att konvertera andra former sinsemellan. Med olika växelkurser, förstås. Att ha tillräckligt med kulturellt kapital för att frekventera fancy restauranger, museer och andra kulturellt dyra institutioner leder eventuellt (i dubbel bemärkelse) till att en skaffar sig vänner som också hänger där - kulturellt kapital -> socialt kapital. Det är inte svårt att hitta fler exempel åt fler håll.

Den metodologiska flexibiliteten i kapitalbegreppet låter oss spekulera kring en ny kapitalform, som försöker mäta distributionen av kommunikationsteknologisk  kompetens (löst definierat tills vidare): digitalt kapital.

För att kunna skissa på vad det är måste vi först beskriva vad det inte är. Ni vet, som när Michelangelo fick ett marmorblock och genast såg en Davidstaty där inne; det är bara en smärre del omkringliggande marmor som måste petas bort för att David ska kunna sticka fram huvudet. I det här fallet är denna omkringliggande marmor de andra kapitalformerna - de ekonomiska, kulturella, sociala, symboliska, lingvistiska och utbildningsmässiga formerna.

(Foto: Dann Stayskal)

Det krävs förvisso visst ekonomiskt kapital för att köpa sig en digital tillvaro - datorer är inte gratis, även om Moores lag pressar priserna däråt - men att köpa en dator är inte detsamma som att kunna hantera den. Ett modicum av ekonomiskt kapital är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för digitalt kapital, med andra ord. Och som alla tjänapengarpåattblogga-bloggar vill banka in i huvudet på dig så går det att omvandla digitalt kapital till reda pengar.

Att införskaffa kulturellt kapital genom att bruka digitalt dito känns inte helt omöjligt - besök bara Wikipedia och ta reda på saker. Och omvänt - att ha ett så pass gott hum om vad som är vad att en vet vad en ska leta efter hjälper något oerhört. Kompetens föder kompetens, i bägge riktningar. På samma sätt med socialt kapital - med människor i ens omgivning som kan lära en de digitala repen blir det lättare att finna nya människor att digitalisera med.

Den symboliska kapitalformen är lurigare. Symboliskt kapital är en objektiv form av ethos - den tyngd ens ord har. Arbetslösa har låg sådan, statsråd hög (objektivt sett). Det är dock möjligt för vem som helst att sparka igång en blogg som över tid blir betydelsefull, och som får ethos/symbolkapital på det viset. Även om Bildt får väldigt mycket gratis i egenskap av att blogga som, well, Bildt.

Utbildningskapitalet följer samma logik - ju fler betyg och examina och akademiska meriter, desto mer ethos och tyngd. Ingen skriver avhandlingar för hand längre, vilket antyder att det behövs visst digitalt kapital för att få utbildningsdito. Det krävs dock ingen egentlig utbildning för att förvärva digitalt kapital - även om det månne underlättar.

Det lingvistiska kapitalet är, ah, intressant. Hos Bourdieu handlar det om accenter och uttal och dialekter och ordförråd - hen skrev på den gamla analoga tiden, och menar ett språkbruk som ger pondus genom att bara vara. Paradexemplet är förstås det snofsiga brittiska sättet att uttala saker och ting på - med lite teatralisk medvetenhet låter en inköpslista viktig när den läses upp i sådan. För våra syften kan vi omforma det till retorisk förmåga att formulera sig rent generellt - i valfri digital form. Alla kan starta en blogg, men det krävs språkkunskaper för att kunna skriva snyggt - och att kunna konsten att blogga lika väl som att skriva leder till oerhörda framsteg rörande förmågan att nå ut till folk.

Som synes så har digitalt kapital en växelkurs med de andra kapitalformerna. Ibland högre, ibland lägre, ibland mer relevant och användbar än annars.

Frågan kvarstår förstås - vad är digitalt kapital?

(Foto: Dada)

Hittills har vi bara skissat på vad det är. Och inte är. Skissandet är det första steget mot en mer nyanserad bild av vad det däringa internetsamhället faktiskt innebär. I en extrempunkt av onyansering är alla människor unika individer - vilket inte hjälper oss i vår jakt på systematisk förståelse av den nya tid vi lever i. En motsatt extrempunkt är att alla internetanvändare är likadana - vilket, faktiskt, inte hjälper någon annan än enkätformulerare, och även sådana blir lurade när någon med tillräckligt mycket digitalt kapital tömmer webbcachen och svarar på samma fråga femton gånger.

Någonstans måste vi erkänna att alla musklick inte föds lika, även om den infrastruktur vi använder är det. Vissa kan hitta den heliga graal på fem sekunder, medan andra inte kan hitta sitt eget efternamn; och däremellan finns alla vi som har olika mängder av olika former av kapital att nyansera med den nya digitala livsform som är vår nya vardag.

Individ möter struktur; Foucault skulle säga att individen individualiseras av strukturen, medan Bourdieu gör det lite svårare för oss genom att leverera en begreppsapparatur som kan användas för att beskriva hur.

Och genom att förstå hur det nya klassamhället påminner om det gamla kan vi komma bort från den till synes förutbestämda tendens som dömer vissa till ett digitalt underklassliv redan på förhand.

Detta är del fem i en serie om hur det perspektiv Piratpartiet driver inverkar på och påverkas av klass i det digitala samhället. Läs gärna introduktionen här, här och här.
Tidigare delar:
1: Kulturellt kapital 
2: Begreppet habitus
3: Det mytologiska klasslösa samhället
4: Socialt kapital



**De av er som läst ens ett uns feministisk teori ser direkt varför det är en Dålig Idé att använda kvinnlighet som kapital - i alla fall utan att upprätta ett motsvarande kapitalbegrepp för manlighet. Den korta sammanfattningen är att det inte riktigt är att rekommendera att sätta det kvinnliga som ett undantag och det manliga som norm; det snedvrider resultaten en smula.