Verklighetens folk revisited

Jag blev glad när det synnerligen ekivoka slagordet "verklighetens folk" släpade sig in i den allmänna diskursen. Dels för att det är en så brutalt självklar sak - verkligheten, liksom - men också för att det var så brutalt självklart att det närmast var givet på förhand att folk medvetet eller omedvetet skulle tolka och misstolka det åt så många håll att det i slutändan inte kom att betyda någonting alls.

Det var, med andra ord, varje retorisk opportunists dröm besannad. Vare sig en var för eller mot de som använde det så kunde det användas åt ena eller andra hållet - KD kunde kritiseras för att premiera en synnerligen partikulär subjektsposition genom att utmåla den som allenarådande verklig norm, och KD kunde hyllas för att de äntligen satte dit alla pretentiösa jävlar som tänker i termer av den förra bisatsen. Till och med de som inte direkt brydde sig om KD kunde använda vagheten i det hela som en ursäkt för att ta ton. Vilken ståndpunkt som helst kunde gynnas eller sänkas med hjälp av verklighetens folk - utan större åtskillnad alls.

Goda retoriska möjligheter är blinda. Onekligen.

Jag blev mindre glad när det visade sig att ganska precis alla tog chansen att haka på det hela - även om jag borde ha sett det komma. Det går att göra vissa diskursanalytiska nedsteg och på så vis spåra ett antal linjer som utgått från utspelet i fråga - bland annat RFSL har gjort en grej av det - men det intressanta här och nu är att konstatera att det numera gått viss inflation i både verklighet och folk. Och det på ett sådant sätt att både verkligheten och folket blivit lite mindre säkra i konturerna.

Eller marginalerna, om vi ska invokera Derrida.

Nu inställer sig förstås frågan - vad vill jag ha sagt genom att dra upp verklghetens folk?

Now, märk att jag kan nu kan byta ämne till ganska exakt vad som helst vid det här laget. Allt från schlager till fotboll till reellt existerande människor till riktigt radikal vänstermarxism till dagens prideparad till mellanmänsklig kommunikation till 2022-kampanjen till Piratpartiet till moderaternas ideologiska förvandling till ekonomisk tillväxt till kulturens utveckling efter Berlinmurens fall till priset på mjölk till - vad som helst. Genom att dra till med verklighetens folk så har jag med andra ord en ursäkt för att komma in på vilket ämne jag än må vilja komma in på.

Wow.

Förhoppningsvis använder jag bara denna makt i pedagogiska syften, för att åskådliggöra hur argumentation kan se ut i praktiken, i stället för att bara missbruka den för att föra någonting helt slumpmässigt på tal.

Hur skulle det se ut om vi bloggare gick omkring och gjorde så, helt okynnes? -