Nätbaserad friktion

Jag och min berömda cykel tog oss en mindre semester de senaste dagarna. Vi begav oss ut till det idylliska Snavlunda och festivalade lite, sådär som vi gör varje år så här dags. För de av er som inte är helt bekanta med geografin så kan det sägas att det tar ungefär fyra timmar från Örebro till Snavlunda, och det landskap en passerar är till hälften trollskog och till hälften odalpoesi i väntan på att någon ska åka därifrån och formulera den i ren hemlängtan. Vilket ger en både tid att tänka och, förvisso, någonting att tänka på. För att inte säga tänka med.

Vissa påstår att det är en bra idé att använda cykelhjälm när en är ute och färdas så länge. Jag förstår mig inte helt på dem - särskilt inte som dessa samtidigt aktivt låter bli att använda cykelhandskar eller någonting annat som gör friktionen mellan hud och styre lite mindre brutal. Om jag vore elak så skulle jag säga någonting om att om det uppstår mer friktion i deras huvud än på deras händer när de är ute och rör sig så kanske det hela inte riktigt löser sig av att använda hjälm - men men. Jag är inte elak.

För det mesta.

Anywho, denna resa tog två nätter och tre dagar i anspråk, och under denna tid har jag (av om en generations tid obegripliga skäl) befunnit mig synnerligen offline. Vilket då gör att jag nu återvänt till samma gamla samma gamla internet igen - där allting i sedvanlig ordning har förändrats till oigenkännlighet och där nya sammanhang och nya diskurser måste läsas in och läsas om från början för att en ska hänga med ordentligt.

Panta rei. Domus dulcis domus.

Nu tänker jag förvisso inte formulera någon poesi i ren hemlängtan - lite för sent för det nu när jag väl är tillbaka igen - men det här med vad internet egentligen är är onekligen någonting som är värt att tänka på. För att inte säga någonting att tänka med.

Jag tänker inte heller uppmana mina ömma medmänniskor att använda cykelhjälm när de är ute på internet - dels därför att det inte har någon effekt, och dels därför att ett par rejäla handskar är långt bättre när det gäller att ta sig igenom det synnerligen hårda arbete det innebär att sätta sig in i exakt hur stor den epistemologiska revolution som internet utgör egentligen är.

Förhoppningsvis har vi snart kommit så långt att denna övergång inte längre skapar en lika brutal friktion i folks huvuden som den tycks göra nu; förhoppningsvis bränner inte allt för många sönder sina händer i brist på förståelse för denna vår nya samtid.

Framtiden är ju som bekant redan här. Och den rör sig lite fortare i sin framfart än vad min berömda cykel och jag gör när vi färdas igenom den soldränkta och ack så besjungna sommarnatten. -