Magnihasas fulguide till medieteorier

Det finns olika sätt att skriva saker på. Å ena sidan finns Marcel Proust, som tar varje möjlighet att vika ut sig i en förklaring av en subtil nyans av den totalitet av subtila detaljer som utgör det mänskliga subjektets komplicerade förhållningssätt till världen; å andra sidan finns ord som kastats in i en ordning med syftet att läsaren utan större besvär ska kunna ha hört talas om det viktiga efter att ha tittat på texten på fem meters avstånd.

Tänk flingpaket.

På sistone har jag börjat känna att det finns en lite för stor brist på fulguider till medieteorier. Det finns läroböcker som försöker sig på en lite mer Proustiansk approach, men de ser stora och skrämmande ut, så ingen läser dem förutom studenter. Vilket är synd, eftersom det är bra att ha ett hum om det hela. Inte nödvändigtvis att känna till hela raddan av forskare och namn och begrepp och kritik och stuffs, men väl att ha hört talas om the gist of it.

Så. Here goes. Fyra teorier om mediepåverkan.

Magic bullet-teorin. På den gamla goda tiden, när medieforskningen var ny, förhärdade en uppfattning om att medierna hade en direkt effekt på folk. Någonting sänds i radio eller teve -> wham, medieeffekt inträffar.

Tvåstegsteorin. Sedan kom tanken att alla kanske inte drabbas lika hårt av medierna, utan att vissa hinner före och sedan berättar om det de läst för andra. Därav namnet tvåstegsteorin - först läser/ser någon något, sedan börjar denne prata om detta med någon annan.

Kultiveringsteorin. Med detta i bakhuvudet slog tanken om att mediernas effekt inte är direkt, utan kumulativ över längre tid. Det är inte så att enskilda nyheter inte har direkt effekt, men den samlade effekten av nyheterna över längre tid odlar en viss inställning till världen.

Agenda setting. Som respons framlades teorin om att medierna kanske inte riktigt kan bestämma vad vi tänker, men väl vad vi tänker på. Medierna sätter agendan för de samtalsämnen vi  diskuterar, de generella ämnesområden vi tänker kring och de större dragen i diskursen som sådan. (jfr Wikileaks nu i dagarna.)

Och nu tre teorier om medieanvändning och -förståelse.

Uses & gratifications. Vi använder medier dels för att de är användbara - det är smidigare att ringa någon än att rida hela vägen till dem för att prata med dem. Men också för att det är kul att använda dem - lolcats ÄR lulz.

Encoding/decoding. Den som skapar en medial artefakt - vilken som helst, från en dikt till ett åtta timmars filmepos - kodar in ett budskap i detta. Det är sedan upp till oss mediekonsumenter att avkoda detta budskap, vilket kanske eller kanske inte lyckas.

Receptionsteori. Det spelar ingen roll vad den mediala artefakten innehåller - vi kommer att tolka den olika beroende på vilken kultur vi lever i, vilken klass vi tillhör och vilket (socialt) kön vi har. Det finns inget sådant som en "korrekt" tolkning, men väl en sådan som är mer sannolik för vår intersektionella status.

Så. En fulguide till medieteorier. Var och en av dem skulle kunna fylla ett antal böcker med förklarande text, men genom att bara känna till dem blir ens perspektiv lite klarare. Använd gärna denna fulguide som utgångspunkt för vidare reflektioner - särskilt som du fortsätter använda och fundera på medier i din vardag.

Cheers!

(:~~~~