Israel och palestinierna

Jag funderade en smula på att skriva ett inlägg i tre delar, där första delen är en enda lång disclaimer om att nästa del bara är på skoj, mittendelen är meningen "Israel är dåligt, och palestinierna är också dåliga", följt av ännu en disclaimer som understryker hur oseriös mittendelen är. Detta då för att testa och se ifall folk skulle läsa någonting av del ett och tre, eller om de uteslutande skulle banka på mig får del två.

Jag skippade den idén, dock, eftersom jag känner att ni - mina läsare - omedelbart skulle se igenom ett sådant inlägg, och därefter få för er att jag tycker att ni är dumma i huvudet som ger er sådana nedvärderande inlägg. Och så kan vi ju bara inte ha det.

Likväl. Ibland känns det som att det enda provet på ifall en viss någon kan hålla distansen till ett kontroversiellt eller känsloladdat ämne är att slänga Israel/Palestina-frågan till dem och se om de börjar bete sig som rabiata fanatiker som just sett sin favoritundulat bli flamberad eller inte. Det tycks nämligen som om halva bloggosfären blivit halvt galen över det som hänt i närmre östern i dagarna, och sedan blivit fullt besluten att agera ut sin galenskap tills katharsis inträffar för den här gången. Come what may, närmast - och det till den grad att jag nästan förväntar mig minst en argsint kommentar tycker att min rubriksättning till det här inlägget är fel!.

Det verkar lite som om den luttrade insikten om att regionen i fråga är en - för att använda en löst definierad term - galen del av världen med både änglar och demoner på alla fronter och i alla fraktioner, och med många oskyldiga däremellan - inte riktigt fungerar längre. Än mindre fungerar det att framföra en liknande åsikt och försöka framföra en poäng som fungerar även om aktörerna vore några andra än just israeler och palestinier, så som Anna gjorde idag och igår. Logos stänger av, och känslorna förtär allt det kommer i kontakt med.

Visst är det en märklig tid vi lever i, där den rimliga tolkningen att hela regionen är - än en gång en löst definierad term - fucked upp rätt hårt per definition anses som ett ställningstagande för någon av aktörernas ageranden om denna aktör inte framställs som depraverad nog?

Min tro är att läget där nere är tillräckligt illa som det är, och att det är en intellektuellt ohederlig förenkling att försöka peka finger åt endera hållet. Även och särskilt om du skulle råka ha sympatier åt endera hållet - läget behöver färre fanatiker, inte fler.

Och med det vill jag uppmana alla som försökt banka på Piratpartiet med argument av typen att vi är för den ena eller den andra sidan - eller inte tillräckligt mycket emot den ena eller den andra sidan - att läsa vårt partiprogram en gång till, och sedan peka ut vilken del av vår ambition (att utöva inomparlamentarisk juridisk aktivism i syfte att på lång sikt skapa ett hållbart regelverk rörande personlig integritet) som ens i förbifarten nämner denna konflikt eller dess antagonister. Mindre beskyllningar, mer belägg, tack.

Ty även Sverige behöver färre fanatiker. Och det säger jag inte bara för att jag delar HAX åsikt om att det är lite för mycket kring en viss region i nyheterna nu. -