Sunday, June 13, 2010

Individuella ideologiska partier

Ibland funderar jag på det här med ideologier, partier och individer, och hur de hör ihop. Att folk dras till likasinnade är smått självklart, men det är inte lika självklart hur och av vilka anledningar detta inträffar. Är det ideologin, partiet eller individen som är den primära attraktionen i partiernas sätt att föreviga sig själva?

Vi skulle kunna börja med att konstruera det hela som så att individen dras till partiet på grund av den ideologi det säger sig ansluta sig till. Högerpartier drar till sig högerindivider, vänsterpartier drar till sig vänsterindivider, och så vidare. Individen är subjekt, och söker sig till likasinnade subjekt.

Vi skulle också kunna vrida lite på det, och se det som så att det är ideologin som drar i individen utifrån vad partierna gör dem till. Det är med andra ord partiet som är subjekt, och detta på ett sådant sätt att det inte drar sig för att manipulera och/eller omarbeta ideologin i syfte att få den att framstå på ett sådant sätt att den lockar till sig fler medlemmar.

Eller, som en tredje variant, så är det ideologin som är det aktiva subjektet, och som på egen hand agerar på verkligheten utifrån sin sublima existensform. Partiet blir då format efter ideologins krav, och följaktligen även medlemmarnas/individernas aktiviteter. Ideologin så att säga greppar folk och inkorporerar dem i sin egen osynliga handrörelse.

Nu vill jag inte säga att någon av dessa är bättre än någon annan, eller ens antyda att någon är sämre än de andra, utan bara ställa fram dessa som tre alternativ som tillsammans utgör en utgångspunkt för frågan - av vilken anledning gick du med i det parti du tillhör? Följt förstås av följdfrågorna om samma anledning fortfarande gäller, eller om saker och ting har förändrats under tidens gång?

Om ja, så finns det ingen anledning att skämmas för det. Förändring ingår i den naturliga ordningen, och det är bara de med totalitära anspråk som försöker hålla kvar saker precis så som de en gång var.

Panta rei. Gnothi seauton.

Jag har inga svar i det här inlägget, bara en uppmaning. Glöm inte att tänka långsamt ibland - det behövs!

Flattr this

1 comment:

  1. Jag gick med i grön ungdom för att min bästis gjorde det och för att jag träffade massa trevliga människor. GU blev en plattform för vissa av mina intressen, som djurrätt och global rättvisa. Det blev ett sätt att lära sig partipolitiska processer och ha kul, motivation. Och just det ja, ideologi. Miljöpartiet använde ju ironi i sin marknadsföring, vilket var spännande, och grön ungdom var mer radikala och unga i sin framställning av krav varpå GU kändes som ett bättre val än miljöpartiet.

    Btw, Rasmus har skrivit ett inlägg som jag kan relatera till detta:

    http://copyriot.se/2010/05/24/politik-ar-inte-bara-positionering/

    ReplyDelete