Klass, preludium 2

Det är, som regel, svårt att föra klasser på tal i vardagen. Både den mest Marxindränkte vänsterautonome aktivisten och den mest högerhänta av kvantitativa sociologer upptäckter detta rätt fort - folk är liksom lite för upptagna med att göra det de gör när de gör det de gör i sin vardag för att hinna stanna upp och lyssna på någon jobbig människa som talar om någonting jobbigt. Vardagsbestyren och livspusslet - allt det där som måste göras - måste oftare än inte göras med en deadline på igår, eller antar diskens ontologiska status av ett evigt "det kommer mera".

Kort sagt - vardagen är en bitch.

Grejen med klasser är att allt det där vi gör när vi gör det vi gör i vardagen - för att inte tala om alla deadlines och saker som ständigt återkommer - till allra största del definieras och bestäms av vilken klass en råkar befinna sig i närheten av. Och än mer så definieras och formas den klass en råkar befinna sig i närheten av, av det en gör när en gör det en gör i vardagen.

Vilket innebär att vardagen är en bitch, och att gnället på exakt hur bitchigt det är ställer sig i vägen för klassteoretikerns insikter om exakt varför det är så bitchigt som det är.

Ni anar säkert att poängen med alla dessa dubbelsatser är att påvisa hur dubbelt allting är när det gäller klasser. Det är inte bara det att saker och ting går in i varandra - det är även så att de orsakar varandra. Den bitchiga vardagens vardagsbestyr ställer sig i vägen för att prata om dem; och de blir desto bitchigare eftersom de inte hinns talas om, vilket gör att det finns ännu mindre tid att - well. Ni känner igen en cirkelrörelse när ni ser den.

Denna dubbelhet gäller särskilt när det kommer till synen på klasser. Vi kanske inte alltid går så långt att vi formulerar den, men den är ständigt närvarande. Beroende på vilken klass vi befinner oss i närheten av så tar den sig uttryck olika - det kanske inte är en överraskning vilka som tänker i termer av borgarsvin respektive samhällsparasiter. Eller vilka som anser att universitetet är en plats för overklighetens folk respektive en självklar del av varje ungdoms karaktärsutveckling.

Poängen med denna andra prelud till min serie om varför klassamhället finns och är aktuellt i piratpolitiken är att påvisa att en alltid befinner sig någonstans i klassgeometrin, och att ens perspektiv på världen är format utefter detta i och med att ens vardag ter sig olika beroende på var en befinner sig. Vi har alla bitchiga vardagar, och utifrån dem skapar vi oss vår bild av samhället - och beroende på var vi befinner oss så blir perspektivet olika.

Det finns ingen neutral yttre åskådare när det gäller samhället. Vi är alla delaktiga i det. Var och en genom vår egen klassdefinierade vardag.

Även om dess besvärlighet tenderar att vara universell. -