Asexualitet

Jag använde begreppet 'asexuell' som en självklarhet i öppningsinlägget. Detta beror på att det är en självklarhet för mig. Det har inte alltid varit det, men det har kommit att bli det. Ibland glömmer jag bort detta, och tror att alla ser det med samma självklarhet som jag. Det är inte helt optimalt - det leder till att vi eventuellt kommer att missförstå varandra.

Därför känns det motiverat att, redan så här i startfasen, skriva ett långt inlägg där jag definierar det hela på ett begripligt och pedagogiskt vis. Så att jag har någonting att peka tillbaka på och länka till i senare inlägg. [Och, inte minst, så att det hamnar näst längst ner, dvs näst först, när en använder taggen 'Asexualitet'.] Det känns som en bra sak att börja med, och som någonting som är bra att ha gjort. Och, dessutom, som någonting som det vore bra att ha gjort ordentligt och utförligt. (För de oroliga bland er kan jag bara säga att jag tänker hålla längden på framtida inlägg på ungefär samma nivå som de två första. Vissa saker bara måste jag få ur mig innan allting annat kan fortsätta, dock; annars kommer jag att återkomma till dem i inlägg efter inlägg, och det blir lite jobbigt i längden.)

Now, för att förstå asexualitet så är en bra början att förstå ett antal saker som det inte är. För att få bort ett par vanliga missförstånd redan från början.

1. Att vara asexuell är inte detsamma som att vara sexfientlig. Att påstå någonting sådant är lite som att säga att de som inte är aktiva fågelskådare vill utrota alla fåglar. De av er som är fågelskådare vet att det finns ett närmast oändligt antal detaljer och aspekter av fågellivet att notera och lära sig uppmärksamma. De av er som inte är fågelskådare men hört sådana prata med varandra vet att det är oerhört tråkigt men att de ändå, på något vis, är oerhört entusiastiska över det hela.

Att vara asexuell är att vara ointresserad av fåglar i en värld full av fågelskådare. Väldigt många är väldigt intresserade och entusiastiska över någonting, men detta någonting är och förblir obegripligt.

2. Att vara asexuell är inte heller detsamma som att vara sjuk och i behov av hjälp. Det är inte ett symptom på någonting underliggande, det är inte en bieffekt av någonting annat. Det är, precis som homo-, hetero- och bisexualitet någonting som är sig självt, i egenskap av sig självt. Det är länge sedan vi försökte 'bota' homosexualitet, men försöken att 'bota' asexualitet pågår än idag. Tyvärr.

Många söker efter 'orsaker' till asexualitet. Orsakerna är, för det allra mesta, identiska med de som ligger till grund för heterosexualitet, homosexualitet eller bisexualitet. De finns, men de är inte nödvändigtvis sjukliga till sin natur. Precis som att anledningen till att folk blir -sexuella inte är sjukliga.

3. Att vara asexuell är inte heller, för det allra mesta, ett problem. Precis som det inte är ett problem att vara ointresserad av fågelskådning, fiske, biljard, aktiemarknaden eller poststrukturalistisk litteraturkritik. Det finns inte ett stort tomrum som måste fyllas med annat, det är ingen pusselbit som saknas. En asexuell människa är en hel människa, precis som en sexuell sådan.

De problem som ändå uppstår på grund av asexualitet består mer i de reaktioner som omgivningen uppvisar på det än i själva asexualiteten. Många försöker 'hjälpa' eller 'bota' det när de - oavsett hur - får reda på det. De flesta problem bottnar i en oförstående omgivning. Det är inget problem att vara asexuell - det är bara så vi är!

4. Att vara asexuell är dessutom inte heller detsamma som att leva i celibat. Celibata människor är sexuella människor som, av en eller annan anledning, valt och svurit att under en definierad tidsperiod avstå från att idka sexuellt umgänge, come hell or high water. Det är en ansträngning, en prestation, någonting som måste kämpas med och som en kommer att misslyckas med om en inte aktivt arbetar med det.

En asexuell människa ser inte detta som vare sig ansträngande, prestationskrävande, arbetsamt eller lyckat. Det är standardläge, defaultläge, ruta ett, normaltillstånd. Det är däremot ansträngande, jobbigt och arbetsamt att hamna i sexuella situationer.

Så. Då har vi gått igenom några saker som asexualitet inte är. Det är inte att vara fientligt inställd till sex, det är inte en sjukdom och det är inte ett problem. Men vad är det då?

Det är dels en identitet. Både en självidentitet och en kollektiv identitet. Som kollektiv identitet tar den sig uttryck i form av forum så som AVEN. Det är en oerhörd befrielse och lättnad att veta att en inte är ensam. Som självidentitet är den en oumbärlig hjälp, i och med att ytterst få aktiviteter och situationer utgår ifrån att vi är asexuella. Det tas för givet att vi är antingen hetero, homo eller bi - något fjärde gives ej. Om vi inte identifierar oss som asexuella, så identifierar vi oss som någon av dessa, vilket blir ett problem eftersom vi, tja, inte är intresserade av det här med sex. I och med att vi kan identifiera oss som asexuella blir det lättare för oss själva och vår omgivning att förstå att det varken är vi eller de som är fel på något vis, utan att saker helt enkelt är som de är.

Det är också, dels, en sexuell läggning, om än enbart formellt. Det är en sexuell läggning på samma sätt som att låta bli att skaffa körkort är en körstil; vi finns i statistiken, men bara för att det rent matematiskt alltid måste bli hundra procent när en sammanställer det statistiska underlaget. Det är en läggning i den mån det måste till en sexuell etikett. Det är den akuta frånvaron av sexuella impulser och det där speciella Något som gör nästa ligg så åtråvärt.


Så. En asexuell människa är en människa som identifierar sig som en sådan och som inte har det där inre drivet att göra en ny 'erövring'. Fair enough. Hur påverkar det vardagen? Vilka aspekter av livet förändras och färgas av att vara asexuell?

Alla.

Det kanske låter som en överdrift, men det är det inte. Sexualitet är närvarande i varje liten detalj av vår vardag, även och särskilt om vi inte tänker på det. Det viktigaste uttrycket detta tar sig är i form av uppdelningen mellan sådana vi kan tänka oss att ha sex med, och sådana vi inte kan tänka oss ha det med. Det näst viktigaste uttrycket är den skillnad vi gör mellan de vi faktiskt har sex med, och de vi inte har det med.

Den romantiska kärleksrelationen har som absolut fundamental grund att de båda parterna under inga som helst omständigheter och aldrig någonsin över huvud taget har sex med någon annan än den andre parten utan dennes tillåtelse. Och, om det ska vara riktigt romantiskt, ens med dennes tillåtelse. Det är den absolut mest grundläggande delen av ett modernt parförhållande. Det finns inga kryphål från denna regel, och att bryta mot den är bara ett uns mindre ondskefullt än att egenhändigt iscensätta och samordna det systematiska utrotandet av tre distinkta etniska folkgrupper. Det finns inga som helst ursäkter. Alls.

Det läggs med andra ord viss vikt vid det här med vem en har sex med, vilket för med sig konsekvenser för vårt umgänge med andra människor. Vid umgänge med människor vi skulle kunna tänka oss ha sex med men som inte utgör den där speciella Någon som vi faktiskt har det med, gäller det att till varje pris undvika att ha det. Vid umgänge med människor som vi inte skulle kunna tänka oss att ha sex med, men som skulle kunna tänka sig att ha sex med vår Någon, finns det viss risk att vi håller denna möjlighet i bakhuvudet, och låter den påverka vår uppfattning om denne.

När den asexuelle träder in på denna scen uppstår vissa bekymmer. En stor del av samhället klassificerar henom som en sådan som det är tänkbart och möjligt att ha sex med, och en lika stor del ser henom som en konkurrent på samma arena. Hen är inte ombedd om sin åsikt, utan det tas för givet att hen tänker i banor av samma logik. Att hen varken är intresserad av det ena eller det andra läggs det ingen vikt vid. Konstant hamnar hen i situationer där hen förväntas agera sexuellt, och lika konstant (miss)tolkas frånvaron av sexuellt agerande som ett sexuellt agerande på ett annat plan. (Tänk bara på den gamla leken att 'spela svårfångad'.)

Det här går igen på alla plan, nivåer och arenor. I och med att dynamiken med människor en kan respektive inte kan tänka sig ha sex med är förbytt i ett generellt inte, blir större delen av det sociala samspelet en stängd dörr, en bok på ett främmande språk, - obegripligt.

Ni anar säkert omfattningen av denna obegriplighet. Den börjar redan när en klär sig på morgonen - den som tänker i termer av att klä sig sexigt tänker i andra termer än den som tänker i termer av att klä sig varmt.  Om en sedan äter lunch med någon så har det viss betydelse om tonvikten ligger vid att det är med en potentiell Någon eller om det ligger vid att maten är god. Och vid kvällningen, när vissa hämningar släppts, spelar det viss roll om en uppfattar eller inte uppfattar de subtila men ändå inte helt omärkbara signalerna som säger att det finns en Möjlighet till Något.

Now, precis som att det går att lära sig ett främmande språk genom att plågsamt och mödosamt och under lång tid öva och träna och repetera de viktigaste grammatiska reglerna, böjningsmönstren och nyckelorden, så går det att på tre ungefär lära sig den sexuella koden. Det blir dock som en kines som lär sig engelska i vuxen ålder: det generella budskapet går fram, men de subtila nyanserna, de böljande beskrivningarna av skiftningarna i doften hos en daggdränkt ros i den månbelysta dimman som ligger över den öppna ängen där en bädd av blommor bildar en fond som får din skönhet att framstå som någonting hämtat direkt ur en midsommarnattsdröm - händer inte. I alla fall inte i första taget.

Därför kan jag redan nu, efter denna korta introduktion i ämnet, säga som så att jag aldrig, någonsin, ever vill ha sex med dig. Jag förstår att ditt agerande, på ett eller annat vis, eventuellt kanske möjligen kan vara en antydan till en framtid innehållandes Något. Det blir inget. Det beror inte på att du är ful, otillräcklig, saknar charm eller är Fel i största allmänhet. Nej, det beror på att jag saknar den inre glöd som driver människor till att söka sig till varandras omedelbara fysiska närhet. Där andra har en masugn av begär och behov har jag en filbunke vars aktiva dagar är över; där andra har en störtflod av känslor och emotioner har jag en stilla lagun vars milda vågor sakta skvalpar in över en strand full av snäckor och sköldpaddor. Vilket leder till att jag kommer att agera på sätt som du förmodligen inte förutsäger eller förutsätter att jag kommer att göra.

Oavsett vilken kategori du placerar in mig - förstå att det är ett feltänk. Det är inte den jag är. Jag agerar inte på sådana scener, spelar inte sådana spel, förstår mig inte på sådana manövrar. Jag är inte intresserad av dig, dina nära, dina kära eller någon annan. Det är ett dött område för mig.

Och det påverkar allt jag gör. Allt jag är.


Men damn you att jag någonsin kommer att tänka på det som ett problem, som en brist. Det är det inte. Det är Jag. Och jag är hel, precis som jag är.

Välkommen in i min värld.