Trollhare skrev för tid sedan den smått bevingade formuleringen "tanken på att för en kort period räknas som heterosexuell fick mig att må illa". Det är en något tillspetsad formulering, men den fångar ändå en viss sanning, resonerar med ett visst något i mig. Det får mig förvisso inte att må illa att folk tror mig vara en sexuell varelse, men det är onekligen ytterst irriterande.
Det händer oftare än en kanske tror. Aaron skrev i en kommentar till ett av mina tidigare inlägg att hen aldrig - bokstavligen - hört talas om asexuelitet, vilket förmodligen stämmer för de allra flesta andra också. Det stämde definitivt på de som för ett tag sedan försökte sätta in en stöt och ragga på mig.
Att hantera folk som raggar på en är en konst. Att vara asexuell är inget alternativ i raggningens universum: en är alltid sexuell, och denna sexualitet tar sig uttryck antingen gentemot den raggande eller mot någonting annat. Någonting tredje gives icke.
Så, när någon raggar på en så finns det alltså två alternativ: att svara med ett positivt gensvar, eller med ett 'du är ful'. Antingen eller. Nyanser däremellan är obefintliga och/eller osexiga. Den asexuella dimensionen är akut frånvarande från situationen redan från början, och inget annat än en heroisk pedagogisk prestation kan införa den.
Jag är ingen pedagogisk hero. Men jag är inte heller särskilt bra på att be folk att GTFO. Sålunda hamnar jag, om och om igen, i situationer där jag tvingas agera mer eller mindre sexuellt. Inte hela vägen, men, ni vet, den där delen som är förspelet innan förspelet innan förspelet. Ibland är det till och med kul, men för det mesta är det ren reflex, någonting jag gör för att inte förolämpa den raggande, på samma sätt som en omedvetet låter bli att gå in i folk på stan. Det är mindre intresse än omedveten social kompetens, mer dammkorn i ögat än flirterande blinkning.
Jag skulle förstås kunna lära mig att bli rakare och elakare, och bara avvisa folk som försöker med en gång. Men jag är inte särskilt bra på vare sig rakhet eller elakhet, så därför frågar jag i stället er om ni har några bra knep för att omdirigera samtalet från 'du och jag, ikväll, yeah' till, säg, andra saker som till exempel Aristoteles nikomachiska etik eller gårdagens väder eller fiskhuvuden eller vad som helst annat som faktiskt är intressant. Knep för att hålla samtalet vid liv men utan att hålla några som helst sexigheter igång samtidigt, med andra ord. Knep för att göra livet bland sexuella lite mer smidigt, och lite mindre fyllt av missförstånd. -
Posts
Rekommenderade texter och videos
-
Läs mina senaste alster i *Bulletin*:
• *Är den demokratiska rättsstaten islamofobisk? »*
*• Den ohållbara gröna bidragskapitalismen »*
Mina senaste tex...
6 days ago
*ler*
ReplyDeleteMitt problem är snarare att jag framstår som flörtig för att jag gör saker som tolkas som närmanden, bara för att jag själv inte är medveten om att de gör det.
Sexuell flirtning är ett helt mysterium!
var först! Öppna med "jag är asexuell", du lär garanterat vara den första på den krogen. Eller förresten... det kommer att tolkas sexuellt även det. Det är nog helt enkelt så att om man är utan sexuellt i sällskap i vissa miljöer (pubar) förväntas man helt enkelt agera sexuellt. Råd två är alltså att inte gå dit.
ReplyDeleteSka du ändå till sådana arenor kan du välja att antingen ingå i den sociala gemenskapen, spela med och se det som ett tillfälle att träna på dina sociala färdigheter eller bära ett plakat där det står "jag är asexuell".
Kan verka cyniskt men det är likaväl sant.
Hihi. Du har första tjing på att vara cynisk, om någon. ;)
ReplyDeleteGrejen är att det för det mesta inte går att undvika att hamna i dessa situationer. Verkar det som. Jag hamnar i dem om och om igen.
Men men. Även mina atrofierade sociala skills behöver lite träning då och då. <:
Jag tror att politik är samtalsämnet som fyller ditt syfte. Okej att varannan du träffar kommer att ta ett smidigt glidande från "du och jag i halmen ikväll" till "fy fan för björklunds skolpolitik" som om du försöker säga "fy vad du är ful". Men de människor som tycker att politik är SÅ tråkigt, är de verkligen några att umgås med?
ReplyDeleteSamtidigt har ju politik som samtalsämne den fördelen att samtalet brukar sprudla om man hittar någon som är intresserad, oavsett om hen håller med en eller inte. Så samtal med dem som är intressanta hålls levande medan de som är ointressanta drivs bort med en lite försiktig tråkighetsknuff. Genialt va?
Oooh. Jag ska SÅ försöka mig på det nästa gång jag hamnar i ett sådant läge.
ReplyDeleteGenial gnista, där. <:
Börja snacka om pp i stället. Det slår aldrig fel hur full eller icke full personen är. Jag har varit på Kåren och lyckats ha en diskussion om fildelning och piratpartiet i över en timme med en som försökte ragga på mig. Det slutade med att han gick där ifrån nöjd över ett intressant samtal. Haha.
ReplyDeleteAaron ger de generella råden, Livsagnostiker preciserar. Jag får se till att praktisera. Någon dag i en avlägsen framtid. <:
ReplyDeleteFör mig är asexualitet något tämligen ogripbart, men alla är olika. Nog måste det väl finnas en tredje väg, mellan sex och GTFO? En som inte gör våld på ditt ointresse av sex, och som inte gör den som är intresserad av dig ful. Den kanske gör våld på ditt samvete på ett sätt, men kanske kompenseras det av att du slipper de två alternativ som ser ut att stå till buds nu?
ReplyDeleteEn vit lögn: "Sorry, jag är upptagen. Men jag pratar gärna om något annat?"
Jag tror de flesta skulle respektera det, och den som inte respekterar det respekterar ändå inte dig, och får tåla lite omild behandling om den framhärdar.
Hmm. Good thinking.
ReplyDeleteJag anar att det antingen är en god eller en dålig egenskap att tanken att vitlögna inte dyker upp i mitt raggade sinne. ;)
Jag brukar antingen låtsas att jag inte förstår eller så hävdar jag att jag är homosexuell (jag har vissa homosexuella erfarenheter som jag kan prata om ifall de inte tror mig...). I ett fall gick det så långt att jag gav henne ett papper från Asexuella nätverket.
ReplyDeleteAtt behöva avspisa icke önskvärda raggningsförsök är inget unikt för asexuella.
ReplyDeleteJag tror att du kan få massor av råd från -sexuella av alla de slag, om hur man på ett smidigt, rakt och ändå vänligt sätt får någon att förstå att de inte har något att hämta.
Krogkvällarna sjuder ju av misslyckade uppraggningar.
Däremot tror jag det kan vara lite vanskligt att berätta att du är asexuell.
Många kan nog känna sig manade att "bota" dig.
Jag kör alltid på "Tyvärr jag är upptagen." Faktiskt har det gått så långt att jag köpt en förlovningsring och om de inte tror mig och/eller vill veta mer om min kärlek berättar jag för dem om en av mina bästa vänner. Vi har bott ihop, umgås mycket och älskar varandra så det är inte svårt att få det att låta som något mer.
ReplyDelete