Tusen tack

Så har det då äntligen blivit dags. Det tog lite längre tid än jag trodde att komma hit, men det du tittar på just nu är det tusende blogginlägget som jag publicerat. Mer eller mindre - det är svårt att räkna exakt i och med att jag är utspridd över ett par åtta bloggar. Men med snart 500 inlägg här, nära 400 borta på Tankefel, ett otal borta på Kampanj, ett aningen mindre antal borta på BBB och ett par till i en allt för lång lista så känns det som att just här och nu är en fenomenalt bra tidpunkt att fira exakt tusen.

Och hur bättre fira det stora tusentalet än genom att tacka alla - eller, okay, väldigt många - som varit med om att socialisera fram den jag har blivit så här efter att ha skrivit och skrivit och skrivit så självgenererande länge. Detta då genom att beskriva min alldeles egna blogghistorik i ett par något så när avgränsade steg, där övergången mellan före och efter blivit märkbar med tiden.

Men innan vi börjar med det så måste det påpekas att min ömma bloggkarriär är oåterkalleligt sammanvävd med Piratpartiet, och att en förändring i det ena oftare än inte har att göra med en förändring med det andra. Den som känner sig manad att forska om piratbloggande kan nästan använda mig som typexempel - nästan.

Here goes. Från början.

(Foto: Till Krech)

Steg ett blir förstås att börja redan från början, med den gamla goda tidens Tankefel. Det började med en synnerligen pretentiös sak på engelska redan 2005, men jag övergav den rätt fort till förmån för en svensk motsvarighet 2006. Jag kan redan nu erkänna att jag inte hade någon större aning om vad jag gjorde, men jag skulle ha en blogg, damnit!

Den förste som ska tackas är förstås Andreas, som dels var en av mina första riktiga läsare, men som än mer lärde mig att det här med länkar är mer än bara en snygg och i stort sett överflödig dekoration. Främst då genom att drabba mig med länkkärlek, och den glädje en inkommande länk innebär.

Jag var förstås en ung bloggare på den tiden, och jag måste tillstå att jag hade ett par stora bloggidoler back then. Den store Steffo - som fortfarande är one of a kind - var en av dem, och Emma, och Rasmus, och Calandrella, och Oscar, och [på den tiden] Blogge, och Hax. Många pirater redan då, som synes.

Det är intressant att se hur brutalt mycket bättre jag blivit på att skriva sedan den tiden. Att läsa inläggen från dessa antika dagar är närmast bokstavligt som att återse en yngre version av sig själv, med tillhörande känsla av rodnad vid tanken på att en faktiskt var så brutalt mycket yngre och dummare för bara två år sedan.

Samma utveckling går förstås att se även här på Magnihasa, som sparkade igång för lite mer än ett och ett halvt år sedan. Om en tittar på de första stapplande månaderna så inser en rätt fort att jag inte riktigt visste vad jag gjorde då (inte ens med länkarna), men att jag hade någon slags aning om att jag var på väg åt något håll. Jag tror att jag förmodligen inte behöver skämmas om min blogg används som ett exempel på att en suger lite mindre på det en gör för varje gång en gör det - övning är färdighet, och förhoppningsvis har jag fått bäggedera under tidens gång.

Jag måste ha irrat rätt bra, för efter ett tag så hamnade jag på Live. Det var onekligen något av ett ögonblick när Mikael helt oförhappandes frågade mig om jag ville vara med där - så här med efterklokheten i bakhuvudet lite större än när jag hälsades välkommen in i Netroots. Det var ett ännu större ögonblick när Göran letade upp mig och baxade in mig i Piratpartiets mer interna kommunikationsflöden någon gång där i slutet av januari i år.

Jag var förvisso fortfarande ung och dum då, men det var då jag började socialisera med de piratbloggare vi känner idag. Qeruiem, Jan-Olof, Anna, Felten, Marie, Anna, Joshen, Rick och Christian - helt plötsligt var partiet inom kommunikativt räckhåll. Och helt plötsligt fanns det utrymme för att lyssna och lära. Helt plötsligt var jag en del av ett större samtal än den lilla monolog som förts här dittills.

(Foto: Steve Kelley)

Några månader senare, i maj, dyker nästa före/efterpunkt upp, då vår vice kampanjledare Victoria (efter vissa samtal med kampanjledare Janne) greppar tag i mitt öra och utnämner mig till mindre funktionär inom partiet. Det vill säga att bli världens första virtuella kampanjsamordnare och peka våra ömma bloggare åt någonting som nästan skulle kunna vara samma håll.

Vilket, i enlighet med principen om att valla katter, handlar om att hjälpa till när det behövs och att sedan aktivt låta bli att ställa sig i vägen när det inte gör det.* Men även om jag - tack och lov - synnerligen sällan har behövt använda mig av rena ethosargument av typen att jag innehar en hierarkisk position, så har onekligen rollen som kampanjsamordnare varit en väldigt formerande del av min personliga tillväxt det senaste halvåret. Den har tvingat mig att tänka i nya banor och nya termer, vilket onekligen tagit sig en hel del väldigt påtagliga uttryck även i de texter som står att finna här.

En sista punkt är onekligen det onekligen allt för ignorerade 2022-projektet, som dels inpräntat en viss överkärlek för att peta in enorma bilder (företrädesvis av typen HDR) som överdimensionerade radbrytningar och/eller subtila hintar om ämnesbyten i inläggen, och än mer tvingat mig att träna upp mitt stilistiska öga när det gäller att få helheten att hänga ihop från början till slut - särskilt då när det gäller inlägg som av ett eller annat skäl har varit i behov av att ändras innan publicering. Vilket, erkänningsvis, har varit de flesta inlägg, även om vissa av förklarliga skäl bedömdes behöva mer rödmarkering än andra.

Det var därför lite extra rörande när den gode Bränden - även känd som 27:e augusti - tog sig för att baxa sig förbi folk enbart och enkom för att tacka för en god editering under valvakans gång. Mycken arbete gick ner i den där sidan, och både jag och redaktionen - beståendes förutom mig även av Tomas och Jimmy - har tvingats lära oss en hel del som vi aldrig tänkt på innan.

(Låt oss nöja oss med att säga att det finns aspekter och nyanser av det stilistiska användandet av kontragrammatiska kommatecken. Och att det finns vissa fördelar med att leva efter mottot att stressen inte börjar officiellt förrän tio minuter innan publicering.)

Den som tittar på de första Tankefelsinläggen från nådens år 2006 (de från 2005 är tack och lov inte tillgängliga online längre) skulle förmodligen inte riktigt se denna framtid utspela sig för den unga och synnerligen okunniga bloggaren. Jag vidhåller att jag fortfarande är ung och okunnig, men att jag tack vare bloggandet - och än mer Piratpartiet - lärt mig lära mig saker på ett sådant sätt som förvisso är fenomenalt användbart på universitetet men som ändå inte riktigt lärs ut där.

Ironiskt nog.

(Foto: Christopher Wells)

Nu återstår bara att tacka ett par personer till som varit en del av det hela men som ändå inte riktigt fick plats i sammanställningen ovan. Let's börja med piraterna: Sat, Farmor Gun, Isak, Emil, Jonathan, Gonte, Malin, Tess, Beelze, Olof, Hanna, Mikael, Richie, Mia, Fredrik, Yami, Anne, Johanna, Leffe, Anders, Jacob, Markus, Michael, Skabbe och - well. Många. Om du vet med dig att någon borde finnas i den här listan så ge mig en kommentar om det.

Ett speciellt tack ska förstås ges till Kent, Peter, Mary, Laakso, Johanna, Tanja, Elin och Miku som - var och en på sitt eget vis - utgjort något av en idealtyp när det gäller hur en blogg kan skrivas.

Nu börjar det här inlägget bli långt, samtidigt som det känns som att de där utlovade tusen tacken inte riktigt fick plats. Jag antar att det ligger i sakens natur - världen är lite för stor för att en ska hinna med att vara tacksam för allt.

Likväl. Ett tusen inlägg. Tack alla ni som läser - vare sig ni gör hermeneutiska närläsningar eller bara skummar igenom the gist of vad inläggen råkar handla om. Utan er hade det inte riktigt varit samma sak. Onekligen.

Let's fortsätta med att skriva de där inläggen, shall we? Jag har fortfarande en hel del kvar av ungdomlig dumhet att nöta bort. -



(*Om du känner att du vill läsa mer om det här med att försöka samordna ett närmast anarkistiskt kollektiv av starka men inte nödvändigtvis samstämmiga individuella viljor i frivillig samverkan mot ett gemensamt mål så går det bra att lägga till mig i valfri RSS-läsare. Jag lär skriva mer om det i det närmaste tusentalet inlägg. Jag kan nästan garantera det.)