Klass, preludium 3

Jag får varierande reaktioner på inledandet av min serie om klass. Klara blir glad över att någon över huvud taget vågar ta tag i frågan. Andra erkänner sig en aning reserverade, men litar på att jag vet vart jag är på väg och väntar på att jag ska sluta skriva inledningar och komma till saken. Andra undrar om jag gått och blivit ärkevänster efter att ha hängt för mycket på Netroots, med en underkategori av sådana som undrar om jag inte blivit biten av Zaramis och blivit ultraärkevänster. En del är uttalat och oreserverat skeptiska till hela grejen, och anser att saker kommer att explodera om jag fortsätter. En av dem skickade den här videosaken till mig:



Vilket får mig att tänka tre saker. Det första är att det här med att reagera på uttalanden genom att skicka väl valda videosnuttar till dess upphovsmän är något underutnyttjat i min vardag, och borde uppmuntras. (Ju obskyrare och subtilare videobudskap desto bättre.) Det andra är att jag sällan får så många svar att jag kan sammanfatta dem, av någon anledning. Det tredje är det kanske, möjligtvis, behövs något av ett svar på frågan om varför.

Why, Drott, why? Why do you persist?

Den stora anledningen är förstås att, som jag sagt i de tidigare förberedelserna, att bredda de appliceringsområden som våra fokusfrågor har. Det är all well and good att tala om integritet och kultur, men grejen är att så fort en vill omformulera ambitionen till verklig policy så inser en rätt fort att människor är olika. Inte bara i det att vissa gillar Ahlgrens vita bilar bättre än de röda, utan i termer av vad de kan, vill, måste och upplever sig få göra - kort sagt, i termer av livssituation.

Det finns två aspekter av detta. Den ena är praktisk, och utgörs av den ständigt återkommande eftervalsanalyspunkten att vi misslyckades med att nå ut till "våra" målgrupper i förra valet, och att vi borde vidta mått och steg för att se till att faktiskt nå ut till dem nästa gång. Vilket då innebär att det måste finnas en förståelse för vilka dessa är, vad som kännetecknar dem och - indeed - hur vi faktiskt kan gå till väga för att dra dem i örat.

Den andra är lite mer teoretisk, och utgörs av den gnagande aningen om att våra frågor har synnerligen långt gående konsekvenser för väldigt många områden utanför de vi traditionellt fokuserat på. Vad innebär exempelvis elektronisk massövervakning i ett samhälle där de framväxande digitala klasserna på så väldigt många områden skiljer sig från de fördigitala? Vad är ens en digital klass? Är informationsteknologi någonting som jämnar ut tillgången till det fria ordet, eller finns det andra faktorer som säkerställer att den nuvarande asymmetrin mellan talare/åhörare fortskrider? Och, som självkritisk punkt, är piratrörelsen någonting som enbart är förbehållet ett privilegierat fåtal, utan bäring för det stora flertalet?

De som oroar sig för att jag vill kapa Piratpartiet rent ideologiskt och vrida det vänsterut får gärna läsa ett par inlägg om konservatism som jag skrev för ett tag sedan. De som efter att ha läst dessa oroar sig över att jag kommer att vrida partiet högerut får gärna prata med de som oroar sig för motsatsen - förhoppningsvis neutraliseras oron av ert möte med varandra.

En tredje bonusaspekt är den rent utbildande. Det är inte utan att den där allmänbildningen folk talar om får sig något av en boost när någon tar sig tid att applicera piratperspektivet på nya vidder - både för läsare och författare.

Nu tar vi och bygger det där kunskapssamhället vi talat så mycket om. Aight?