Några retoriska anteckningar

Jag har så smått börjat fundera på vad den däringa minikursen i retorik ska innehålla. Detaljer om var och när är fortfarande en framtida fråga, men att tjuvstarta på frågan om hur är alltid en god investering. För att inte tala om den alltid lika underbara frågan om vad.

Hur kommer jag förmodligen att skriva någon skärmmeter om när saker och ting börjar konkretisera sig, och om det blir läsvärt (till skillnad från akademins minimikrav på att det ska vara läsbart) så hamnar det kanske på en återtagen båt nära dig. Vad, däremot, är ganska givet, och jag ska försöka sammanfatta dem i tre punkter.

Det första är förstås vad det här med kommunikation egentligen är för något. Det är oerhört lätt att bara ta det för givet och utgå från att den händer av sig självt. Vilket den i och för sig gör i och med att vår fysiska manifestation - våra kläder, vårt sätt att gå, vårt sätt att tala, vårt sätt att existera i stort - säger en hel del om oss. Men efter det första intrycket pågår väldigt mycket kommunikation som en kan påverka med retorikens hjälp - och denna enorma del händer inte av sig självt.

Kommunikationens absoluta grundbult är att vi har ett begränsat sätt att se på världen. Det kanske låter som något av en downer, men med tanke på att ingen av oss verkar vara en allseende gud som ser, vet och förstår allt (nej, inte ens ni, FRA) så är det bara naturligt. Vi har en uppfattning om världen som sträcker sig till det vi kan se, höra, sparka och tänka på, och det är i detta urval av ting och tankar som kommunikation sker.

Det andra är språket. Språk är inte identiskt med kommunikation - en tavla eller en dans utgör också en slags kommunikation, utan att för den skull vara språkliga. Ändå är språket fenomenalt överrepresenterat som kommunikativ metod - med rätta. Det går förvisso att måla en tavla om sina reflektioner över individens skyldigheter gentemot samhället i ljuset av den mänskliga existensens relativa korthet, men det tar en bara en viss bit på vägen. Och inte ens den mest exotiska dans lyckas med konststycket att förmedla de finare nyanserna om när en gjort tillräckligt och när en behöver göra mer av sitt liv.

Now, språket följer sina egna regler och gör sin egen grej. Det underlättar om vi förstår dessa regler, men det är inte strikt nödvändigt - ungefär som det inte är nödvändigt att kunna konjugera ablativ för att framgångsrikt lyckas beställa en hamburgare på en snabbmatsrestaurang. Och precis som på en snabbmatsrestaurang är språkets grej att det reducerar ens val till ett par förutbestämda alternativ - ord. Ord som sedan används för att rikta människors uppmärksamhet mot, tja, någonting specifikt, vad i nu behöver uppmärksamma.

Det tredje är retorik, och vad det egentligen är för något. Det råder delade meningar om aspekter och nyanser, men en minimal definition är att det handlar om att använda främst språket (och annan kommunikation när det passar) för att leda en annan människas begränsade uppmärksamhet från det ena till det andra till det tredje på ett sådant sätt att slutpunkten är att de tänker på det en vill att de ska tänka på, och då gärna också från rätt håll.

Detta låter förstås svårare än vad det är. Människan fungerar på vissa sätt, och genom att anpassa sig till dessa sätt så kan en kommunicera bättre än om en inte gör det. Vi tar exempelvis till oss saker bättre om vi förstår vad folk säger, så att uttrycka sig förståeligt hjälper. Vi lyssnar dessutom bättre på folk som talar med oss i lagom ton snarare än skriker oss i örat. Att börja med grunderna och sedan spinna vidare därifrån är smidigare än motsatsen. Och så vidare.

Nu är detta förstås bara en ungefärlig skiss av det hela, och det krävs förmodligen en hel del arbete för att verkligen få ut mer än en vag idé om det hela. Vilket (smidigt nog, eftersom det nu ligger i vår uppmärksamhets synfält) också är det arbete som ligger framför mig i förberedandet av den häringa kurssaken.

Arbetsbördan är min, med andra ord.

Det var ungefär vad jag hade tänkt ta upp. Hur jag ska framställa det hela - och, indeed, hur dessa saker faktiskt fungerar i större pedagogisk detalj - är någonting som behöver tänkas mer på.

Inget är skrivet i sten än, men jag ska försöka mig på att förlägga det hela i Stockholm någon gång i första halvan av december. Detta då för att minimera logistik - de flesta kan ta sig till huvudstaden lättare än varsomhelst annars, och jag behöver alltid en ursäkt för att åka dit - och så lite för att undvika den värsta julstressen. Anpassa kommunikationen, ni vet.

Förhoppningsvis syns och uppfattas vi där!

(:~~~~