Frågor, svar, förtydliganden, kramar

Jag fick onekligen svar på tal när det kommer till mitt bloody långa inlägg om asexualitet. Fem kommentarer (i skrivande stund) av lika många läsare. Oerhört glädjande, och oerhört välkommet. Jag funderade en stund på att skriva en lång svarskommentar, men sedan tänkte jag att det vore jobbigt med en lång kommentar efter ett långt inlägg. Tårta är gott, men tårta på tårta är en pleonasm.

Bättre då med ett nytt inlägg, i stället, där alla frågor och invändningar får det utrymme de förtjänar.

Först ut en kram till Mia (Avenit, asexuell, vän), som gillade liknelsen om fågelskådarna. Sedan en likadan till Malin-bollen, som frågade snällt.

Aaron frågar hur det här med attraktion och kärlek ter sig för en asexuell. När det gäller kärleken så tar den sig uttryck precis hos alla andra: nyfikenhet, intresse, en önskan om att få den Andre att le, neurotisk besatthet - hela paketet, från alfa till omega. Förutom, då, den sexuella biten. Attraktion fungerar även det som hos andra, men med andra förtecken. Vissa människor har mer 'vill vara med'-faktor än andra, men den grundar sig inte i sexighet, utan i - annat. Exakt vad beror på vem och var, så som så mycket annat. Allt intresse för medmänniskor är inte enbart sexuellt intresse, även om mycken tonvikt läggs vid sådant.

Andreas frågade om var gränsen för sex går, och om jag tyckte att det finns snygga människor. Now, jag vill inte skriva ännu ett bloody långt inlägg, så jag nöjer mig med att svara på den förra frågan med en nickning och ett 'det är onekligen en väldigt bra fråga'. På den senare frågan är svaret att det, onekligen, finns vissa människor som lyckas fånga min uppmärksamhet på ett positivt vis. Det brukar dock ligga mer i deras sätt att röra sig än i deras utseende per se; folk som rör sig snyggt blir snygga, hur de än råkar se ut. Sexighet is optional.

Livsagnostiker är avers mot min definition av den romantiska kärleken. Den är, enligt henom, för snäv och för generaliserande, på samma gång. Min definition ser, i okonstlad form, ut så här: den romantiska kärleken går ut på att de tu inte har sex med någon annan utan sin medparts tillåtelse. Invändningen mot detta består i att det, faktiskt, finns sådana saker som öppna förhållanden, polygama förhållanden och dylika former av förhållanden där de inblandade, trots allt, har sex med andra än medparten. Min definition är därför fel och överdrivet exkluderande.

Jag tror invändningen bygger på ett missförstånd. Jag säger inte att poly- och/eller öppna förhållanden inte förekommer. Jag säger att de är undantagna från normen, och att det krävs ett aktivt beslut från de inblandade för att ett förhållande ska bli ett sådant. Ett förhållande där bara den ene lever i ett öppet förhållande och agerar därefter är inte ett öppet förhållande; om den andre tror att det är ett traditionellt förhållande så är den andre Otrogen, rätt och slätt. Enbart och endast i de fall där bägge är överens om att förhållandet är någonting annat än ett traditionellt sådant är det tillåtet för de inblandade att bege sig ut i världen på nya erövringståg. De följer inte normen, men de måste ändå förhålla sig till den, och definieras negativt (i logisk bemärkelse) av den.

Det förekommer förhållanden som inte är monogama. Givet. Men dessa är sådana att det någon gång under förhållandets gång gjorts absolut klart att det inte är ett monogamt sådant. Nyckelordet i min definition är tillåtelse. Att tillåtelse faktiskt ges ibland gör inte definitionen ogiltig, precis som att tyngdkraften inte upphävs när ett flygplan lyfter. Flygplan måste fortfarande bry sig om tyngdkraften, även uppe i luften; icke-monogama förhållanden måste finna sig i att vara definierade utifrån någonting de inte är, även och särskilt när de försöker vara någonting annat.

Oh my. Vi har inte nått gränsen för bloody långt än, men nästan. Vi stannar där, innan folk börjar klaga på att jag skriver för mycket. -