Kulturskapandets villkor

Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår det senaste utspelet från Miljöpartiet. Förra veckan gjorde de ett stort nummer av att de var närmast identiska med pp (fast med ett m i stället för ett p i början), och nu gör de ett ännu större nummer av att de är identiska med fp (fast med ett m i stället för ett f i början). Vilket är en märklig vändning, eftersom Piratpartiet och Folkpartiet är det närmaste en kan komma ett motsatspar när det gäller synen på integritet inom svensk politik - det är inte så mycket att vända kappan efter vinden som att slänga den utför ett stup och se den blåsa iväg.

Swooosch.

När jag ändå är på erkännande humör så kan jag lika gärna också erkänna att jag aldrig riktigt förstått det här tänket med att kulturskapare absolut och till varje pris ska få betalt. Må vara att retoriken handlar om att artister ska kunna försörja sig på sin verksamhet, men när det börjar talas om hårdare tag mot fildelare - med mer eller mindre indirekt våld, så som i fallet Ipred - så slutar det handla om artisterna och börjar handla om statens relation till medborgaren. Eller, rättare, statens relation till vissa medborgare.

Jag tror de flesta av oss är fullt inbegripna med att de som under högtidlig flagg kämpar för kulturskaparnas rätt till försörjning inte bryr sig ett dyft om min rätt till ersättning för nerlagt arbete på den här bloggen. Jag tror till och med att det finns en viss risk att många skulle tycka det vara direkt absurt av mig att kräva att de många nya och väloljade medlen för hårdare tag mot upphovsrättsbrottslingar sätts i verket för att säkerställa min rätt att försörja mig bloggledes. Vilket då antyder att det finns en fundamental och synnerligen viktig - både konkret och juridisk - skillnad mellan mig som kulturskapare och de kulturskapare som faktiskt omfattas av denna rätt att försörja sig via sin verksamhet.

Den här skillnaden är viktig eftersom den innebär att det finns två slags medborgare: de som har rätt att be staten bruka indirekt våld för att säkerställa ens inkomst från kulturskapande aktiviteter, och de som inte har det. Vilket även det innebär att frågan blivit långt större än den ad nauseum upprepade frågan om hur "artisterna" ska få betalt - det handlar till att börja med om vilket samhälle vi lever i, och än mer om vad ett medborgarskap i ett sådant samhälle innebär.

De som reagerar mest mot absurditeten mot att jag omfattas av samma rättigheter som andra kulturskapare ges av de nya och hårdare tagen mot upphovsrättsbrottslingar brukar sällan vara allt för tydliga när det gäller att förklara vad denna skillnad mellan mig och dem består i. Å ena sidan är det självklart att kulturskapare ska kunna försörja sig på sitt kulturskapande - å andra sidan är det lika självklart att jag som kulturskapare inte ska kunna försörja mig på mitt kulturskapande. Vilket då innebär att det antingen finns en ytterligare förklaring till denna skillnad mellan kulturskapare och kulturskapare, eller att gränsen mellan oss egentligen inte har någonting alls med kulturskapandet att göra.

Swooosch.

De som förespråkar hårdare tag i syfte att säkerställa att vi kulturskapare kan försörja oss har onekligen en hel del kvar att förklara.