Grader av informationsdistans

Jag kommer i det följande att använda Facebook som exempel. De av er som har en reaktion som liknar klassiskt respektabla människors reaktion på svordomar när ämnet kommer på tal får försöka känna er varnade och se till den generella principen snarare än det specifika exemplet.

Here goes.

På sistone har folket borta på ansiktsboken gjort en smärre förändring. Det är ingenting märkligt med det - de har verkligen lyckats med konststycket att skapa en image av att det ständigt sker nya förändringar, även om det kanske ibland rör sig om rätt små nya förändringar rent praktiskt. Den förändring som är ämne för just det här inlägget har med den nya gruppfunktionen att göra. Eller, rättare, om folks reaktioner på denna.

De gamla grupperna var sådana att de inte gjorde så mycket. En kunde gå med i dem, skriva i dem och i stort sett vara med i 300 av dem utan att märka särkilt mycket av dem. De var, med andra ord, smått överskattade, och som resultat inträffade förändring.

De nya grupperna är lite mer dynamiska, och uppmanar mer explicit till social interaktion. Näst främst då genom att tala om för en att saker händer i dem, men främst genom den aggressiva anslutningspolicyn som tillåter användare att lägga till andra användare helt oförhappandes. Och det är där åsikterna går isär.

Vissa av de som blivit informerade om de nya gruppernas utformning genom att helt oförhappandes befinna sig i en ny grupp reagerar genom att tycka att det är awesome, intressant och värt att haka på. Eller inte, med ett omedelbart urhopp som resultat. Det de reagerar mest på är innehållet, och om det är värt att stanna så stannar de; om inte, så inte.

Vi pirater använder den här metoden oroväckande ofta när någonting behöver göras. För att inte de vanliga kommunikationskanalerna ska översvämmas av eventplanering (med "event" och "kanal" som väldigt löst definierat begrepp) så skapas en ny kanal dit de som kan tänkas vara deltagande eller intresserade dras in. De som finner det värt att delta i planeringsarbetet gör det; de som inte gör det lämnar, med vetskapen om att de kan komma tillbaka närhelst intresse uppstår. Och när arbetet är klart lämnas kanalen åt sitt öde - den har tjänat sitt syfte.

Slit och släng-mentaliteten når informationssamhället, för att misshandla en välkänd metafor.

Andra som blivit informerade om de nya gruppernas utformning genom att helt oförhappandes befinna sig i en av dem har reagerat med direkt ovilja. Ord som tvångsanslutning, fascistfasoner och - värst av allt - oartigt beteende har slängts mot folk av folk som inte riktigt gillar detta förfarande.

Det finns som synes något av en nyansskillnad här.

Det finns säkert de som vill göra någon slags poäng av denna skillnad och säga att det ena är bättre än det andra. Det vore "bara" en retorisk poäng, och orka sådana. I stället kan det ses som en skillnad i inställning till både information och till socialisation. Å ena sidan ett accepterande av att ny information och nya sociala kontakter dyker upp spontant som en del av ens digitala vardag; å andra sidan en reservation mot detta, och ett mer försiktigt förhållande till detsamma. En slags informationshygienisk inställning, närmast.

Internet består av sina användare, och om vi ska förstå internet måste vi därmed förstå dess användare.

Steg ett är att göra små observationer som denna.