Fallet Netopia

Det finns en sak jag aldrig lyckats förstå med Netopia, och det är varför det inte skrivs så mycket där. Jag menar, det ligger inom rimlighetens gräns att anta att ett initiativ som gör anspråk på att vilja förnya och driva idédebatten (inom vilket område som helst) också torde vara ett sågverk av produktivitet när det gäller att pyttsa ut idéer och debattinlagor. Produktivt utpyttsande är liksom själva essensen av både förnyande och drivande, och det är märkligt att det sker så oerhört lite av bäggedera. Det vore närmast direkt oroande om det handlade om någonting större än ett hobbyprojekt - vilket är precis den nivå det hela hamnar på, med i snitt en debattartikel varannan vecka.

Nu skulle vi förstås kunna invända att den gode redaktören Per Strömbäck är en upptagen människa, med många fjädrar i hatten och strängar på lyran och hela trubadurmetaforpaketet. Vilket är en rimlig invändning. Dygnet har bara tjugofyra timmar, saker som måste göras dyker upp i sista stund och när allt är sagt och gjort så tenderar den där tiden mellan morgon och kväll att ligga bakom snarare än framför en. Världen är en brutalt operfekt plats, och det gäller att kunna ha en förståelse för detta om en har någon som helst ambition att komma konstruktivt överens med folk.

Likväl. Även empatisk förståelse har en gräns, och att enbart lyckas få ut en debattartikel varannan vecka ligger tyvärr på fel sida om denna. Bloggdelen gör sig lite bättre, med i snitt ett inlägg varannan dag, men när de flesta av dem ligger på ett snitt på tre hundra ord så känns det samtidigt som att även ambitionsnivån ligger i samma höjd. Den uttalade viljan att driva och förnya debatten till trots.

För att ha någonting att jämföra med så kan vi alltid ta mig. Jag är, som ni kanske redan anat, en gruvligt upptagen människa, med fjädrar på lyran och strängar i hatten och en hel hög misslyckade trubadurmetaforer under bältet.

Nästa vecka har jag exempelvis en deltenta på de 150% jag läser den här terminen, samtidigt som jag fortfarande är kampanjsamordnare inom Piratpartiet (vilket så här års översätts till att vara kampanjutvärderare, vilket om möjligt innebär MER arbete än själva kampanjen), samtidigt som jag lägger ner ohemult mycket tid på att agera bakom kulisserna för att se till så att saker och ting händer, samtidigt som jag spenderar två timmar varje dag åt att motionera, samtidigt som jag på något vis lyckas hinna med att sova och äta också.

Och allt detta samtidigt som jag pumpar ut vad som enligt en snabb uträkning (ett inlägg om dagen, ~600 ord i varje) blir lite mer än fyra gånger mer text än vad hela Netopia-sidan - med gästskribenter och alltihop - lyckas åstadkomma.

Och allt detta på en inkomst som ligger så långt under existensminimum att jag förmodligen är berättigad till socialbidrag utan att veta om det.

Jag vill inte vara elak, men som drivare och förnyare av någon som helst debatt alls så är Netopia likvärdigt med en önsketanke i motvind. Jag utesluter inte tanken på att detta kan komma att förändras och förbättras i framtiden, men som läget ligger nu så behövs det lite mer driv, lite mer engagemang och - indeed - lite mer rent generellt om det ska bli någonting konkret av det hela.

Möjligtvis skulle det vara på sin plats att anställa ett par driftiga bloggare för att se till så att det blir någonting gjort innan årsskiftet. Enligt nuvarande produktivitetsnivå så ligger sju debattartiklar och väntar på att skrivas innan året är slut (om vi räknar med tiden kring jul/nyår), så det krävs inte riktigt en diskursiv superhjälte för att lyckas med att sätta den mossiga stenen i rullning.

Det ligger onekligen en anda av att söka efter nyskapande tankar och initiativ i luften just nu. Förhoppningsvis blir inte de som säger sig vilja driva och förnya debatten de sista att haka på. -