Kamratliga pirater

När jag läste sociologi - detta underbara men underrepresenterade ämne - så berättade en av våra nestorer om en enkät hen ibland drabbade nya studenter med. Eller, rättare, om en fråga på denna enkät. Det visade sig nämligen att just den frågan blev missförstådd i ett synnerligen överrepresenterat antal fall, och att det torde vara mer än läskunnigheten som stod i vägen för förståelsen i just det här fallet.

Frågan var: hur tror du att dina erfarenheter i arbetslivet kan hjälpa dig i dina studier?

Ni kanske redan nu ser hur och varför frågan blev misstolkad. Folk läste den inte rakt upp och ned som en förfrågan om deras tankar på att applicera sina yrkesförvärvade kunskaper i sina nya akademiska omständigheter, utan läste den tvärtom som hur deras akademiskt förvärvade kunskaper skulle kunna hjälpa dem i eventuella framtida yrkesomständigheter. Ett enkelt misstag att göra, särskilt då om frågorna är många och det vankas lunch efter att allt är ifyllt.

Anledningen till att vår ömme nestor berättade om denna fråga för oss var för att illustrera hur människor ibland ser det de vill eller förväntar sig att se, och på så vis missar det som ligger framför näsan på dem.

Med detta sagt tycker jag att det är oerhört starkt av Laakso att lufta sina piratsympatier i det öppna så som hen gjorde. Särskilt då som grupptrycket att folk bör förbli vid sin egen läst blir starkare och starkare ju närmare valet kommer, och kritik tenderar att hagla från bägge håll så fort någonting som skulle kunna uppfattas som opassande inträffar.

Nu har den gode Laakso förvisso inte sagt eller gjort någonting opassande just den här gången, vilket framgår med all önskvärd tydlighet om en lägger ner någon slags möda på att läsa hens inlägg. Men. Folk tenderar ju som sagt att se det som de vill eller förväntar sig se snarare än det som faktiskt ligger framför näsan på dem. Och om vi ska tolka svaren från Claes eller Martin så tyder saker på att folk förväntar de sig det värsta.

Det är tur att Laakso inte är ensam i den här frågan. Även om det förstås är lite synd att jag är en fattig student, vilket gör att det inte riktigt vankas en gemensam lunch för oss bägge när stormen väl är över. -