Vem tystade Martin?

Vår informelle inspirationskoordinator skriver idag om att göra saker med stenhård tro på framtiden, på att saker och ting kan göras. Och om att någonting ska göras, så är det lika bra att göra det som Martin Luther King.

Ni vet. I have a dream. Så här:



Nu kanske ni märker någonting väldigt märkligt med den här videon. Att någon del av den retoriska dimensionen i den gode Martins framställning saknas. Att något moment av det som gör att det retoriska effekt som talet hade när det väl hölls inte riktigt kom med i videon.

Just precis. Ljudet.

Anledningen till att det är borta är, enligt Youtube, följande: "This video contains an audio track that has not been authorized by WMG. The audio has been disabled."

Den uppmärksamme kanske först reagerar på bruket av ordet "authorized". Den eftertänksamme kanske först tänker lite kring varför WMG kan tysta Martin. Och den marknadsansvarige tänker förmodligen att just det här bruket av upphovsrätten som vapen kanske kostar lite mer i PR-anslag än vad budgeten egentligen tillåter.

Borta på Livbåten läser jag om hur ett till synes oskyldigt användande av Chaplin för att främja det ständigt pågående förbättringsarbetet rörande världens tillstånd visade sig vara ett upphovsrättsbrott av guds nåde, som därmed måste bekämpas med lagens fulla kraft. Att det rör sig om ett litet flickbarn som spelar Chaplin på ett synnerligen bedårande och välgörenhetsindrivande sätt har ingenting med saken att göra - rätt ska vara rätt, tydligen.

Jag vet inte riktigt, men det känns som att de däringa rättighetsinnehavarna behöver lite hjälp med det här med att hålla sig vän med konsumenterna. Det känns en aning som att deras juridiska avdelningar och deras marknadsföringsditon inte riktigt talar med varandra längre, och att den ena handen totaldemolerar det den andra bygger. Vilket då inte är ett helt optimalt sätt att göra saker på.

Now, om det inte vore för att jag banne mig ska gå klart min utbildning innan jag gör någonting annat - jag lät till och med bli att ställa upp i riksdagsvalet för att bli klar med den, damnit! - så skulle jag greppa min portfolio, släpa mig iväg till något av deras större kontor och erbjuda mig att fixa deras problem för en synnerligen billig penning. Lösningen är nämligen väldigt enkel, och består i att helt enkelt sluta behandla vanliga medborgare och konsumenter som storbrottslingar per default - sådana som måste hanteras, tystas och sättas på plats. Låt bara bli detta, och profit inträffar.

Det är långt enklare än det låter.

Och det låter mer än vad den gode Martin gör i upphovsrättens förlorade land. -