En ny tagg har sett dagens - eller twitters - ljus: #prataomdet. Eftersom jag är djupt försjunken i genretänkandet nu i dagarna så kommer begreppet naturligt av sig självt. Helt plötsligt uppstår ett socialt sammanhang (en genre är alltid ett socialt sammanhang) där det är möjligt att, well, prata om det, och lika plötsligt börjar väldigt många att just prata om det.
Att kalla #prataomdet för en ny genre är förstås att göra våld på ordet. Den gode Foucault skrev boken om att "tala om det" redan 1976, och skissar där historien om hur talandet om det varit igång sedan lång lång tid tillbaka. Någonstans däri gör hen poängen att det inte riktigt råder ett tabu mot att tala om "det", i och med att "det" faktiskt pratas väldigt mycket om i alla möjliga och omöjliga sammanhang.
Även om Tanja förvisso har rätt i att den övervägande delen av diskursen håller sig på ett ytplan.
Att definiera "det" som "det som alla pratar om" känns förstås lite diffust. "Sex och samlevnad" känns även det lite småvagt, men är ändå någonting på spåren. Jag tror Genesis slog huvudet på spiken om vad "det" är med sin låt med samma namn. Häng med i texten nu:
Jag blir direkt och indirekt ombedd från olika håll att ge mitt bidrag till #prataomdet, Att jag inleder mitt bidrag genom att skriva om genre beror inte bara på att begreppet ligger väldigt långt fram i mitt huvud, utan även på att jag vill bygga upp mitt genrebrott så uttalat som möjligt. Here goes:
Sex är någonting unga människor sysslar med innan de växer upp och börjar syssla med riktiga vuxensaker.
Visst går det att närmast bokstavligen se hur genreförväntningarna kraschlandar efter ett sådant uttalande? Från sex och samlevnad till radikal kritik av själva grundantagandet att sex och vuxenhet hör ihop. Det går förstås att förstå kopplingen däremellan, men den är inte direkt implicerad i #prataomdet som socialt sammanhang. Det skakar om bilden av det sexuellt aktiva vuxna subjektet lite för mycket för att få plats på 140 tecken.
Ändå känns det som att det vore ett fenomenalt framsteg om vi kunde få in alternativet "fuck sex" i den legitima delen av sexualitetsdiskursen. Kvällstidningarna älskar förstås att skriva om hur sexlusten dör i en relation, men det gör de eftersom marknaden för sådana artiklar är mer eller mindre garanterad: det är alltid någon, någonstans, som är lite mindre sugen på "det" än de varit innan. Instant uppmärksamhet, och därefter ångest över att alternativet fuck sex inte är så tillgängligt som det borde vara.
Nu intar jag förstås något av en extremposition i det hela, i och med att jag har fuck sex som generell livsinställning snarare än som temporärt mellanläge. Men det känns ändå som en bra idé att banka folk i huvudet en smula och påminna dem om att en annan värld är möjlig. Ett annat sätt att vara vuxen som inte nödvändigtvis måste innehålla en tvångsneurotisk fixering vid, well, det. Inte ens i form av ett neo-viktorianskt superförnekande, utan bara i ett konstant görande av någonting annat.
Nu kanske någon biologist invänder att vi minsann har en biologisk drift och allt det där. Sådana invändningar hör till genren. Grejen är dock att vi har en ännu mer biologisk drift att dö, och jag tror det inte krävs en helt komplicerad argumentation för att lägga fram tesen att livet förmodligen kan göras lite större än så.
Så. Prata om det. Men kom gärna ihåg att "det" inte är ett av Gud pålagt måste, utan faktiskt är rätt valfritt när "det" väl kommer till kritan.
Saker blir så mycket enklare då.
Friday, December 17, 2010
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Oh my gaud it's the f-word, hold on to your unmentionables!
ReplyDeleteJag blev våldtagen av en tjej som mitt i natten på ett vandrarhem helt enkelt började stoppade in min snopp och tog sig en ridtur när jag sov. Vaknade snabbt och kastade ut henne men ingen tyckte annat än att det var kul... Men jag var ju man. En man skall tåla lite och kan aldrig som en kvinna alltid välja att vara offer.
ReplyDelete