Klass, preludium

Det här med klass är en lustig sak. Det finns en tendens att avfärda folk som talar om det hela som extrema vänsterfolk av någon falang, och till de som faller för frestelsen att göra detta har jag bara en sak att säga:

Klipp er och skaffa er en utbildning.

Jag vill inte vara brutal, men det finns en anledning till att vänsterpartier får en närmast löjligt stor majoritet i kommunalvalen i mer eller mindre avdankade industriorter, och till att ungdomar från välbärgade områden oftare söker sig in till universitetetsutbildningar än vad förurtsungdomar gör. Det finns så överväldigande statistiska belägg för klassmönsters existens att det närmast är att diskvalificera sig för deltagande i den offentliga samhällsdebatten att förneka dem. Inga om, inga men. Alla må födas under likartade former (med blod, svett och tårar), men det som händer därefter är allt annat än lika.

Samtidigt får vi ju inte falla i fällan att tro att det är så enkelt som vissa extrema vänsterfolk av vissa falanger säger det vara, där klasskillnader är någonting synnerligen väl definierat och det utan större problem omedelbart går att dela upp precis alla i prydligt ordnade kategorier. Det finns onekligen vissa extrempunkter - idealtyper, för att använda Webers ord - att utgå ifrån, och däremellan så finns det fyrtioelva olika variationer av gråskalor och diffusa mellanlägen som inte är vare sig det ena eller det andra. Där de mest extrema exemplen går att identifiera omedelbart, så intar de flesta av oss ett sånt där mellanläge som kräver motiveringar åt bägge håll.

Detta ska förstås inte tolkas som att de flesta är medelklass - även medelklassen är en idealtyp och en extrempunkt att utgå ifrån.

Än mer så går det inte helt och fullt att sätta likhetstecken mellan inkomst och klasstillhörighet. Givetvis är det så att pengar ackumuleras uppåt, men arbetarklasshjälten förvandlas inte till borgarbracka genom att bara råka vinna på lotto. Det är lite mer komplicerat än så.

Låt oss ta mig som komplicerat exempel. Jag har aldrig haft överdrivet mycket pengar, och levde mellan augusti och augusti på en inkomst långt under existensminimum. Inte noll, men väl så långt ner att vissa skulle tycka inkomsten under perioden vore en oacceptabelt låg månadslön. Kort sagt så är jag fenomenalt fattig, och har numera uppgraderat min ekonomiska situation till att leva på studiebidrag - ändå finner jag att ytterst få personer kastar in mig i kategorin fattig arbetar/underklass när de försöker hitta någon slags klasstillhörighet hos mig.

Någonting i det jag är och/eller gör förhindrar en sådan klassificering. Exakt vad detta någonting är är någonting att ta upp i ett senare inlägg (även om det då blir i mer generella termer, snarare än rent navelskådande), men det jag vill ha sagt här och nu är två saker: att klasskillnader finns, och att den som försöker förenkla dem till en enkel kamp mellan arbetare och borgare missar att de påverkar långt mer än så.

Men, som sagt. Senare inlägg. En hel drös av dem, till och med, då detta är det första steget i ett långsiktigt försök att bredda tillämpningen av den politik Piratpartiet för.

Steg för steg.