Säkerhet, you say?

Jag läste just ett inlägg borta hos Fritänk som i sin tur handlar om en text på DN. Kontexten är säkerhet, och vikten av att tänka närmare på den. Inte i meningen att tänka på x, y och z när en är ute i fält och härjar, utan snarare att tänka på vad säkerhet innebär i sig självt, och varför det är så viktigt att bevara och stärka den. Och, viktigare, vad vi är villiga att offra för säkerhets skull.

Som samhälle tycks vi, sedan den berömda septemberflygningen år 2001, vara villiga att offra ganska mycket för en helt plötsligt väldigt uppvärderad säkerhet. Terrorism är den nya röda faran, och om det är någonting som kan få the powers that be att se tillräckligt rött för att spontant rulla ut den röda mattan så är det en framställning av en terrorhotbild följt av ett löfte att göra någonting åt denna. Det tycks dock inte spela någon större roll om regeringen i fråga råkar vara röd eller inte - säkerheten är väl och fast etablerad som det stora värdet framför alla andra värden.

Vilket förstås är en väldigt bekväm ordning, eftersom de flesta människor diggar det här med säkerhet. Att säga att säkerhet ett retoriskt knep av guds nåde är något av en underdrift - närmast allt kan motiveras med säkerhet som argument på något plan.

Jag förmodar att vi retoriker inte riktigt hunnit tacka de nämnda septemberflygarna ordentligt än. Ni ser, de gjorde livet så väldigt mycket lättare för oss. Tidigare behövde vi försöka skapa någon slags enhetlig bild av den kaotiska post-sovjetiska erans alla tusen olika komplicerade skeenden och svårbegripliga processer för att sedan utifrån dem argumentera för saker och ting - världen är rätt stor, egentligen, och det är svårt att förenkla den på ett övertygande sätt - men tack vare denna enda händelse så har all kreativitet blivit närmast överflödig. Vad det än gäller så kan vi hänvisa till säkerhet, terrorism eller bäggedera för att få det att framstå som någonting bra och övertygande - och det även när det gäller sådant som tidigare skulle vara synnerligen svårt att sammankoppla med endera av dem.

Dock. Vi kan ju inte ha ett samhälle som är utformat efter en retorikers bekvämlighet, och vi kan definitivt inte ha ett sådant där den lagstiftande makten dansar efter den pipa som spelar högst på ordet "säkerhet". Ett sådant samhälle får åtminstone mig att känna mig allt annat än säker, och mitt liv som försäljare jagmenar säkerhetskonsult blir ändå brutalt mycket lättare av det hela.

Det är dags att vi tittar oss i den samhälleliga spegeln och stirra tillbaka på den sanning som stirrar på oss, och än mer inse att vi fortfarande lever i den där komplicerade och svåra postsovjetiska tiden där allting tycktes vara ett enda stort kaos och där ingenting var som det brukade. Ty världen är ett enda stort kaos, och ingenting är som det en gång var - och även om den ständiga återgången till snuttefiltsdiskursen om "säkerhet" får oss att känna oss hemma och bekväma, så leder detta säkerhetsmissbruk oss bara längre och längre bort från ett samhälle där reell säkerhet står att finna.

Ty ett samhälle som är allt för fokuserat på säkerhet är alltid vaksamt mot potentiella hot, och det finns inga som helst garantier för att inte jag kommer att uppfattas som nästa hotfulla figur. Eller du, för den delen. -