Bloggar - och kompetens

Jag har genom tiderna använt ett ganska grovt mått när jag bedömer texters kvalitet, och det är att det förmodligen inte är en särskilt bra text om jag skulle kunna skriva en bättre sådan. På sistone har folk börjat framhålla att detta kanske inte riktigt är det bästa sättet att förhålla sig objektiv till saker och ting - och, än mer, att det på något vis är att sätta ribban för högt - men jag anar att det är mer än tillämpbart på denna text som jag nyss läst borta på IDG.

Rubriken är "Bloggarna - inga nya makthavare", och redan där kan oråd börja anas. Det där strecket där - mellan bloggarna och inga - kan användas dels som ett mellanting mellan komma och parantes, och dels som ett sätt att mellan raderna klämma in fler ord än vad som egentligen står att finna genom att antyda ett polysemiskt samband mellan högerled och vänsterled. I det här fallet tycks ambitionen ha varit det senare, men jag skulle nog påstå att det enda ord som kan läsas in är "är". Vilket gör försöket till mångtydighet en smula onödigt - jag menar, varför antyda saker när det enda folk tänker är "är"? Varför?

Välan. Jag ska vara snäll och bara såga innehållet, snarare än formen. Vilket vore lättare gjort än sagt om innehållet hade varit ett resonemang snarare än en samling disparata påståenden som råkar handla om någorlunda samma tematik. Jag anar att avsikten var att ge ett sken av genomreflekterad mediekritik och ett mer nyanserat perspektiv på de nya medierna, men någonting sådant framgår inte annat än i en synnerligen välvillig tolkning av texten. Och jag blir inte direkt välvillig av att texten utan ytterligare förklaring påstår att jag som bloggare vare sig är medveten om vad jag gör på nätet (digitala tatueringar? pyttsan) eller ens en röst att räkna med. Kritik av en medieform för dess brister som förmedlare av reellt innehåll på grund av dess inneboende relation till det mänskliga subjektet är en sak, men ogrundade påståenden staplade på varandra är någonting helt annat. -

Damn. Jag misslyckades med att inte såga formen. Och innehållet. Och deras totala oförmåga att samsas.

Och jag som skulle vara snäll.

Nästa gång jag spontananalyserar en text får jag helt enkelt ta och välja en sådan som inte direkt tvingar mig att bli elak för att kunna slutföra analysen. Men hur kunde jag låta bli när jag hittade en text som försöker totalsåga bloggar samtidigt som den ändå är påtagligt sämre skriven än många av de blogginlägg som varje dag strömmar i mångfald till min RSS-läsare?

Med det sagt vill jag bara säga så här - IDG, om ni känner att ni behöver någon som skriver en mer sammanhängande text om sociala medier, sluta då upp med de kompetensfinnarrutiner ni använt hittills och släpa er över till live.piratpartiet.se. Där kommer ni väldigt snabbt, väldigt fort och väldigt ofta att hitta precis den kaliber ni behöver på era skribenter. Med nya arbetsprover varje dag, varav många av dem långt bättre än någonting jag någonsin kommer att skriva.

Och vi är vanligtvis snälla, också. Jag lovar.