#Val2010

Det är väldigt många känslor i luften just nu, och jag anar att det är väldigt blandade känslor det rör sig om. Väldigt många har givit uttryck åt sina känslor bättre än vad jag kan, så jag tänker låta bli det här med att försöka sammanfatta dem. I stället tänker jag utbrista i ett:

Äntligen!

Nu har valet kommit och gått, och nu har vi all tid i världen åt att göra allt det där vi inte kunde göra medan vi hade valet, kampanjen och allt som hör därtill flåsandes i både öron och nacke. Valet är förbi, vilket innebär att vi äntligen kan sluta oroa oss för att råka säga någonting valtaktiskt opassande i parti och minut. Valet är över, och nu börjar den roliga delen av det här med Piratpartiet: det långsiktiga uppbyggandet av framtiden.

Det första som står på listan över saker att göra är förstås att vila ut ett par dagar, och månne kan jag passa på att läsa ikapp de första tre veckorna på terminen som försvunnit in i valdimman. Därefter börjar det egentliga arbetet med att fortsätta förändra det svenska - och europeiska - debattklimatet så att våra frågor återigen hamnar på varje spontanpolitisk tunga.

Eller, med andra ord: det är nu det egentliga arbetet med att borra in integritetsfrågorna i samtidsdebatten börjar på allvar. Och vi har lite mer än tre år på oss till nästa valkampanj börjar, vilket vi innebär att vi kan greppa tag i den metaforiska borren och begå en smula diskursivt vägarbete klockan kvart över fyra varje vardagsmorgon utanför maktens boningar. Vi har ingen anledning att vila på lagrarna längre än nödvändigt, och vi har ingen anledning att låta makten sova lugnt om natten i någon slags visshet om att det går att komma undan med att sopa integritetsfrågorna under mattan.

Kort sagt - nu börjar den roliga delen av det politiska arbetet. Valet är över - nu börjar politiken.

Om bara några dagar börjar TPB-rättegången igen. Det blir en omedelbar punkt att angripa. På lite längre sikt kommer organisationsbyggande och stärkandet av den redan starka aktivistkåren att vara huvudinslag. Och på ännu längre sikt kommer som sagt det stora projektet att vara en humla under mikrofonen att dra igång på allvar.

Framtiden ligger som synes ingenting annat än framför oss. Nu kör vi.

Yarr!