Mysteriet Swift

Märkligt. Här skriver jag ett inlägg om säkerhet, och vad drabbas jag av inte mindre än några timmar senare? Beskedet att Swift-avtalet kommer att klubbas igenom i eftermiddag av Parlamentet. I säkerhetens namn ska alltså tonvis av information om vad vi medborgare - fysiska såväl som juridiska - av den europeiska unionen har haft för oss i våra elektroniska banktransaktioner överföras till USA, i utbyte mot -

Det är faktiskt en smula oklart vad vi får i utbyte. Det lär ju inte vara så att de diplomatiska relationerna mellan koloni och moderland har försämrats så drastiskt under de senaste åren att det rör sig om ett direkt krav av typen do or die - Vänsterpartiet torde ha gjort någon slags poäng av det hela för länge sedan i sådana fall.

Det lär inte heller vara en rent ekonomisk transaktion. Dels då eftersom de tydligen har någon slags ekonomisk kris de luxe där borta, och dels eftersom de med hjälp av den information vi inom kort kommer att överlämna kan anpassa sina marknader - via planekonomi eller osynlig hand - till den reellt existerande situationen inom unionen för att helt enkelt konkurrera ut våra inhemska företag. Vilket inte direkt är en fördel för vår del.

Jag är dessutom synnerligen skeptisk inför tanken att det rör sig om någon slags altruistisk vilja att dela med sig av information för den långa och bestående vänskapens skull. Det är inte riktigt så det fungerar i det cyniska rävspelets storpolitiska sammanhang.

Ju mer jag funderar på det här beskedet, desto mer kliar jag mig i huvudet och undrar - varför? Vad har EU att vinna på detta? Vad får vi som suverän union i utbyte? Och, än mer, vad får vi som medborgare ut av att jänkarna får detaljkännedom om våra ekonomiska förehavanden?

Vad är tanken bakom det här, EU? Gör en insats i kampen mot det demokratiska underskottet och berätta det för mig, snälla?