En tvärpolitisk bloggutmaning

Det har talats väldigt mycket om en ren valrörelse inför slutspurten. Det fruktas, bävas och förfasas att den kommande och sista veckan kommer att vara den absolut värsta smutskampanjarveckan i svensk valrörelse sedan den gamla goda tiden då vi valde kungar. Kort sagt så ligger det ett moln av förväntan över den även vanligtvis lite smådimmiga bloggosfären, och det som förväntas är någonting i stil med apokalypsen. Fast med större PR-budget.

Som utbildad retoriker är jag förstås fullt på det klara med hur smutskastning går till och kan göras på de mest grova av fula sätt. Jag skulle kunna ta ungefär vilket inlägg som helst från vem som helst och totalsåga det till små tryffelbitar. Vilket månne kan låta skrytsamt, men då jag kommer att kunna hämta ut en kandidatexamen i retorik efter nästa termin så skulle jag hellre vilja tillstå att det vore slöseri med skattepengar om jag inte kunde det.

Likväl. Som ni vana läsare kanske märkt så är jag inte överdrivet aktiv på att såga sönder folks texter till tryffelbitar. Jag gjorde något av ett undantag i morse, då jag kidnappade en till synes helt oläst text av Kent Hansson och vände den ut och in mot sig själv. Argumentationen är fortfarande giltig, och poängen är att jag skulle kunna gå ut och kidnappa texter från ungefär vem som helst och vända dem ut och in mot dem utan större besvär alls.

Som en av diskursetikens förespråkare vore det rent dumt av mig att gå och göra någonting sådant på regelbunden basis. Att i ena stunden predika ett etiskt förhållningssätt till sitt användande av språket i det offentliga för att i andra stunden gå och racka ner på folk helt oförhappandes. Dels drar det ner ens ethos något enormt, och dels så är det så fenomenalt ovärdigt att bara den desperataste av debattören skulle sänka sig så lågt.

Dock. I ett ärligt försök att hyfsa till slutspurten en smula så vill jag utmana de av er som företräder andra partier bloggledes att ge mig ett inlägg - vilket som helst, det bästa ni har, det mest oemotsägliga som uppbringats bloggledes - att ge mig i kast med att såga sönder till små honungsglaserade tryffelbitar med socker på.

Därefter kan vi jämföra skillnaden mellan dessa bitar och den kritik jag brukar ge i vanliga fall.

Detta för att bevisa att det är fullt möjligt att bedriva en samvetsgrann och ren valrörelse samtidigt som en brinner för sin sak - och det även och särskilt om frestelsen att falla ner i smutskastandets eländiga träsk ständigt finns där. Ingen vinner på att debatten om sakfrågorna lägger sig - särskilt inte så här i slutskedet, när hettan blir som hetast.

Nu återstår förstås det lilla dilemmat om jag ska peka ut någon särskild bloggare som mer önskvärt sågningsobjekt eller inte. Å ena sidan vore det onekligen en vänlig gest av tvärpolitisk välvillighet om någon av de båda bloggtitanerna Kent eller Peter kunde låna ut ett inlägg, men å andra sidan vill jag inte verka för ivrig med att peka ut någon specifik personlighet. Även om det för opartiskhetens skull vore önskvärt med ett inlägg från vardera sidan mittlinjen.

Likväl. Om du känner dig manad - eller känner någon som du känner kanske kan känna sig manad - så tveka inte att greppa tag i kommentarsfältet. Det finns ingen som helst anledning att anta att diskursetiken är död redan nu, inte sant?