Veckans 2022, v4.0

Jag skulle ljuga om jag sade att vi har haft någonting annat än en omväxlande vecka här på redaktionen. Vi har också drabbats av någonting som skulle kunna kallas förebyggande nostalgi - alldeles snart kommer 2022.nu att vara ett avklarat projekt, och all den glädje och intellektuell stimulans vi fått under det redaktionella arbetets gång kommer att vara till ända. Minnena, vänskapen och lärdomarna kommer förstås alltid att vara på plats, men det är onekligen någonting av en era som tar slut när vi publicerat det sista inlägget.

Välan. Det kallas inte förebyggande för inte, och vi är fortfarande igång med att förbereda och sistaminutenputsa de texter som komma skall. Det är inte utan att det nästan blir lite högtidligt, så här i sista stund, och månne ligger det nära till hands att börja fundera på en lite större fundering kring vad det hela egentligen inneburit. Och innebär, i ett kort ögonblick till.

Men nu en sammanfattning av den näst näst sista veckan, som började i måndags när Stefan skrev om villkoren för lokala hantverkare efter att patentsystemet reformerats en smula och sedermera tillät även vanligt folk att göra sin grej. Goda tider, framtiden, onekligen.

För den som tycker att patent känns lite abstrakt skrev Anne dagen efter om någonting lite mer vardagsnära, nämligen våra omedelbara relationer till andra människor. Anne är en eldsjäl som brinner oerhört mycket för att åstadkomma konkret social rättvisa här och nu, vilket framkommer väldigt mycket i hens inlägg.

Därefter rörde vi oss till ett lite mer opåtagligt ämne, nämligen nostalgi. Inlägget är något av ett samarbete mellan mig och vår gode mästerfotograf Jonathan, och tar oss på en resa till nådens år 2022 via det ännu nådigare året 2055. En framtidsvision av en tillbakablick av en framtidsvision om en tillbakablick, nästan - det är precis lika underbart invecklat som det låter. Check it out!

(Foto: Mästerfotograf Jonathan)

Torsdagen - veckorna går fort! - såg ett inlägg av Joakim om gränsen mellan det biologiska och teknologiska. Det kan vara intressant att läsa den sida vid sida med Brändens inlägg på samma tema från förra veckan - aspekter och nyanser av framtiden, ni vet.

Därefter gör vi en självklar övergång till Klaras inlägg om socialförsäkringar, och om den allt brutalare övergången mellan arbetssamhället och, tja, nutiden. Tanken att den som inte arbetar inte heller skall äta fungerar inte riktigt längre, och att sätta arbetet som normalläge blir därför något av ett tankefel.

Vissa skulle kalla siffermagi för ett tankefel, men som både Umberto Eco och Anna Troberg visar så fungerar det mycket väl som ett litterärt grepp. Särskilt när en skriver om kulturperspektiv på tillvaron - kanske ännu mer just i sådana sammanhang.

Och det sista inlägget i sammanhanget kommer från Amelia, som slår på stort genom att skriva om den europeiska visionen om ett enda stort enhetligt sammanhang inom den Europeiska Unionen, där det är lika självklart att åka mellan Krakow och Lyon som mellan Falköping och Töreboda. Ett perspektiv som vi kanske har haft för lite av i valrörelsen hittills.

En omväxlande och oförutsägbar vecka, som sagt. Och jag anar att nästa vecka kommer att bli precis lika svår att sammanfatta.

Vi ses där!