Att elda massor och engagera akademiker

Jag måste erkänna att det är ett väldigt intressant drag, det att bränna pengar rent fysiskt. Kanske inte direkt smart, men väl intressant. Det åskådliggör en hel del latenta men fundamentala föreställningar människor går omkring och bär på när det gäller penningar.

En väldigt vanlig reaktion är att fråga sig om inte pengarna kunde användas till någonting annat. En annan är att det hela är något av ett lågvattenmärke när det gäller PR. En lite mer direkt variant är att helt enkelt tycka det vara smått vanvettigt.

Det är som sagt ett intressant drag, eftersom det konkretiserar så många andra frågor genom att ställa saker på sin spets och, tvingar en att ställa frågan - vad är pengar, och vad innebär det att elda upp dem? Beroende på vilket svar en får så ställer sig resten av det politiska fältet i olika ljus, och det är synnerligen lärorikt att se det kalejdoskop av nyanser som finns i denna fråga. Rent praktiskt så har frånfället av de uppeldade pengarna ingen större konsekvens alls för cirkulationen av valuta, så det hela blir i praktiken en symbolfråga. Men det fångar ändå folks uppmärksamhet - vilket också är syftet med det hela, onekligen.

Jag är sympatisk till F!, rent generellt. Mest då eftersom de talar till, från och i enstaka fall med en subjektsposition som jag kan identifiera mig med, nämligen akademikerns. Vilket är någonting jag med ljus och lykta efterlyst hos de andra partierna - särskilt i de lägen då det hade räckt med att de inblandade läst förordet till standardintroduktionsboken som A-studenterna i ämnet läser för att åstadkomma en substantiell förbättring i deras agerande. Systematiserad kunskap är sådan som gör att en inte låter sig luras av enkla manövrar av typen att en viss gummiparagraf kommer att fixa biffen med exempelvis barnporr eller terrorism, och därmed också värdefull kunskap.

Jag är dock även en smula skeptisk, av samma anledning. Det går inte att komma ifrån att de har en akademisk prägel, och med denna i botten så finns det en viss risk att de förfaller till hårklyverier kring sådant som för den insatte är livsviktigt men som för resten av världen ter sig smått teologisk. Även om jag har all respekt för en diskussion om huruvida Benhabib eller Bauman ska ligga till grund för nästa beslut, så är denna diskussion inte primärt politisk, och vi förlorar en hel del på att det akademiska förvandlas till ett politiskt slagfält med tusentals inflammerade minor utspridda över fältet.

Brännandet av pengar ställer detta i mycket konkret belysning. Som en i det akademiska lägret - om än inte helt från just den inriktning som F! (till allra största del) representerar - så kan jag mycket väl se hur det hela korrelerar med Habermas teori om kommunikativt handlande och sedan korsrefereras till vissa radikala och/eller bohemiska författares tankar kring pengars natur. Jag kan dessutom tycka att det är ett rätt underhållande påfund, eftersom responsen är så pass sociologiskt givande att det går att spendera timmar åt att bara förundras över mångfalden i det hela. Det hela är dock retoriskt - och, förvisso, pedagogiskt - illa utformat, och den allra största risken är att det hela förvandlas till ett jippo som vi inblandade förstår att uppskatta och som alla andra bara skakar åt huvudet åt.

Vilket, onekligen, är en god metafor som någon åt hela Almedalsspektaklet.

Hursomhelst så kommer det att bli intressant att se hur det hela fortsätter. Inte minst som jag - ibland lite smått abrupt - tvingats bort från det rent akademiska på grund av mitt engagemang i Piratpartiet. Jag har så att säga fötterna på bägge sidor i frågan, och hoppas egentligen på både framgång och bakslag. Samtidigt.

Men mest av allt hoppas jag att jag inte är ensam i att se så här på saken. Ty gemenskap är värt mer än vilken hundralapp som helst - även om den råkar vara en av tusen stycken. Och en nyanserad debatt kring vad vårt samhälles fundament består av är långt mer värt än att någondera sida - om ni ursäktar misshandeln - (miss)lyckas slå mynt av den alltid lika aktuella bristen på en sådan. -