Jag läste mig just ett märkligt inlägg borta hos gamle Schremser, vars rubrik inte sparade något krut till nästa runda: "Varför Piratpartiet inte är något seriöst alternativ". Inlägget börjar med att falla för tankefelet att tro att den som inte aktivt kastar smuts på det ena eller tar högljutt avstånd från andra sidan i mellanösternkonflikten på något vis är partisk till någonderas fördel; fortsätter därefter med att påstå att Piratpartiet är någonting annat än ett politiskt parti; och missuppfattar sedan totalt grejen med vågmästarstrategin genom att utgå från att Piratpartiet ensamt skulle bilda regering. Det är, med andra ord, ett inlägg som stjälps av små tuvor och sedan misslyckas med att tappa sina stora och utlovade lass.
Ett av de största bekymren som den gode Schremser har tycks vara av närmast ontologisk art - Piratpartiet har ett snävare partiprogram än många andra partier, och sålunda tycks de andra partierna och hela statsförvaltningen försvinna eftersom vi inte tänker på dem. Jag skulle kunna vara elak genom att kalla detta applicerad och/eller projicerad solipsism, men det känns lättare att bara påpeka att vi inte har någon ambition att uppnå egen majoritet i riksdagen. I stället söker vi aktivt bilda koalition med det parti eller de partier som är demokratitrogna nog att börja rulla tillbaka de radikala reformer som nuvarande och gångna koalitioner genomfört - i utbyte mot vårt stöd.
Vilket de, med större sannolikhet än inte, kommer att behöva, om nuvarande skyttegravskrig mellan blocken fortsätter.
Jag tror jag än en gång ska avstå från att vara elak genom att ställa motfrågan hur någon kan ta Schremser på allvar när hen låter bli att ta oss på orden och inse att vi inte har någon dold agenda bakom vår inomparlamentariska juridiska aktivism. I stället vill jag välkomna henom tillbaka till bloggosfären efter sitt långa uppehåll, och det med den glada uppmaningen att skriva mer om oss i framtiden.
Övning är ju trots allt färdighet, och det är onekligen svårt att få för mycket av sådan. -
Posts
Uppsamlings-heat: Rekommenderade texter och videos
-
Några av mina aktuella texter i Bulletin:
*• Det byråkratiska maskineriet måste oljas med frihet »*
*• ”Om du vill ha en ryss’ uppmärksamhet måste du slå...
3 days ago
För det första vill jag bestämt protestera mot adjektivet "gammal"; jag är en man i mina bästa år. Å andra sidan upptäckte jag nyligen ett par grå hårstrån så du kanske har rätt (eller så fick jag dem när jag läste pp:s program ;) )
ReplyDeleteNåväl. Till saken. Enligt det citerade pressmeddelandet så ställer sig Piratpartiet neutrai i Israel-Palestinakonflikten. Pressmeddelandet nämner inte, annat än med ett kort "beklagande", det faktum att svenska medborgare beskjutits och tillfångatagits på internationellt vatten av en främmande makt. Jag anser att det är en bisarr hållning av ett parti som aspirerar på en plats i riksdagen.
PP har inte ett partiprogram som är smalare än många andra partier. PP har ett partiprogram som är smalare än ALLA andra partiprogram jag någonsin läst, inklusive det A4 som utgjorde Miljöpartiets första principprogram. Möjliga undrantag skulle kunna vara partier av typen "Kärleks- och regnbågspartiet" som ibland lyckas knipa någon enstaka plats i de brittiska valen pga deras enmansvalkretssystem.
Att vilja ha makt men inte vilja ta ansvar är en väldigt märklig hållning. Att man inte har ambitionen att bli ett majoritetsparti är möjligen ett sätt att se till att man inte blir besviken (för vi är eniga om att den risken är försvinnande liten), men man borde ändå ha beredskap för det.
Den "vågmästarstrategi" PP har utarbetat är bara ytterligare ett exempel på att man inte verkar förstå hur en parlamentarisk demokrati fungerar. Om PP blir det största partiet, vilket annat parti tror du är beredd att sitta med i en regering som allmänpolitiskt alibi, med ett stort och spretigt PP som närsomhelst kan byta ut dem mot ett annat parti? Dessutom; eftersom man inte har något partiprogram (vilket den länkade Ershag bisarrt nog tycker är en STYRKA), hur ska man få 175 pirtatpartister, som kallar sig allt från "hyperkapitalister" till "radikala anarkister" att dra jämnt? Det skulle nästan vara roligt att se er försöka, om det inte vore så att ett stort PP med all säkerhet skulle betyda politiskt kaos, nyval och ett förstört politiskt och ekonomiskt förtroende för Sverige.
Slutligen ber jag att få tacka för välkomnandet tillbaka.
Vågmästarstrategin håller även om vi skulle få egen majoritet. Det hela kan sammanfattas som så att vi skulle ha ett synnerligen väl etablerat förhandlingsläge i en sådan situation. Frågan om exakt vilket parti vi skulla samarbeta med i ett sådant läge är en bro vi får bränna om/när vi kommer dit, onekligen.
ReplyDeleteFrågan om något parti vill samarbeta med Pp är direkt sammanlänkad med vår frånvaro av omfattande partiprogram. Om vi hade haft en uttalad höger/vänster-inriktning så hade vi a priori uteslutit endera halvan av våra potentiella samarbetspartier - en inte helt optimal väg framåt vid sökandet efter sådana.
Likväl. Vårt mål är inte egen majoritet, utan ett avskaffande och/eller reformerande av vissa synnerligen specifika lagrum som författats på sistone, liksom instiftandet av ett antal mycket väl formulerade normeringsregler för framtida lagar. Huruvida detta sker under borgerlig, socialdemokratisk eller - rent hypotetiskt - feministisk initiativflagg är helt egalt.
Det kanske inte riktigt passar in i den klassiska bilden av vad ett parti bör göra, men se det så här - när nu de andra partierna så konsekvent vägrar att göra det, vilken annan väg framåt finns då? Vad är formell parlamentarisk demokrati värd när sittade samarbetsregeringar konsekvent och systematiskt monterar ner dess andra, lagrum för lagrum?
Sent omsider hittade jag hit, avsaknad av trackback till trots... hmm.
ReplyDeleteVad gäller frågan hur man skulle få 175 piratpartister att hålla sams kan jag lugna dig Christian, det handlar om ett drygt sextiotal maximalt som kan vandra in i riksdagen i höst och jag tror det kommer landa på ca hälften av det. Dock tror jag att du ser problemen i fel situation. Om vi får vågmästarställningen och inte lyckas påverka så mycket som vi hoppas genom exempelvis en femklöver-regering så skulle det nog kunna bli mutter i leden, men annars så vet vi ju exakt vad vi har gett oss in i: Att gemensamt förändra dom lagrum som idag är styvmoderligt behandlat! För detta är vi beredda att lägga våra andra frågor, där vi skiljer oss åt i sak, åt sidan!