Musikaliskt inpass: Heroes of Might and Magic 2

Jag anar att det kanske finns ett antal ibland er som är lite småtrötta på valet vid det här laget, och inget hellre vill än att tidstransporteras lite lagom snabbt så där så att det hela är över och världen kan återgå till normalläge igen. Det är en synnerligen förståelig känsla, i och med att det faktiskt varit väldigt mycket vavalval på sistone. Så för att bryta monotonin lite så tänkte jag köra ett musikaliskt inpass, och vad passar då inte bättre än musiken från allas vårt älskade HoMM2?

Det skrämmer mig att jag kan säga det här, men de av er som är lite yngre kommer nog inte ihåg den här klassikern. Det krävs dock inte att en är särskilt mycket äldre än de som är yngre för att ha detta epos i färskt minne. Och det krävs inte heller särskilt mycket minne vare sig för att spela det, eller för att komma ihåg hur det var way back when när vi var unga (eller i alla fall yngre) och spelade detta för första gången.

Ack. Nostalgi. Hör bara de inledande tonerna:



Ibland önskar jag att jag bara kunde glömma bort allt jag någonsin lärt mig om någonting, bara för att kunna lära mig det igen. Eller uppleva det igen.

Ungefär hälften av upplevelsen låg i att fantisera om den värld som allting utspelar sig i. Äventyr, hjältar, skurkar, monster, episka äventyr, strider som ibland krävde oerhört mycket adrenalin och nagelbitande för att vinnas och - inte minst - känslan av att det fanns väldigt många oberättade berättelser under den pixelerade ytan.

Det var andra tider. Tider som kanske inte låter sig varken förklaras eller återupplevas, men som ändå drar ett leende till så mångas läppar när de dyker upp ur minnet.



Det är som sagt ett suggestivt spel. Det lyckas dessutom med att vara både lugnt och fartfyllt samtidigt. Å ena sidan ger den dig gott om tid att fantisera om de episka äventyr som lurar runt hörnet; Å andra sidan finns det för det mesta alltid äventyr runt hörnet som råkar vara på väg att rusa rakt mot en, så det gäller att fantisera aktivt. Och musiken hjälper onekligen till med detta. Särskilt de till slotten.



Ni anar inte vilka inre bilder som frammanades i många tusentals unga sinnen av detta. Än idag får en halv årskull återfall lite då och då för att försöka återuppleva det som en gång varit. Ibland lyckas de till och med.



Välan. Ingenting varar för evigt.



Okay. Ingenting förutom döden varar för evigt.



Och, onekligen, just precis det här stycket musik.

Ack ja.

Antingen var världen fruktansvärt mycket enklare förr, eller så var vi helt enkelt mycket yngre. Månne det senare, men jag anar att även det förra spelar en liten roll i det hela. I vilket fall är det onekligen nyttigt att besöka gamla hemtrakter igen lite då och då. Så att en vet var en kommer ifrån, och möjligtvis även får en klarare vision om vart en är på väg.

Allting behöver ju inte vara blodigt allvar hela tiden, eller hur?