Nya tider, nya offentligheter

Det ligger i luften att tala om Wikileaks numera. Oavsett vad en tycker om organisationen som sådan - positivt, negativt eller mineralt - så går det inte att förneka att de gjort sig ett hushållsnamn. Det är svårt att inte ha hört talas om dem i dagsläget, och någonting säger mig att folk kommer att fortsätta ha hört talas om dem ett bra tag framöver.

Det ligger också i luften att tala mer eller mindre illa om just Wikileaks. De är, enligt olika tyckare, oansvariga, samhällsfarliga, terroristliknande, underminerare av den rådande ordningen, galna och på det stora hela rätt baktalade. Det är inte utan att det finns en viss antipati gentemot dem i en väl segmenterad del av samtiden.

Någonting som dessa antipatiska personer inte gör är att ta sin egen antipati med i beräkningen. Om nu en så illa ansedd organisation som Wikileaks kan få tag på dessa dokument - i enorma kvantiteter, no less! - så innebär det också att även andra, mer renommerade och väletablerade organisationer kan få tag på samma dokument precis lika enkelt, om inte enklare. Människorna bakom Wikileaks har inga speciella superkrafter eller egenskaper - de har bara medieexponering och en möjlighet att göra saker offentliga via en hemsida.

Jag har bevisligen det andra, och om jag verkligen ville så skulle jag förmodligen kunna få det ena också.

Now, om nu Wikileaks kan få tag på så väldigt många dokument utan att vi får in tusentals rapporter om beväpnade inbrott på amerikanska ambassader över hela världen, så innebär det nog att dokumenten inte var så svåra att få tag på i vilket fall som helst. Och, än mer, att de förmodligen redan var tilläckligt utspridda för att det egentligen inte är särskilt mycket nytt som kommer ut; de som arbetar med att veta har med största sannolikhet haft tillgång till detta i den längsta av tider, och den stora nyheten med Wikileaks senaste släpp blir inte det specifika innehållet i kablaget.

Den stora nyheten är snarare att världen är långt informationsporösare än tidigare, och att det helt enkelt inte fungerar att ha allt för stor diskrepans mellan ord och handling längre.

De eventuella enskilda detaljerna i kablaget är småpotatis i sammanhanget. Att diplomater skvallrar om andra diplomater och höga statstjänstemån är - som så många redan sagt - inte anmärkningsvärt över huvud taget. Vilka ska de annars skvallra om? Jenny i kvarterskiosken?

Nej, det stora scoopet är att det numera blir långt svårare att vara både mäktig och hemlighetsfull. För bara några generationer sedan kunde Franklin Roosevelt vara amerikansk president utan att större delen av befolkningen visste om att hen inte kunde gå; numera kan Obama knappt snubbla på uttalet utan att världen får reda på det. Och sakta men långsamt börjar insikten om att makten befinner sig under världssamfundets granskande ögon att infinna sig.

Wikileaks läcka kommer att utgöra en katalysator för detta. Insikten kommer inte att bli allmängods över en natt, men sakta men långsamt kommer den att bli det ändå.

Och aldrig igen kommer vi att kunna använda ursäkten att vi inte visste när det nya årtusendets stora brott mot mänskligheten inträffar.

Du får gärna försöka övertyga mig om att detta är en dålig sak.