Skrivande och bloggande, del tre

Just nu pågår det en lite aktivare debatt än vanligt om det här med bloggande. Dackefejden - still going strong - ger en definition av ordet bloggdroid, som i kommentarsfältet övergår från att vara en allmän kritik till att bli lite mer specifikt inriktat mot Netroots. Rasmus kör en slowpoke om förhållandet mellan individ, kollektiv och medium. Göran frågar världen om makt finns i hens bloggande händer, XKCD gör en fyrkant om bloggande och jag skriver en tredje del om det här med skrivande och bloggande.

Som ni kanske kommer ihåg så skiljer jag där mellan skrivande och bloggande, där skrivande är den aktivitet som konstruerar texten på ett sådant sätt att den blir värd att läsa, och där bloggande är den där extra ansträngningen som går in i att hitta inlägg att länka till, utforma sina egna inlägg så att de blir länkade till och vara social med andra bloggare i största allmänhet.  Dessa två aktiviteter kanske eller kanske inte har någonting med varandra att göra - men det är temat för de två förra inläggen. Lets köra inlägg nummer tre.

Blogginnehåll och dess produktion, med andra ord. Vi kan utan vidare slå fast att folk bloggar (om det är någon gång en kommer undan med ett axiom utanför matematiken så lär detta vara ganska precis en sådan gång). Jag tänker dock ge mig ut på lite djupare vatten och postulera att det finns två olika idealtyper när det gäller bloggar: tekniker och ingenjörer.

Skillnaden mellan dessa två varelser ligger i deras förhållande till sin aktivitet.  Där en tekniker lär sig hantera bloggverktygen för att formulera och producera inlägg, går en ingenjör två steg längre och lär sig både att formulera inlägg och att formulera verktygen på ett sådant sätt att hen, om det skulle behövas, kan omformulera dem för att passa nya behov. Teknikern lär sig en uppsättning förmågor att applicera på de situationer som uppstår i bloggandet; ingenjören har lärt sig att lära sig själv nya förmågor när nya situationer uppstår, och även hur dessa situationer kan komma att uppstå.

Skillnaden kan bäst summeras så här: där den ene frågar "vad ska jag skriva om?" frågar den andre "är nu rätt tid att blogga om det här ämnet under den nu rådande tidsandan?". Där det i det ena fallet rör sig om att hitta ett ämne att applicera sina skrivarförmågor på, rör det sig i det andra om att antingen finna rätt läge, rätt vinkel eller - om hen anammat tanken på sociala sociala medier - rätt kollegor för att göra det ordentligt. Å ena sidan en lösning som söker ett problem; å andra sidan en problemlösare som analyserar hur situationen kan förändras utifrån det egna läget.

Om vi ska ta begreppet "bloggdroid" och fösa in det i vår begreppsliga apparat så blir det en bloggande tekniker - det rör sig inte direkt om djuplodande utforskningar av det mänskliga psykets dunklare skrymslen, utan är mer av typen "här är ett ämne, peta ut ett inlägg som är tillräckligt originellt för att vara mer än bara en ren URL". Vilket är intressant, eftersom det visar på att även tekniker bloggar socialt - det går med andra ord inte att dra en enkel skiljelinje mellan asociala tekniker och sociala ingenjörer.

Rasmus kallar passande nog sitt inlägg "Om länkande gäng", vilket vid direkt åsyn tillåter både tekniker och ingenjörer att utgöra den massa av individer som länkar till varandra - både slölänkande tekniker som garanterar att ett visst antal länkar kommer med genom att helt sonika häfta fast dem som klisterlappar längst ner i sina inlägg, likväl som ingenjörer som till synes helt spontant skriver sina inlägg som så att varje länk få en naturlig och självklar del i den semantiska helheten. I bägge fall rör det sig om ett återkommande länkande och, förvisso, korslänkande. Det viktiga blir inte hur, vem eller ens varför, utan bara att det inträffar.

Varpå varje bloggare - tekniker, ingenjör, social, asocial - måste ställa sig frågan: vill jag tillhöra någondera av dessa kluster av ömsesidigt länkande personligheter? Fördelarna för den som lyckas smyga sig in i ett av dem blir ära och berömmelse, men det följer även nackdelar av typen att denna är villkorad att enbart gälla så länge de inlägg en skriver är länkfähiga. Fördelen med att hålla sig utanför blir att skrivandet kan bli desto friare, men bloggandet kommer att sega till sig i motsvarande grad.

Ni ser förstås direkt kopplingen till innehållsproduktion. Vad skriver folk om, och hur, och när, och utifrån vilka premisser? Varför ser innehållet i vissa inlägg ut som det gör? Ni anar förstås också att det inte riktigt fungerar att enbart anamma den traditionella synen på text så som den förekommer inom det retoriska eller litteraturvetenskapliga. Det som gör en text läsvärd är förstås fortfarande detsamma som alltid, men det måste till fler dimensioner i analysen för att göra den komplett.

Vilket då leder in oss på frågan om makt, och om huruvida bloggare kan utöva sådan i sitt skrivande eller inte. Men visst börjar väl det här inlägget bli långt och oläsvänligt? Är det inte dags att ta en paus och vila ut både läsare och författare inför nästa inlägg?

Jag tror nog det.