Musikaliskt inpass: Fallout

Det finns en sak som Fallout hade i överflöd, och det var stämning. Särskilt första gången en spelar igenom det, men även andra, tredje, fjärde - för att inte tala om varje gång en tänker tillbaka på det hela och funderar på om det inte var tillräckligt länge sedan sist för att det inte ska vara värt ett återbesök.

Det kommer alltid att vara värt ett återbesök. Om tjugo år kommer det fortfarande vara värt ett återbesök. It's just that good.

Grejen med stämningen är dock att det inte riktigt rör sig om doftljus, mjuka kuddar och matchande inredning. Snarare rör det sig om att minnas en tidigare era som fick ett abrupt, nukleärt slut, och vars enda påverkan på nuet är att allting pågår i dess ruiner. Och det vore en direkt lögn att säga att musiken inte fångar detta.



Det är förvisso ett actionspel, där våld står i ett ofrånkomligt centrum, men det är ändå inte ett spel som behöver spelas med snabbhet som huvudmål. Faktum är att du belönas rikligt av att stanna upp och undersöka varje vrå och skrymsle och alternativ - om inte i termer av användbara föremål så i termer av riktigt välskriven bakgrundshistoria som inte kan annat än att få sinnet att spinna vidare på vad som hänt i innan en själv träder in på scenen. Det är inte en enda sak som skapar stämningen - det är den blotta mängden små saker som befinner sig på samma plats som gör det.

Precis som med musiken.



Det säger sig självt att det inte riktigt är för den som vill springa igenom allt utan att behöva bry sig om vad som görs. Vilket återspeglar sig väldigt mycket i musiken - den är inte direkt snabb, men den belönar de med tålamod nog att lyssna på den lite närmare med en känsla som är svår att finna någon annan stans. Särskilt i stycket nedan, som nog erkänningsvis är ett av mina favoritstycken. Det är någonting i blandningen av den totala förstörelsen och antydningen av hoppet om en ny ordning som inte kan annat än att vara - tja. Du kan höra med egna öron.



Sedan finns det ju förstås en mörk sida - en antydan om en möjlighet att den totala förödelsen kan upprepas ännu en gång. Jag ska inte förstöra historien genom att berätta hur, men erkänn att stycket nedan nog kan sägas vara av samma stuk men tvärtom som det ovan.



Och som avslutning så vill jag lägga in postapokalypsens soundtrack nummer ett. Det är inte det att undergången pågår - den har inträffat och gjort sin grej, och börjar nu bli så pass halv bortglömd att den nästan verkar som att världen alltid har varit undergången.



Om du inte har spelat Fallout så gör dig själv en tjänst genom att göra det. Du kommer väldigt fort att uppleva någonting som det är väldigt få förunnat att få uppleva för första gången i nutid, och du kommer att upptäcka att ett helt nytt utrymme har uppstått i ditt hjärta fyllt med kärlek till det fiktiva universum som är Fallout.

Musiken spelar en stor roll i detta. Men huvudrollen måste spelas av dig.