Frank Klepacki är ett geni

I mitt ständigt pågående försök att utbilda världen ingår det ett visst moment av lek. Eftersom det gör det så kan jag skriva ett inlägg med rubriken "Frank Klepacki är ett geni", och sedan använda denna rubrik för att åskådliggöra ett visst sätt att se på världen. Helt okynnes.

Det finns olika sätt att reagera på påståendet att den gode Frank är ett geni. Ett av de mindre självklara är att fråga sig vad det innebär att den som gör påståendet gör just detta påstående just här och nu. Av alla möjliga saker som personen i fråga skulle kunna säga - eller kanske mer specifikt vad denne förväntas säga - så säger hen just detta just nu. Av alla de tusentals modaliteter som ligger latenta i hens position i diskursen - förlåt. Av alla de saker som ligger i lur och väntar på att sägas så dök just detta påstående upp. Varför just det, varför just här, varför just nu?

Om vi vore i en konversation så skulle det kunna vara utfyllnad i stället för en pinsam tystnad, eller någonting som föser konversationen i en ny riktning, eller ett försök att inte säga någonting annat, eller kanske ett svar på frågan vad jag tänker på. Detta är dock en bloggpost, och den verkar inte direkt vara ett svar på någonting särskilt, så det verkar som om det inte är helt klart exakt varför detta sägs i just det här läget. Frank har inte nämnts i något tidigare inlägg, är inte direkt den typen av kändis som kommer på tal helt spontant utan anledning och är på det stora hela ett ganska oväntat moment. Foucault, Derrida, till och med Cicoux hade varit mer väntade namn (med tanke på hur ofta de nämns, om än i förbigående), men Klepacki?

Varför? Vad är motivet bakom detta uttalande, och i vilken situation sägs det?

Och hur kommer det sig att bloggförfattaren valde just den 24:e juni att berätta detta på? Varför inte den 23:e eller den 25:e? Av alla de datum och tidpunkter - mitt i natten, liksom - som det hela kunde ha publicerats på, så varför just denna? Vad fick författaren att välja just här, just nu?

Varför ansåg författaren att just den här tidpunkten och inte någon annan av de bokstavligen miljontals andra tidpunkter som står till buds vara den mest lämpliga?

Och vad är det som sägs? Att den gode Klepacki är ett geni? Varför är detta viktigt att säga, av alla saker som skulle kunna sägas? Är Franks status som geni ifrågasatt? Är det väl etablerat men på väg att börja falna? Är det vad eventuella åhörare i all egentlighet börjar kräva att få höra?  Skulle någon slags informellt straff utdelas om det inte sades?

Vad är egentligen grejen med att den talande påpekar att Frank är ett geni?

-----

Nu kanske ni efter det här bombardemanget frågor undrar varför ni kan läsa detta på Live. Om vi utgår från att vi redan gått igenom det bombardemang av frågor som ni ser ovan på den här bloggposten, så kan jag i all korthet säga så här: för att det är sådana frågor som behöver ställas inför varje uttalande våra motståndare gör. Det finns alltid ett otal saker de skulle kunna säga i stället för vad de säger, och det blir därför viktigt att tänka på att det finns en anledning till att de säger det de faktiskt säger,

Det ligger vanligtvis i situationens natur att de säger det de säger - och då får vi ta oss an att försöka förstå situationen i fråga innan vi rusar iväg för att formulera ett svar på det sagda. Om det är i svar till någon annan så gäller det att veta till vem, vem denne är, varför de samtalar med varandra - vad är situationen, varför uttalar de sig?

Det ligger oftast i tiden att folk säger det de säger - och då måste tidsandan förstås. Om det är en årsdag, om någon nyss har dött eller om det är många som talar om samma sak så faller det sig naturligt att folk hakar på. Vanligtvis är det förstås inte lika uppenbart vad det handlar om, men många funderar både länge och väl på när de ska säga det de säger, och det är sällan en slump att saker sägs när de sägs.

Och så, till sist, vad sägs? Kanske en banal fråga, men med tanke på att den talande hade kunnat säga så väldigt mycket annat - well. Någonting i dennes syn på världen fick det sagda att verka viktigare att säga än allt annat, och vad detta än är så är det viktigt att ha ett hum om det.

Det kanske eller kanske inte behöver sägas, men folk säger inte saker rent slumpmässigt - i alla fall inte i mer formella sammanhang. Folk har som regel anledningar både till att uttala sig, till när de uttalar sig och till varför de uttalar vad de uttalar. Och om vi förstår dessa så kan vi som regel förstå även vad det är de försöker säga - vilket kanske eller kanske inte framgår av det sagda.

-----

Nu har jag begått synden att ha skrivit samma inlägg två gånger i samma inlägg. Nu skulle vi kunna fråga oss varför i hela friden jag gjorde mig besväret att göra det, när det räcker med en gång -

Tydligen så tyckte jag inte att det räckte med en gång. Och om ni nu frågar mig varför jag inte tyckte det så kommer jag att svara med att syftet med det här inlägget är att göra ditt förhållande till skriven text lite mer nyanserat än innan. När du läste det första gången så kanske du nickade instämmande och tänkte att det nog ligger någonting i det här; när du läste det andra gången så undrade du förmodligen varför samma sak dök upp igen; och nu när du läser det för tredje gången så kanske du hytter med näven åt mig för mina till synes elaka pedagogiska metoder.

Likväl. Vi använder väldigt mycket retorik i Piratpartiet - det ligger i sakens natur, i och med att vi kommunicerar - så jag tänkte att nu är ett lika bra tillfälle som något att utbilda mina kollegor en smula om retorisk analys, utan att för den skull behöva gå den tråkiga vägen med alla jobbiga ord och stuffs.

Om jag lyckas är en öppen fråga, som kräver en annan slags analys för att besvaras. Jag tänker dock avsluta det här inlägget med ett kort påstående:

Frank Klepacki är ett geni.